Klicka på bilden, för att se hela bilden
Förord, skrivet av ingen mindre än Anders Pettersson:
»Vem är du som upptar min värld med din frånvaro?» Titelns frågeställning formuleras verkligen ett hundratal sidor in i Vladimir Oravskys senaste verk. Men den genomsyrar också merparten av en berättelse där en far och en dotter utgör de centrala karaktärer na, i ett Sverige 30-40 år in i framtiden. Fast nu kallat Gemenskapen Sverige, där man vid fyllda 60 år kallas till den Slutvårdsanstalt som bokstavligen också är den sista anhalten…
Själva berättelsen, som den sipprar fram mellan Oravskys svindlande ordkaskader och häpnadsväckande uppräkningar, är tämligen rak, lätt att följa och även fängslande. Men den utgör ändå bara stommen för en ren uppvisning av den ekvilibristiske stilisten Oravsky. »Håll käft pappa. Jag har fattat poängen och jag orkar inte höra mer» låter han den ena huvudpersonen, Amelia, vid ett tillfälle utbrista. Måhända med en medveten blinkning till den stil som är hans egen och definitivt inte liknar någon annans. Och den kan, i enlighet med hans egna regler, vara värd en rejäl utvikning…
Jag har nu följt Oravskys skrivande i både längre och kortare form under flera år och lärt mig både känna igen och uppskatta hans sätt att skriva.
Att läsa Oravsky är att utsätta sig för ett veritabelt bombardemang av inflikningar, liknelser, kommentarer, citat och fakta som ibland ter sig så skruvade att man inte har en aning om de är sanna eller ej. Här blandas högt och lågt. Gammalt och nytt.
På samma sida kan han citera Shakespeare, Kierkegaard och Strindberg, på en annan åberopas Darth Vader och Grand Moff Tarkin. Den kulturhistoriska »namedroppingen» är så omfattande och ändlös att det ibland svindlar för ögonen; än mer imponerande är då att Oravsky efter sina utläggningar ändå lyckas återvända till och ut veckla själva stommen, d.v.s. ramberättelsen. Med orubblig själv klarhet refereras till Skylla och Karybdis eller »danaidernas såll»; en halv sida upptas av synonymer till eller omskrivningar av ordet »lögn». Jag känner ibland behovet att anlita ett uppslagsverk eller åtminstone Wikipedia, men det är också svårt att inte sugas in i denna fantastiska språkvärld där Vladimir Oravsky är utvikningarnas okrönte mästare!
Så mitt i berättelsen om Amelia och Álvaro får jag mig till livs också en uppräkning av olika maträtter som förknippas med jul, historien bakom Leonardo da Vinci och Mona Lisa och får lära mig vad en rad olika ord som slutar på -fobi egentligen betyder (till exempel alektorofobi som betyder rädsla för höns). Här presenteras »maffiahypotesen» om gökar och deras ungar och Den Helige Andes förehavanden med Amelias mamma redovisas som om det vore den mest naturliga och självklara sak i världen.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
