Klicka på bilden, för att se hela bilden
Förband: Raubtier
Trettio minuter i kö utanför Mejeriet känns som flera timmar i den råa kylan men lyckligtvis blev det betydligt varmare inomhus. Det såg lite glest ut men det blev ganska fullt ändå. Inte knökfullt men ändå.
Raubtier öppnade som vanligt med introt till Björnes Magasin och gick strax över till DET FINNS BARA KRIG och publiken svängde igång. Trion från Haparanda kör sina publikfriande hits och publiken kan vid det här laget alla texter och sjunger och dansar med precis som man ska till den här musiken. Eftersom Raubtier kör i princip allt till backtracks blir det aldrig plats eller möjlighet till några utsvävningar. Hulkhoff som sologitarrist är kanske inte något att hurra för men det är för det mesta en kollektiv ljudmassa som framförs. Den självbiografiska (?) Hulkovius Rex och kanniballåten Lennart är alltid populära. Emellanåt är det lite risigt ljud och sången dränks i allehanda oljud. Men fan, detta är inte någon konstgjord IDOL-produkt. Det är genuint och äkta med allt som hör till. Jag gillar verkligen mellansnacket och i Världsherravälde uppmanas vi att hoppa som efterblivna. Självklart avslutas konserten med Achtung Panzer! Fattas bara. Det blev cirka femtio minuter Raubtier vilket var precis lagom. Förresten, finns det någon brutalare låttitel än Dieseldöden??
Well, efter en liten ommöblering på scenen var det dags för PAIN att äntra scenen och dra igång med en helt vansinnig energi. Industrimetal är väl genren jag skulle sätta dem under. Med ödesmättade syntmattor och nerstämda instrument samt dystopiska bilder på videoskärmarna bakom blev detta riktigt jäkla bra. Peter Tägtgrens mörka stämma höll bra genom hela konserten och hördes dessutom tydligt trots allt annat ljud som levererades på scen. Det var faktiskt länge sen jag hörde en konsert med så bra ljud. Det kanske gör nytta att vara producent och veta hur man ska ratta ljud.
Let Me Out från ny plattan YOU ONLY LIVE TWICE fick öppna konserten och gick sen direkt över till Dancing with the Dead. Den massiva ljudbilden var verkligen något åt Rammsteinhållet ifall man nu ska göra jämförelser. Det trevliga med PAIN är att det ofta är låtar i mediumtempo vilket gör att det blir precis lagom för att man ska kunna digga utan att skaka huvudet helt ur led. Tägtgren har känsla för att göra bra melodier och lyckas att framföra det riktigt bra live dessutom.
It’s Only Them med sina lugna partier och brutala och slagkraftiga refränger fastnar i skallen med en gång. The Great Pretender är en trallvänlig (nåja) låt med catchy synt precis som Monkey Business. Sen var det dags för lite unplugged eller nåt sånt. Med ett litet trumset framme vid scenen och sittande musiker framförde PAIN låten Have a Drink on Me. Lite slidegura och lite mer laidback så öronen kunde vila sig lite.
Supersonic Bitch blippade igång o sen var det kompakt ljudmassa igen. Slutet närmade sig obönhörligen och självklart var det Shut Your Mouth som nog är den låten som varit den största kommersiella framgången för PAIN.
En liten sammanfattning: Jag gick egentligen mest dit för att åter få se RAUBTIER och höra deras galna texter och roligt mellansnack, men PAIN knockade mig fullständigt med så bra ljud och ett ruskigt professionellt framförande. Raubtier har betydligt tunnare ljudbild men räddas av den norrländska charmen och texter på svenska. Men jag tvivlar på att de kommer att slå utomlands, fast jag hoppas jag har fel. Jag bugar för Peter Tägtgren och hans musiker!
skriven 2011-11-10