Klicka på bilden, för att se hela bilden
Förband:
ADEPT (SWE)
SUICIDE SILENCE (US)
HEAVEN SHALL BURN (GER)
Då var det åter dags att höja medelåldern med ett besök på KB när fyra brutalmetalband på var sitt sätt framförde vackert hemmasnickrade låtar.
Först på plan var ADEPT från Vagnhärad. Dom spelar en melodisk metal med influenser av både In Flames och Sonic Syndicate. Det är refränger som fastnar och deras energiska framträdande får verkligen igång publiken. Unga, arga och sinne för melodier och schyssta gitarrsolon. Det var inga problem att få igång den taggade publiken och cirkelgympan gjorde många svettiga. Shark! Shark! Shark! som dom spelade är en av deras bättre låtar. Och på skiva låter det riktigt bra.
SUICIDE SILENCE från USA tog över men den melodiska delen hade dom nog glömt hemma i staterna. Det var stenhårda och kantiga riff där melodin egentligen är underordnad. Det är mest hårda riff och rytmer som man kan headbanga till. Growlandet lät emellanåt som grisskrik. Heter det pig-growl? Texterna var fullkomligt ohörbara och enda jag kunde urskilja i ordväg var CIRCLEPIT. Dom hade lika gärna kunnat döpa låtarna till CIRCLEPIT 1 2 3 etc………för det var hela tiden uppmaningar att få publiken till att dansa runt. Det här var nog bland det mest brutala jag sett på länge. Sjukt aggressivt och helt hysterisk musik. Full hockeymundering borde ingå i grundutrustningen om man ska dansa runt till den här musiken. Och tillgång till syrgas likaså.
Sen var det dags för dom glada tyskarna HEAVEN SHALL BURN att göra entré i röda skjortor. Färgen mörknade snabbt då dom blev totalt genomsvettiga efter bara tio minuter. Dom här grabbarna verkade inte så arga som dom andra för dom drog dåliga skämt och verkade har rätt kul på scen. Och lite svenska kunde dom med. Stilen är melodisk metal och det lät inte alls illa. Metal med melodiska solon är alltid lättare att ta sig till. Vet inte varför, men dom gav ett väldigt sympatiskt intryck. Fast skenet bedrar säkert. Det är säkert ett sånt band som kommer hem till en med ett leende, sen trashar dom hela huset… och i sista låten surfar sångaren ut en stund i publiken. Dom avslutade med en cover på EDGE OF SANITYS Black Tears.
AS I LAY DYING var säkert ett flertal i publiken kände att dom skulle vilja göra men det var ändå massvis i publiken som lade in överväxeln och dansade glatt vidare till kvällens metalcore. Det är tungt men ändå melodiskt och Tim Lambesis sång och growl håller en hög klass när han står på sitt upphöjda metallpodium. Det är melodier som går att uppfatta och gitarrsolon som är riktigt bra. Dom öppnade med 94 Hours och vidare med An Ocean Between Us där det blev rena allsången i den trallvänliga refrängen. Som dessutom har ren och vacker sång. Låter som en radiohit. Josh Gilbert står för den rena sången och det blir betydligt mer dynamiskt när man kan variera sången på det här sättet. The Sound of Truth är ett bra exempel på detta. Det är säkert många som tycker A.I.L.D har sålt sig och börjar göra melodiösa låtar med radiorefränger men det här krävs nog om man ska bli riktigt stor. Gör man lite mer melodisk musik får man ju även dödsmetallpojkarnas flickvänner att gilla musiken. I Within Destruction uppmanar sångaren precis som föregående band till lite cirkelgympa och publiken är naturligtvis med på noterna. I drygt en timme höll dom på och tack vare bra ljud och starka melodier var det ingen tvekan om vilket band jag gillade mest i kväll.
Ja, det finns många sätt att tillbringa en söndagskväll. Det här är nog en av dom bättre sätten. Man kan lugnt stå lite vid sidan om och kolla in folk som hoppar på varandra och headbangar skallen av sig medan banden uppmanar till ytterligare kaloriförbränning. Och banden bjuder på sig rätt bra ändå. Visst ser dom arga och aggressiva ut men så arg kan man inte var alltid. Dom har nog rätt kul både före och efter framträdandet.
Dessutom blir priset per band väldigt lågt när dom klämmer in fyra band på en kväll.
Och man sover gott när man kommer hem.
skriven 2010-11-22
