Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Av Memory Wax
Medverkande: Miguel Azcue, Johanna Jonasson, Alexis Fernandez, Jerry Pedersen.
Malmö 23-24 mars
Vackert förkroppsligade dansminnen
Memory Wax är namnet på det unga men redan lovordade såväl som prisade skånska danskompaniet. Vid rodret finner vi det dansande paret Miguel Azcue och Johanna Jonasson. Namnet fungerar enligt dom själva som en träffande programförklaring för danskompaniets produktion så här långt. Minnena är stoffet ur vilket dom likt vax format sina historier.
De nu aktuella verken Desert och The Quiet Agreement är de senaste i raden av vackert förkroppsligade minnen. Likt en envis vinter klär, i det inledande numret Desert, en trött och väderbiten man av sig sin hatt, kappa och inte minst ensamheten för att möta våren.
Med en finess som fick publiken på det fullsatta Palladium att häpet förundras fick denna personifierade vinter plötsligt sex armar till sitt förfogande. Armar som tillhörde de knappt synbara Alexis Fernandez och Johanna Jonasson dansade i en hypnotiskt samklang över Jerry Pedersens klädda kropp.
När väl vinterplaggen var avlägsnade framträdde dom ur mörkret. Likt nykläckta fjärilar tog dom sen, ackompanjerade av grod- och gräshoppsljud, sig frenetiskt ann sommaren med all dess nyckfullt berusande lust och liv. I all sin enkelhet blev det likväl aldrig naivt. En trolsk surrealism omslöt effektivt det annars så greppbara och ordinära som växters tillblivelse och sommarförälskelsens virrvarr utgör.
Memory Wax har fått till en formmässig fullträff som förmår att både spela på en enkel och hög igenkänningsfaktor, och samtidigt genom just drömmens och minnenas förvanskande nå en sund distans som öppna upp nya kanaler och nya seenden för det vardagliga och allmängiltiga.
Efter paus blev tonen tyngre, men aldrig svårt och krystat pretentiös. På vars en sida om något som kunde varit en perrong, boxningsring eller i en hiss, tycks det lika farliga som ogreppbara livet finnas för deras fötter. Som tillhörande en arena dom ej äga tillträde till tar dom dock aldrig steget ut.
Istället sugs dom båda plötsligt in i sina respektive lägenheter där dom ovetande om varandra bedriver sin slentrianmässiga genomlevnad av en tillsynes lika meningslös som kärlekstörstande vardag. Synkroniserat kammar dom sitt hår, borstar sina tänder, ser på teve, genomlever sömnlösa nätter… Vackert sluts cirklar i detta fängslande skärskådande av den ensamma storstadsmänniskans vardag.
Koreografin i de båda numren är återhållen, sparsmakad och kretsar kring överkropparna vilka allt som oftast nässlar sig fast i varandra. Medlen är små och ofta begränsade till en handled eller några fingrars långsamma rörelser.
Allt som oftast är det just armar men också uttrycksfulla ansikten och menande blickar som är verktygen. I Memory Wax´s högst personliga stil är historien det centrala, runt vilket kroppen som verktyg nyttjas med en kreativ poetisk briljans. Efter föreställningarna på Dansstationen i Malmö bär det av till Kuba, Ryssland, Tjeckien och Frankrike. Kvar lämnar Memory Wax en oerhört fängslande föreställning där tankar, bilder och funderingar etsat sig fast som ömsom vackra vykort och ömsom som kluriga gåtor – och detta utan att det sagts ett enda ord.
skriven 2006-03-24
