Klicka på bilden, för att se hela bilden
Rent allmänt gillar jag inte att återge drömmar. Eller när andra gör det. Och ofta får jag en känsla av att det är efterkonstruktioner. Förvisso kommer David Nessle undan med hedern i behåll i sin blogg, men ändå. Dessutom kommer jag i princip aldrig ihåg vad jag drömt.
Men i morse eller i förmiddags eller när det var, drömde jag något jag måste använda någon gång. Jag har sällan mardrömmar, och de gånger jag har det, handlar de mest om att någon har möblerat om mitt sovrum och liknande när jag vaknar. Men idag drömde jag om … zombies!
Jag befann mig i ett gigantiskt hus med en massa trappor. Jag var tydligen den ende levande, och jag jagades av zombies. Plötsligt kom jag in i ett stort kök, och där fanns en skitfet kock. Han hävdade att han var immun mot zombiesmittan, eftersom han var så tjock.
Tydligen var det tryggt i hans kök, för jag lade mig att sova under en filt – men väcktes av ett vrål. Kocken hade blivit zombie!
Jag störtade ut ur köket, kom ut i ett trapphus och kutade nerför trapporna. Kocken var för tjock för att följa efter, men: han lyfte upp en annan zombie och kastade ner i trapphuset! Zombien lampade precis framför mig, och eftersom han ju redan var död, skadades han inte i fallet. Han reste sig upp och gjorde sig redo att attackera…
…Och då vaknade jag.
Oj. En zombie kastar en annan zombie efter sitt offer! Skriver jag ett zombiemanus måste detta vara med!
skriven 2009-06-10
