Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det hände sig vid den tiden en morgon att Inanna, som brukligt knackade på dörren till ett av hotellets rum. Då ingen svarade öppnade hon och steg in med sin städvagn. I sängen låg en man och en kvinna. Mannen, vars ansikte verkade vara bekant, körde ut kvinnan, en sköka vid namn Maria som Inanna mött tidigare. Kvinnans ansikte var rödgråtet. Hon tog sina kläder och försvann från rummet efter att hon samlat ihop de sedlar som mannen kastat efter henne.
Inanna vädjade till mannen. ”Jag ber om ursäkt. Förlåt att jag trängde mig på, men ingen svarade när jag knackade.”
Mannen blev då vred. ”Ge dig av. Nästa gång är jag inte lika förlåtande.”
Så kom det sig att Inanna lämnade rummet. Men mannen kom efter Inanna. ”Det var dumt av mig att bli ond på dig. Låt mig återgälda mitt olämpliga uppträdande.”
Och Inanna svarade ”Det är okej, herrn, jag är inte ond på Er, låt mig bara sköta mitt arbete i lugn och ro”. Och så gick hon vidare med sin städvagn.
Morgonen därpå fann Inanna en ros utanför varje rum som hon skulle städa och vid den ett meddelande skrivet på ett lila trekantigt pappersstycke av fin textur och kvalité: ”Låt mig förklara och förlåt mig.”
Även dagen därpå upprepades samma förfarande, hon möttes av rosor av alla de slag och Inanna började tveka om hon verkligen såg det hon såg. Om mannen var den som hon trodde han var, så skulle han säkerligen inte behöva förlusta sig med en sköka. Om mannen var den som hon trodde han var, så skulle han säkerligen inte bära sig åt som hon hade för sig att han gjorde. Eftersom på samhällets topp fanns blott de finaste människor, de som alltid vann allas förtroende.
Det hände sig vid den tiden en morgon att Inanna kom med sin städvagn. Som brukligt knackade hon på, men då ingen svarade steg hon in. Och där satt han på sängen med röda, tårfyllda ögon, väntandes på henne. Han bad att hon skulle lyssna på honom och skulle hon inte förlåta honom då, då skulle han bära sitt öde och aldrig mer korsa hennes liv.
Han bekräftade för henne att han var en viktig samhällsmedlem med placering i den högsta toppen och där är man aldrig ensam och alltid ensam. ”Det sa bara klick, Inanna”, bekände han ”och sedan dess är jag alltid ensam. Ge mig en chans. Låt mig bjuda på middag och du skall få se…”
För Inanna var denna middag en angenäm upplevelse, fjärran från de näringstabletter hon i vanliga fall var tvungen att äta för att stärka kroppen och näringsdryga ut ransonerna av äkta organisk mat. Hon var mycket tacksam och prisade mannen för hans generositet. Han var trevlig och hans ord var förföriska. Inanna blev blint förälskad och var villig att för hans skull vandra till världens ände, om han så begärde.
Men det var inte en vandring till världens ände han ville att hon skulle företa, utan
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
Du kanske gillar:
DAWIT ISAAK-BIBLIOTEKET – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv
JPS MEDIA bjuder på Halloween långläsning antecknad av ingen mindre än Vladimir Oravsky
VLADIMIRS JULKALENDER 7 december: Fåglar, Kapitel 4: Fågel och Örn
Barry Lyndon och skatten: kulturskatten och den vi tvingas att betala till folk som borde livnära sig på något annat än det de bränner våra skattepengar på.
