SMUGGLARKUNGEN – komedi i spritförbudets Sverige lyfter aldrig

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Sune Lund-Sørensen
Skådespelare: Janne Carlsson, Björn Skifs, Ernst Günther, Nina Funke, Per Grundén
Land: Sverige, Danmark
År: 1985
Genre: Komedi, Brott, Romantik
Längd: 107 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 2

Nyligen skrev jag om Björn Skifs-filmen Joker, i regi av dansken Sune Lund-Sørensen. Här har vi ännu en film av Lund-Sørensen, även denna med Björn Skifs i en av rollerna. Smugglarkungen från 1985 var Lund-Sørensens långfilmsdebut.

Innan jag nu såg den på den här nya Blu-ray-utgåvan hade jag aldrig sett Smugglarkungen. Något jag inte var ensam om. Filmen skulle haft premiär julen 1984, men för att inte krocka med några andra publikdragare, däribland Jönssonligan får guldfeber och Ronja Rövardotter, flyttades premiären till februari 1985. Smugglarkungen floppade, den drog bara 30 000 besökare.

Distributören SF förklarade i Expressen misslyckandet med att det varit ”deklarationstider, sportlov och väldigt kallt”. Men själv tror jag att den främsta orsaken till att filmen inte slog på bio var att de här inte är en speciellt bra film. Tvärtom, Smugglarkungen är en rätt dålig film.

Snälla spritsmugglare

Janne Carlsson spelar fiskaren Albert Jansson, som bor i en liten stad på Västkusten (filmen är bland annat inspelad i Marstrand). Året är 1922 och spritförbud råder. Albert har det knapert, men han lär känna några snälla spritsmugglare, Kent Andersson spelar en av dem. Affärerna går bra, och Albert och hans vänner tjänar plötsligt bra med pengar. Dock måste de se upp för den lokale gangsterbossen Strauss, spelad av Ernst Günther iförd fez, han vill kontrollera allt och roffa åt sig alla stålar.

Björn Skifs som nitisk tullare

Albert och hans vänner måste även se upp för Tullverket. Den nitiske tullaren Axel Winkel (Björn Skifs) från Stockholm skickas till Västkusten för att sätta stopp för all smuggling. Axel blir omedelbart förälskad i den tjusiga Sickan (spelad av den exceptionellt tjusiga Nina Gunke), vars rike far (Per Grundén) verkar ha lite fuffens för sig när det gäller sprit.

Ryckigt berättat

Filmen inleds med en kort text som berättar om spritförbudet på 20-talet och det står bland annat att i Danmark var det ”FRITT” (med stora bokstäver). Det här känns nästan som en gammal propagandatext från Ny Demokrati!

Åke Cato och Jan Richter stod för manus. De hade tidigare skrivit bioframgången Gräsänklingar, men den här gången fick de inte till det. Smugglarkungen är inte rolig. Här finns några tydliga försök till komik, men det funkar inte. Regin är valhänt, det är lite taffligt, det är ryckigt berättat. Berättelsen lyfter aldrig, den engagerar aldrig.

En rad fina skådespelare

Behållningen av filmen består enbart i att se en lång rad fina skådespelare i rollerna. Ulla Sallert spelar Per Grundéns fru, Pierre Lindstedt, Lena Dahlman och Gösta Wälivaara medverkar också. Sanne Salomonsen har en lite märklig roll och pratar svenska, hon klämdes nog mest in eftersom hon var lite populär på topplistorna just då.

Repig kopia

På Blu-ray-omslaget står det att det är en nyscannad version. Detta stämmer säkert – men! Filmen är inte restaurerad. Det här är något av det repigaste jag sett sedan Something Weird Videos VHS-dagar på 90-talet, då de släppte superobskyra 16mm-filmer de hittat i källare och skyttegravar. Vid filmens aktskiften är Smugglarkungen extremt repig och kladdig – och detta blir extra tydligt när det är högupplöst på Blu-ray.