Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det dröjde väldigt länge innan AB Svenska Ords filmer släpptes på vhs – enligt 1980-talets fackpress berodde det på att Hasse Alfredson inte ville förknippas med videovåldsdebatten, på den här tiden var ju video lika med våld för många. Nu har Hasse & Tages långfilmer efter långt om länge kommit ut på dvd i två efterlängtade boxar, vilka säkert lär hamna i många julklappssäckar (bredvid plattskärms-tv:n).
– Jag tror att Hasse & Tage kommer att omvärderas, sa Bo Widerberg surt när jag intervjuade honom en kort tid innan han gick bort.
Omvärderas… Nej, det tror jag inte. Däremot är parets filmproduktion mycket ojämn; här varvas några av svensk filmhistorias största klassiker med några mindre lyckade verk.
Om vi öppnar den första boxen, hittar vi först “Att angöra en brygga” från 1965 (regi av Tage). Många anser att denna historia om kommunikationssvårigheter är Svenska Ords bästa film – klart är i varje fall att det är en svensk humorklassiker som med bilder och musik lyckas förmedla en nästan fysisk doft av sommar. Men det går inte att förneka att filmen är aningen för lång och trampar vatten vid ett par tillfällen. Roligast är förstås Hasse som den tv-besatte fiskaren Garbo. Han fäller även filmens bästa replik: “Banan!”
I “Mannen som slutade röka” (1972, regi av Tage) spelar Gösta Ekman Dante, som kommer att få 17 miljoner kronor om han lyckas sluta röka. Gösta är bra, men filmens största behållning för min del är Grynet Molvig, som nog aldrig varit sötare. Det här är också en godkänd film, men liksom i fallet med “Att angöra en brygga”, blir det aningen utdraget.
1982 kom Hasses “Den enfaldige mördaren”, baserad på en episod är boken “En ond man”, och detta är givetvis ett av svensk films mästerverk. Frågan är om Stellan Skarsgård någonsin varit bättre än som den harmynte Sven, “Idioten”, som behandlas grymt av den onde mannen Höglund, spelad av Hasse själv. Hasse Alfredson, denne gemytlige karl, är enastående avskyvärd och vem kan väl glömma scenen där han eldar upp den fattige Nisse Ahlrots surt förvärvade pengar på julafton? Till slut hämnas Sven med hjälp av änglar och här lyckas Hasse med konstycket att skildra detta utan att det blir töntigt. Jag märker att “Den enfaldige mördaren” är omtyckt av gemene man, senast förra veckan träffade jag på en kille som utbrast “De hedder ente idoit, de hedder idiot!”
Sista filmen i första boxen är Tage Danielssons “Sopor” från 1981 – och sällan har väl en filmtitel passat så väl. Jag vill påstå att “Sopor” är direkt usel. Ett gäng ungar från Farsta ockuperar slottet i Stockholm för att protestera mot vuxnas behandling av barn, de hävdar att vuxna förstör barnens framtid. Det största problemet med filmen, är att Tage var fruktansvärt politiskt naiv. Hans snälla, omtänksamma idéer, hur fina de än är, känns barnsliga och löjeväckande. Inte blir det bättre av att “Sopor” ser ut som ett av alla dessa hemska, vänstervridna barnprogram från början av 1970-talet. Kända skådespelare gör bort sig i tramsiga kläder och peruker. För min egen del är det lite kul att Ludde, en av ungarna, spelas av min polare SEO (fram tills nyligen redaktör för filmtidningen Stardust).
Som filmskribent får man ofta den trista frågan om vilken världens bästa film är. När det gäller en svensk favoritfilm, brukar jag dra till med “Picassos äventyr” (1978, regi av Tage). Jag älskar verkligen den här filmen! Gösta Ekman är lysande i huvudrollen i denna hysteriskt roliga, vackra, surrealistiska, poetiska och lagom lögnaktiga biografi över Picasso och andra kända kulturpersonligheter. Här finns många klassiska scener, som den där den desperate, spansktalande Picasso försöker få vatten av en fransk hyresvärdinna och simmar omkring på golvet, nyårsmaskeraden där alla klätt ut sig till möbler, balettpremiären inför vilken Hasse bjudit på blomkål, och… “Picassos äventyr” är svensk film som bäst – tyvärr missuppfattades den i utlandet. “Svenskar har ingen humor!” skrek man i USA.
I “Släpp fångarne loss, det är vår!” (1975) kritiserar Tage fångvården. Precis som i “Sopor” är det naivt politiskt sett – åtminstone med 2006 års våldsamma verklighet omkring sig. Men som alltid – Gösta Ekman är en osedvanligt lustig fängelsedirektör, och det är alltid kul att se Ernst-Hugo Järegård, som här är fången Harald.
“Äppelkriget” (regi av Tage) kom 1971 och kritiserar illasinnade, multinationella jättebolag. Här hotas en idyll på den skånska landsbygden av onda företagare som vill bygga det enorma nöjesetablissemanget Deutchneyland, men Monica Zetterlund med vänner använder list och magi för att få ordning på torpet. Med risk att upprepa mig måste jag än en gång hävda att filmen känns för lång, att det periodvis trampar vatten, och att det känns lite som att få budskapet nerkört i halsen. Men bitvis är det väldigt roligt, inte minst det faktum att Gunnar Svenssons lilla rollfigur kallas “Mannen med plastpåsen” i eftertexterna. Jag läste någonstans att Yvonne Lombard är hjärtligt trött på att folk fortfarande kommer fram till henne på stan och trumpetar “Bulle!”
Sista filmen i box två, är Hasses regidebut “Ägget är löst!”, en hårdkokt historia från 1975 för vilken Hasse fick en guldbagge. Det här är filmen som är känd för rövkliaren Nixitch, en stor försäljningssuccé. Jag kände till denna produkt långt innan jag såg filmen, eftersom min moster hävdade att ryggkliaren som hängde hemma hos mormor och morfar var just en rövkliare. “Ägget är löst!” är också filmen där den onde fadern Max von Sydow kastar sin son Gösta Ekman i en sjö, där han stannar kvar och acklimatiserar sig i en fantastisk scen. Den här är en rätt märklig film och kanske inte helt lyckad, men jag finner mycket oemotståndligt, som till exempel den trevliga äggsången, vars text går “Ägg, ägg, ägg, ägg!”
Så långt filmerna i boxen. Det är bra att de kommit – men aldrig får man vara riktigt nöjd. Extramaterialet lämnar en hel del övrigt att önska. Här finns en nygjord dokumentär, vilket vi tackar för, men det är snålt med kommentarspår. Stellan Skarsgård kommenterar “Den enfaldige mördaren”, Gösta Ekman “Picassos äventyr” och Hasse själv “Ägget är löst”. Men resten av filmerna? Fanns det inget att säga om dem? Och var är “Svenska bilder”, Hasse & Tages första film från 1964? En sanslöst rolig film, senast visad på Fantastisk Filmfestival för tio år sedan. Och hur står det till med den animerade “I huvet på en gammal gubbe” (1968)? Den visades på TV3 i början av 1990-talet, och på Fantastisk Filmfestival förra året efterlyste regissören Per Åhlin själv en dvd-utgåva av denna “förvunna” och mycket roliga film.
skriven 2006-12-01
