Klicka på bilden, för att se hela bilden
Dom arga Trash-Schweizarna gurD (jodå, D:et ska vara stort och dom andra bokstäverna små) är tillbaka med ett nytt album. Det nionde i ordningen. Med femton års erfarenhet tror jag inte någon kommer bli besviken på denna skiva.
Musiken får mig direkt att tänka på Pantera, Slayer och Antrax. Med stenhårda gitarriff och aggressiv sång skriker V.O. ut sitt vrede på skivans 13 spår. Med två gitarrister som kompletterar varandra med lysande riffdueller och en outtröttlig trummis med förmodligen gigantiska benmuskler är detta musik som verkligen är energisk. Men att bara hamra på hade inte gjort någon glad för musiken är trots sin tyngd både harmonisk och varierad.
Nä, för trots att dom är så intryckta i sin genre så är det en mycket behaglig (ja, jag har hög smärttröskel) skiva att lyssna på i hörlurar. Det händer mycket i låtarna med lite skumma ljud och viskningar o gitarrpanoreningar till höger o vänster. Och det är mycket variation i både tempo och intensitet fast naturligtvis ändå en ganska hög medelhastighet på BPM-mätaren.
Och efter några lyssningar är det en del låtar som börjar fastna, Madness Reigns med lite Sabbath/Doom-stuk är något långsammare låt men det envisa riffet fastnar definitivt. Och det tuggande riffet kämpar mot gitarrsolot som två döende dinosaurier. (Fan, där fick jag till en schysst liknelse). Och skulle dom spela Nothing to Lose live och jag stod längst fram skulle jag definitivt backa. Den är som upplagd för att hoppa runt till och jag gillar inte när folk hoppar ner på mitt huvud. Men aggressivt är ordet!
Hoppar vi fram till bonusspåret får vi höra lite gammal trevlig hårdrock. Kiss gamla hit Cold Gin i en tung men ganska snäll version. Hade förväntat mig att dom mitt i låten drar i väg i 180 men dom spelar den i lagom midtempo utan att vrida till den. Fast man kan ju undra varför man inte gör mer av en sån låt?? Den hade nog blivit roligare i vansinnestempo.
Och vi får inte glömma intro och titelspåret, Your Drug of Choice. Den innehåller allt en bra trashmetal låt ska ha. Feta gitarriff, fräcka brytningar, galet skrikande sång, en refräng som fastnar. Perfekt att rensa skallen efter en jobbig arbetsdag.
Helhetsomdömet är mer än väl godkänt med massor med låtar som man dansa runt till hemma i trädgården. Och gurD blir Drug baklänges ifall ni redan har sett det……hoppas dom lever hyfsat hälsosamt ändå. Annars kommer dom inte orka överträffa denna skiva.
Skriven 2009-03-08
