Klicka på bilden, för att se hela bilden
Sällan har väl Mejeriet i Lund dragit en sådan blandad publik till ett evenemang som börjar klockan halv tio på en söndagskväll som när Laleh nu besökte staden. 60-åringar såväl som 6-åringar trängdes i den till bristningsgränsen fulla lokalen.
Och visst är Laleh ett fenomen. Vi minns henne alla som skådespelerskan i Josef Fares succéfilm Jalla Jalla, och något år senare slog hon igenom med den självbetitlade skivan Laleh varpå lovorden haglade tätt. Tre Grammys, P3 Guld och Rockbjörnar var några av de utmärkelser vilka hon välförtjänt fått motta.
Bedriften att som ung kvinna med invandrarbakgrund komponera en skiva på tre språk och med ett innehåll spretigare än något man tidigare skådat, samt paketera det i ett naturbarns image helt befriat från ytlighet och sexuella anspelningar, är oerhört beundransvärt.
Extra nyttigt i en tid då allt som ens önskar nosa på höga försäljningssiffror tenderar till att bli allt mer välpaketerat, sterilt och beräknande.
Att sen dessutom få musiken att effektivt tilltala hitlistorna såväl som recensenter och musiker saknar näst intill motstycke. Hon är som en Lisa Ekdahl med skit under naglarna, en kvinnlig och mogen variant av Timbuktu och samtidigt ett helt balkanband!
I söndags fanns det där alltihop. De trubadurlika numren med associationer till Cornelis Wreesvijk, de drömska förföriska ljudmattorna ackompanjerad av en spröd röst likt Stina Nordenstam, för att i nästa minut gunga över i ett tempofyllt reggaenummer.
– Laleh betyder tulpan på persiska, ropar en man från publiken, varpå Laleh ler och svarar att det stämmer. Hon säger att hon fått det namnet av sin mamma, och att vi då borde spela låten Mamma, vilket de då också gör.
Laleh räds varken pauser eller publikkontakter. Av bandmedlemmarna att döma räds hon inte heller spontana arrangemangsförändringar av låtarna. Allt som oftast fungerade det utmärkt. Lalehs tre medmusiker fick alla under kvällens gång svettigt växla mellan dragspel, kontrabas, gitarr och diverse slagverk.
Vackrast var Closer från den senaste skivan Prinsessor, i vilken hennes karaktäristiska röst passionerat fritt fick leka över alla register. Roligast var extranumret Bostadsansökan, vilken hon passande förvandlat till en lekfull energirik rocklåt likt de lundensiska Brainpool. Förövrigt bjöd konserten på precis så mycket som man kan tänka sig kunna trycka in i en konsert om man heter Laleh. Allsång, oblyga solon på såväl trummor som piano, spontana omkastningar i spellistan, och inte minst skratt, värme och en berusande närvaro.
skriven 2007-02-12
