Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Nick Hamm
Skådespelare: Claus Bang, Connor Swindells, Golshifteh Farahani, Jonah Hauer-King, Ellie Bamber
Premiär: 2025-03-14
Betyg: 2
Wilhelm Tell? Varför gör man en film om Wilhelm Tell 2025? Vem gör en film om Wilhelm Tell nu?
Svaret på den andra frågan är Nick Hamm, engelsmannen som år 2001 uppmärksammades för thrillern The Hole, och som sedan dess inte gjort alltför många minnesvärda filmer. Han står även för manus till denna långa mastodontfilm.
William Tell är en så kallad Europudding. Det är en schweizisk-italiensk-brittisk-amerikansk samproduktion, inspelad i Schweiz och Italien, och med skådespelare från ett flertal länder – titelrollen innehas av dansken Claus Bang. Det börjar inte så bra – förtexterna inleds nämligen med en felstavning: det står ”Free Turn Film and Tempo Productions presents”. Det borde förstås stå ”present”. Jag tänker genast att det är folk som inte är så bra på engelska som har gjort förtexterna.
Sannolikt han aldrig existerat
Wilhelm Tell är som bekant en schweizisk nationalhjälte, men jag vet i ärlighetens namn inte speciellt mycket om honom, men än att han sköt en armborstpil genom ett äpple placerat på sin sons huvud, och att han högst sannolikt aldrig existerat. Jag läser att äppelskjutartricket först förekom i en dansk saga om kung Harald Blåtand.
Den här filmen, som är på engelska, må heta William Tell, men i själva filmen; i dialogen, kallas han Wilhelm. Handlingen utspelar sig 1307 i det av Österrike ockuperade Schweiz. Wilhelm Tell, hans familj och vänner är jägare – ”We’re hunters, not savages!”. Det här är ungefär Robin Hood korsat med Braveheart. Connor Swindells spelar den osannolikt onde österrikiske fogden Gessler, en härligt psykopatisk man, som skrattar rått när han och hans män mördar och slaktar oskyldiga, snälla schweizare. Det är Gessler som är den som tvingar Tell att skjuta på det där äpplet.
Bygger upp en motståndsrörelse
Hela filmen bygger upp till det där armborstskottet, som avfyras ungefär en timme och 15 minuter in i filmen (vilket jag vet, eftersom jag gick på dass alldeles innan och då tittade på klockan – till saken hör att jag aldrig annars går på dass under pågående föreställningar). Eftersom vi vet att Tell lyckas med detta skott blir scenen förstås inte spännande. Filmen som helhet är inte heller särdeles spännande. Wilhelm Tell bygger upp en motståndsrörelse och slår tillbaka. En kort epilog ger en vink om att det kan göras en uppföljare, men någon sådan tror jag aldrig vi kommer att få se.
Pampiga vyer och en hel del splatter
William Tell är en något märklig och lite avslagen film. Den är inte så dålig som jag trodde att den skulle vara, men det här känns lite grann som om de klippt ihop en TV-serie från HBO. Det är pampiga vyer, striderna innehåller en hel del splatter, det är mängder av statister, och det är mycket gyttja och smuts, men det är inte speciellt engagerande, det är något som saknas. Dialogen är rätt styltig – filmen bygger på pjäsen från 1804 av Friedrich Schiller.
Jag gillar ofta Claus Bang och han är bra i titelrollen. Vi får även se Ben Kingsley med en lustig lapp för ögat i rollen som kung Albert, Jonathan Pryce är med i ett fåtal scener, Emily Beecham, som spelade mot Bang i Stockholm Bloodbath, är också med, liksom Rafe Spall. Men, trots en del robusta kvaliteter är den här filmen mest seg och tråkig.
Som Ivanhoe, men med mer blod
Det känns lite grann som om den här filmen kom från ingenstans och skulle plötsligt upp på bio. Jag vet inte riktigt varför. Visst, den ter sig bitvis storslagen på stor duk, men det här känns mest som en TV-film. Den är nog helt okej som TV-underhållning hemma i soffan när man redan sett allt annat. Lite grann som Ivanhoe, men med mer blod.
Tyvärr får vi inte höra ouvertyren till Rossinis opera Wilhelm Tell. Synd. Filmen hade blivit mycket festligare och mer medryckande om den trudelutten spelades under alla actionscener.
Har jag något mer att säga om den här filmen? Nej, det tror jag inte.
