KONSTEN ATT ÅLDRAS UTAN VÄRDIGHET – rena rama komediguldet

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
CLARE POOLEY : KONSTEN ATT ÅLDRAS UTAN VÄRDIGHET - rena rama komediguldet
Förlag: Printz
Originaltitel: How to Age Disgracefully
Genre: Skönlitteratur i översättning
Översättning: Katarina Falk
Antal sidor: 362
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2024-08-21

Lydia har tappat bort sig själv, Art har tappat bort sin karriär, Ziggy har tappat bort sin tro på framtiden och Daphne … gör allt för att inte tappa kontrollen.

Åratal av mörka hemligheter har satt sina spår och Daphne släpper aldrig andra människor in på livet. Ändå lockas hon till träffarna på Mandels sällskapshus – en nedgången byggnad som en gång i tiden fick sitt namn efter Mandela, men A:et har försvunnit och snart ska hela huset rivas. Precis när Daphne har börjat få vänner … Precis när Lydia äntligen har fått ett jobb … Precis när Art har funnit en ny grupp människor att regissera … precis när Ziggy har fått plats på förskolan för sin lilla dotter så att han kan fortsätta studera … och de tänker inte finna sig i kommungubbarnas beslut.

Protestjulspel och hunddressyr

Alla som på något sätt har något att göra med Mandels sällskapshus, från pensionärer till småttingar, är med på att protestera. Vare sig det gäller julspel, insamlingar eller hunddressyr så är det bara fantasin som sätter gränser. Många omaka par bildas under romanens gång. Daphnes och Arts vänskap börjar med bråk, men efter ett tag börjar det osa kärlek banne mej … 

Lydia och Clare Pooley har mycket gemensamt

Lydia – som är jämnårig med författaren Clare Pooley – inser att hon har tappat bort sig själv och hela sitt liv. Hon har till och med tappat bort sig eget namn. Hon har varit känd som Mrs., som fru och mamma, så länge att hon inte ens har ett eget förnamn. Hon som brukade vara cool och ha en karriär … för ungefär trettio år sedan. Nu ser hon fram emot sitt första jobb på evigheter, att hålla i pensionärssammankomsterna på Mandels sällskapshus, men hon blir totalt överkörd av viljestarka pensionärer från dag ett. De inköpta makramékiten som Lydia tänkt att pensionärerna skulle få pyssla med ligger oanvända och oälskade under romanens gång.

Fördomar mot harmlösa pensionärer

Visst finns det de som har fördomar mot hemmafruar som missat decennier på arbetsmarknaden … men Lydia har själv fördomar mot “harmlösa pensionärer” och vad de kan tänkas vara intresserade av … och det finns inget harmlöst med den grupp av pensionärer som samlas på Mandels.

Vad ska Susan bli när hon blir stor?

The Susan Ryeland Mysteries  av Anthony Horowitz (Dödligt kapitel på svenska) har blivit omåttligt populära, både som böcker och som TV-serier. Det beror i första hand inte på den skruvade idén att Susan Ryeland (spelad av underbara Lesley Manville) löser kluriga mordfall och pusselgåtor tillsammans med en fiktiv detektiv som bara hon kan se, utan att Susan Ryeland, förläggare och senare motvillig hotellägare, fortfarande försöker klura ut vad hon vill göra när hon blir stor. 

Välja jobb, välja partner, välja att vara singel …

Vad vill hon ha för jobb? Vem vill hon vara ihop med? Vill hon vara ihop över huvud taget eller trivs hon bäst som singel? Lesley Manville är 68 och gissningsvis är Susan Ryeland ungefär i samma ålder. Medelålders och äldre personer i litteratur och film har genom tiderna skildrats som “färdiga”. De har sitt på det torra. De kan vara visa bakgrundskaraktärer i en bok eller en film och komma med visa, förnumstiga råd till de unga och de vilsna. Susan Ryeland böckerna är aldrig så. Clare Pooley böckerna är aldrig så. Det är ett framgångsrecept.

Vimsiga och vilsna karaktärer att tycka om

Här, i Clare Pooleys böcker, får medelålders och äldre karaktärer vara lika vimsiga och vilsna som unga karaktärer, de försöker fortfarande reda ut vad de vill bli när de blir stora och vem de vill vara ihop med och om de vill vara ihop över huvud taget. När det gäller Lydia drar Clare Pooley många erfarenheter från sitt eget liv, om att förvandlas till osynlig, fast man själv tycker att man har mycket kvar att ge. Clare Pooley har dock inte en otrogen skitstövel till man – så ett helt autobiografiskt porträtt är Lydia inte.

Eat or heat?

När det gäller de äldre karaktärerna i boken … Art försöker fortfarande få fjutt på sin skådespelarkarriär. Han arbetar heltid, trots att han är pensionär. Eller, han skulle arbeta heltid om hans agent ringde någon gång. Art är i den sits som många engelsmän befinner sig i, “eat or heat” … och vilket jobb som helst är bättre än att stanna i ett hem som han inte har råd att värma upp. Daphne underskattas ständigt för att hon ser ut som en liten, harmlös, äldre dam. En elegant och vältränad Miss Marple i designerkläder och tjusiga smycken – och ett elegant hem full av dyr konst och designermöbler från 1970-talet. 

Daphne är rena rama komediguldet

Alla scener som Daphne är med i är rena rama komediguldet. Som när hon ska köpa en iPhone, en röd … den självgode unge försäljaren vet inte vem han har att göra med, men det vet vi, och han får verkligen sina fiskar varma … Komediguld. Daphne blir vän med den unge Ziggy, som försöker komma bort från gängkriminaliteten, främst för sin lilla dotters skull. Det blir Daphne som tar itu med gängledaren som utpressar Ziggy, en liten maffiaboss som inte begriper att han mött sin överman eller överkvinna i Daphne … Komediguld. Igen.

Hämnd är en rätt bäst serverad inlindad i garn

Ruby älskar att sticka och när hon hämnas så är det genom handarbetsaktivism. Hon är Banksy med garnbollar och stickor. Hämnd är en rätt som bäst serveras inlindad i yllegarn. William har fortfarande kvar sina skills som paparazzofotograf och är grym på att spana på otrogna äkta män. Alla de underskattade pensionärerna är ruggigt bra på något. Faktum är att de alla är mer kompetenta och mer drivna än den kuvade Lydia …

Lydia inspireras av alla de äldre personer hon möter och inser att hon måste bli tuffare. Det blir Daphne som med hjälp av alla de andra pensionärerna orkestrerar en passande hämnd mot Lydias otrogne man. Men till sist är det Daphne själv som måste räddas … när hennes förflutna hinner i kapp henne. Kommer de andra seniorerna och Lydia och Ziggy att klara skivan? Och hur? Det är det problem som presenteras i prologen. Och i de sista kapitlen får vi svaret.

Pendlarsällskapets Iona Grey gör en cameo …

Clare Pooleys tidigare bok Pendlarsällskapet, är minst lika bra … och den oförglömliga Iona Grey, som var huvudperson i den boken, gör en cameo i Konsten att åldras utan värdighet. Daphne har henne som idol. Så klart.