Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jason Reitman
Skådespelare: Gabriel LaBelle, Rachel Sennott, Cory Michael Smith, Ella Hunt, Dylan O´Brien
Premiär: 2024-10-04
Betyg: 3
Saturday Night är en vild och kaotisk återblick på hur TV-historia skapades – eller kanske snarare höll på att kollapsa i realtid. De sista 90 minuterna innan första direktsändningen av Saturday Night Live den 11 oktober 1975 var en mix av ren panik, improvisation och en hel del floppade idéer. Och ändå blev det revolutionerande. Hur? Tja, förmodligen för att ingen hade en bättre plan.
Regissören Jason Reitman, känd för filmer som Thank You for Smoking,
Låter galenskapen passera
Likt ett godståg som kränger av spåret men ändå, på något mirakulöst sätt, fortsätter sin färd. Och ledningen? Ja, de sitter där med sina whiskydrinkar i handen, höjer på ögonbrynen men låter ändå galenskapen passera – vilket i sig är ett smärre mirakel, speciellt i ett land där alla uttryck som härrör regionen under bältet censureras snabbare än en politiker kan säga “family values”.
En kreativ värnlös diktator
Lorne Michaels, den legendariske producenten som till slut bestämde vad som skulle överleva klippbordet, framställs som en slags kreativ värnlös diktator som tvingas såga körscheman och dumpa inslag till höger och vänster för att överhuvudtaget få ihop en show. Han verkar ha varit mer av en brandsläckare än en producent vid det här laget, och det är tydligt att ingen riktigt visste vad de gjorde. Kanske det är hemligheten bakom succén?
John Belushi, en otämjd tornado
Filmens styrka är imitationerna. Nicholas Podany som Billy Crystal och Cory Michael Smith som Chevy Chase är prick på, med en skamlös dos av deras respektive galna humor. Deras prestationer är så bra att man nästan önskar att filmen bara bestod av just detta.
Matt Wood som John Belushi, en otämjd tornado, lyckas verkligen fånga hur hopplöst svår Belushi var att ha att göra med. Det är som om alla runt honom var för rädda att konfrontera hans verkliga kaos. Detta var en skådespelare som definitivt hade behövt fler samtal med en bartender på rehab än med någon regissör på en nikotinfylld inspelningsplats.
Vördar komedilegender
Saturday Night är mer en branschhyllning än en ärlig skildring. Det är tydligt att regissören och skådespelarna vördar dessa komedilegender, men på bekostnad av att ge en råare, mer djupgående inblick i vad som faktiskt skedde bakom kulisserna. Resultatet? En film som känns som en överdriven teateruppsättning, där dramatiken är tillrättalagd snarare än avslöjande.
Så om du är ett inbitet SNL-fan kommer du antagligen älska den här resan genom kreativt kaos och improvisation. Men för alla andra känns det lite som att du har blivit inbjuden till en branschfest där du inte riktigt hör hemma – visst är det kul att titta på, men du får inte vara med och dansa.
Saturday Night balanserar på gränsen till överhyllning. Lite intern för sitt eget bästa, men fångar ändå magin bakom ett av TV-historiens mest ikoniska program. En nostalgitripp för de redan frälsta, full av charm, men med så mycket förvirring att man ibland undrar om någon verkligen hade koll – men ärligt talat, skulle det ens varit lika kul om de hade det?
