DROP – djävulskt upplägg förvaltas överraskande väl
Tänk dig att du får hotfulla meddelanden på mobilen som tvingar dig att välja mellan att döda någon du nyss träffat på för att slippa […]
Mysterium
MR. K – en surrealistisk labyrint utan utgång
Den norska regissören Tallulah Hazekamp Schwabs Mr. K är en film som försöker vara både ett drömskt mysterium och en filosofisk studie av instängdhet, men som fastnar […]
ABSOLUTION – vemodigt och brutalt vid behov när gangster gör upp med med sitt förflutna
Liam Neeson är tillbaka. Igen. Men inte med den vanliga actionmackan han brukat göra sedan lanseringen som actionhjälte i Taken för sjutton(!) år sedan. Visst, […]
SMILE 2 – hafsig, cynisk och plastig uppföljare
Smile hade en viss underdog-indie-känsla, Smile 2är större, sämre och hafsigare. Smile 2 fokuserar på popstjärnan Skye Riley som drabbas av Smile-förbannelsen innan hon ska ut på turné. Tempot är […]
AD VITAM – franskt med synnerligen välgjorda slagsmål och actionscener
Nu blir det franskt här på JPS Media! Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en fransk actionthriller i regi av Rodolphe Lauga. […]
LASSEMAJAS DETEKTIVBYRÅ: MASKOTEN SOM FÖRSVANN – gör om och gör rätt
Det finns nu 33 böcker i Martin Widmarks originalserie om LasseMajas detektivbyrå – plus en hel hög spin-off böcker för adventsläsning, jullov, sommarlov, lättläst läsning […]
BABYGIRL – Nicole Kidman går all in i naket hudnära rolltolkning
Babygirl har hyllats å det värsta av kollegorna, och det är lätt att förstå varför. Här har vi en film som både bejakar och bekräftar […]
PETER PAN’S NEVERLAND NIGHTMARE – rätt bra som brutal skräckunderhållning
Där sitter ni och förväntar er att jag ska skriva om Wolf Man, som har biopremiär på fredag – men där sket ni er allt […]
PADDINGTON I PERU – charm, hjärtevärme, intakt dråplighet plus en mera äventyrlig touch
Han är tillbaka. Med en excellent brittisk rollbesättning plus Antonio Banderas. För att göra sin trilogi med marmeladmackor i högsta hugg fullständig. Det är naturligtvis […]
NOSFERATU – bra och stämningsfullt, men lite konstruerat
Härommånaden såg jag om Werner Herzogs Nosferatu – nattens vampyr från 1979, en av mina favorit-Draculafilmer, och en av mina favoritfilmer rent allmänt. Första gången […]