Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ridley Scott
Skådespelare: Paul Mescal, Pedro Pascal, Connie Nielsen Denzel Washington, Joseph Quinn
Premiär: 2024-11-14
Betyg: 4
Världens filmfans suktade. ”När kommer fortsättningen?”, Blir det en del två?”. Och tänka sig, det blev det. Men det tog nästan ett kvarts sekel. Många andra regissörer hade säkerligen kastat in i handduken för länge sedan. Men Ridley Scott är ingen vanligt filmmakare, han levererar.
Fast Russell Crowes Maximus är givetvis inte med, han gick som bekant hädan i föregångaren. Däremot är Connie Nielsens Lucilla alltjämt med i leken, och utan att nu spoila något spelar hon en avsevärd roll för historiens utgång.
Mitt i storpolitikens skeende
Historien ja. Den kan beskrivas antingen som tämligen komplex eller ganska enkel, men kontentan är att Lucius, Maximus och Lucillas avkomma återvänder som vuxen till Rom som förslavad med adress Colosseum efter sisådär femton år. Där måste han förtjäna sin frihet under mångsysslande gladiatormentorn Macrimus överinseende. Därmed hamnar han mitt i storpolitikens skeende i ett Rom kraftigt på dekis under de långt ifrån pålitliga kungaduon Geta och Caracalla.
Episka proportioner
Ungefär så ligger det till, men oavsett vilket. Beundrare av Ridley Scott lär inte bli besvikna. Gladiator II är en på alla sätt storslagen film av episka proportioner, och tonen sätts tidigt då en romersk invasion skildras med sedvanligt sinne för skicklig iscensättning av visuellt läckra och brutalt drabbande masscener. Det är onekligen svårt att tro att mannen fyller 88 om några veckor.
Av kött och blod med dimensioner
Dessutom tycker jag nog att manusförfattaren David Scarpa, som även skrev manus till Scotts Napoleon och All the Money in the World fått till en tilltalande och engagerande historia som håller för sina 148 minuter.
Det känns också som om Scarpia vinnlagt sig om att göra sina figurer till karaktärer av kött och blod med flera dimensioner. Man kan till och med förstå ex-slaven Macrimus revanschlusta när han likt en orm i gräset närmar sig Roms köttgrytor. Här bör också tilläggas att Denzel Washington verkar njuta i fulla drag av att agera maktlysten med blodtörst i munnen. Inte konstigt han snor de flesta scener han medverkar i.
Lucilla, kvinnan med en plan
Överhuvudtaget är skådespelarinsatserna överlag av högst gedigen klass, och till skillnad mot Marcrimus är både Paul Mescals Lucius och Pedro Pascals Marcus Acacius karaktärer som är lätt att sympatisera med. Samtdigt är det Connie Nielsens Lucilla, som är kvinnan med en plan. En plan att förändra det lika förtryckande som degenererade politiska klimatet i Rom. Nielsen har onekligen betydligt mer att göra i den här filmen än i ”ettan”, ville både känns uppfriskande och rätt.
Verklighetsfrånvända maktkåta tonåringar
Sedan misstänker jag att kejsarbröderna Geta och Caracalla kommer att bli en vattendelare hos vissa. Duon framstår som två totalt verklighetsfrånvända maktkåta tonåringar som mest bara vill bli underhållna med spektakulär blodsölande död. Å andra sidan är sådant inget nytt. Redan i tv-serien Jag, Claudius 1976 figurerade Caligula i John Hurts skepnad, som total knäppis i Romerska riket. Så vad annars är nytt.
Med stora känslor
Och på tal om just detta. Scott levererar godset med både fantasi och frenesi på Colosseum även denna gång. Sällan ser sådant här så tjusigt ut som när denne garvade veteran står bakom kameran.
Men, och detta är ett tydligt men. Gladiator II stoltserar också mitt i allt detta våldskryddade maktspel med stora känslor, och någonstans är det just detta som ger denna tänkta blockbuster hjärta.
