Klicka på bilden, för att se hela bilden
Julkonsert – Nils Landgren med vänner
Nils Landgren är en av de få artister som ogenerat förmår hoppa från genre till genre med avundsvärd bibehållen aktning och kvalitet. Genom åren har samarbete med Herbie Hancook och Wyclef Jean avlösts av spelningar med Berlins Symfoniorkester samt en bejublad CD med enbart ABBA-covers, för att bara nämna något ur Nils Landgrens inspirerat spretiga förflutna.
I söndags intog han Palladium i Malmö med en julkonsert som inte vek en tum från den sedvanliga kvalitetsgarantin. Det starka startfältet bestod av klanderfri skönsång, och via gitarristerna Ulf Wakenius och Johan Norberg serverades vi skönspel från jazzens högre skola.
Fokus denna kväll låg dock i allt för hög grad på just det finstämda och klanderfria. Saknades gjorde det lekfulla och det arrangemangsmässigt utmanande som Nils Landgren genom åren givit prov på med bland annat sitt band Funk Unit. Med Viktoria Tolstoy som det stora dragplåstret avverkades plikttroget allt från Stilla Natt till White Christmas. I den sistnämnda gav förvisso Viktoria Tolstoy med små stänk av jazz prov på stor briljans. Men här, liksom i övriga låtar, var hästarna väl tyglade och inget tilläts lämna det vackert och förutsägbart inramade.
Trots att den oerhört begåvade och flerfaldigt belönade sopranen Jeanette Köhn prickade de höga höjderna så att färgen näst intill flagnade från de anrika väggarna, och trots att Nils Landgren bjöd på något så ovanligt som en trombonkvartett, så var det allt för välpaketerat för att konserten ska sätta några märkbara avtryck i decembermörkret.
Sharon Dyall var den enda som generöst serverade värme, engagemang och små doser lekfullhet, som när hon överraskade med att spela på Nils trombon, och så när övertalades att dansa. Så svältfödda på dramatisk känsla var vi att detta lilla avbrott från den förutbestämda formen fick oss att dra oproportionellt brett på mungiporna.
Den tyska kontrabasisten Eva Kruses var även hon, om än i små doser, ett undantag från det välpaketerade och förutsägbara. Hennes högst personliga stil i såväl framtoning som framförande var ett välbehövligt inslag.
Nils Landgrens julkonserten hade vunnit på lite mer lekfulla arrangemang, samt att han lät några av numren flyta ihop via övergångar istället för plikttrogna applådavbrott mellan varje låt.
Mellansnacket var även det en seg historia, som verkade överraska Nils varje gång en låt var till ända. Låga skämt om att skivan är till salu i foajén var knappaste roligt första gången, och tredje gången rent av ovärdigt en världsmusikant som Nils Landgren.
Det enda som stämde fullt ut denna kväll var Nils karaktäristiska röda trombon vars färg åtminstone verkade i samklang med julen, Förövrigt fanns där inte mycket att känna igenom hos en för kvällen lågmäld tomtenisse Landgren.
Medverkande:
Nils Landgren (sång, trombon)
Viktoria Tolstoy (sång)
Sharon Dyall (sång)
Jeanette Köhn (sång)
Ida Sandlund (sång, piano)
Johan Norberg (gitarr)
Eva Kruse (kontrabas)
Ulf Wakenius (gitarr)
Stefan Wikström (trombon)
Olle Tull (trombon)
Björn Hängsel (trombon)
skriven 2006-12-11
