Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Coralie Fargeat
Skådespelare: Demi Moore, Margaret Qualley, Dennis Quaid, Hugo Diego Garcia, Oscar Lesage
Premiär: 2024-09-18
Betyg: 3
En stjärna föds, lyser upp och dör. Det briljanta greppet här är att skildra skapandet av en Walk of Fame-stjärna längs Hollywood Boulevard i Los Angeles. Den formas, invigs, dyrkas – och till slut glöms bort, sprucken och täckt av löv och slitna skosulor.
En kortfilm i sig som säger allt om den flyktiga äran. Men The Substance tar oss vidare, på en resa fylld av förakt mot åldrandet, där skönheten är den obevekliga huvudrollen och den biologiska klockan tickar allt snabbare mot marginalen. Speciellt för de kvinnor som byggt sina karriärer i det mansdominerade Hollywood. Vad händer när stjärnans ljus börjar falna – och hur långt är du villig att gå för att få det att lysa igen?
En gång TV-branschens drottning
Välkommen till Hollywood, platsen där åldrande är fienden och skönhet är en valuta med ett bäst före-datum. Här hittar vi Elisabeth Sparkle (spelad av en strålande Demi Moore), en gång TV-branschens obestridda drottning, men nu – trots att hon är lika snygg som någonsin – är hon inte längre tillräckligt het för att hålla tittarna klistrade vid skärmen.
Harvey (Dennis Quaid) är den slemmigaste av slemmiga producenter, som utan att blinka ersätter Elisabeth med en yngre förmåga innan hon ens hunnit säga tack för sig. Harvey är den klassiska “gubbsjuke Hollywoodmogulen” – lite som om en viss Weinstein och Jabba the Hutt fick ett kärleksbarn. Hans drägel kunde fylla en simbassäng.
Hoppet tänds av drog på svarta marknaden
Men Elisabeth är inte typen som viker sig för en klapp på baken och ett käckt “lycka till!”. Nej, hon vill ha revansch. Och när hon av en händelse snubblar över en mystisk drog på svarta marknaden– ett cellreplikerande ämne som skapar en yngre och bättre version av en själv – tänds hoppet. För varför kasta in handduken när man kan bli yngre, snyggare och mer eftertraktad igen?
Fast i ett förvirrat vakum
Naturligtvis finns det en hake. (Visst finns det alltid en hake?). För när två versioner av samma person plötsligt existerar, uppstår frågan: vem ska leva vidare? Den unga versionen – spelad av den lysande Margaret Qualley – får namnet Sue och hon förtrollar snabbt hela TV-världen, inklusive, såklart, Harvey. Men problemet är att Elisabeth inte riktigt har koll på den här nya, förbättrade versionen av sig själv. Det är som att bli återfödd, men istället för att komma ut som en smartare, starkare människa, är hon fast i ett förvirrat vakum – lite som om ditt yngre jag fick ett virus och väntar på en uppdatering.
Vidriga lemmar exponeras
Filmen tar snart en hård vändning från underhållande skönhetsdrama till en grotesk och blodig kroppsskräckshow där inte bara vidriga lemmar exponeras till absurdum, utan även inälvor flyger kors och tvärs över bioduken. Och med ljudeffekter som verkar hämtade från en gammal radioteater infinner sig snabbt en obekväm känsla, vilket får publiken att börja skruva på sig i biosätena.
Skarp kommentar om sjukt skönhetsideal
Men mitt i all den makabra underhållningen lyckas The Substance hålla fast vid sin kärna: en skarp kommentar om vårt sjuka skönhetsideal och den desperata jakten på ungdom, där vi till varje pris försöker undvika det oundvikliga – åldrandet. Hur långt är vi beredda att gå för att stoppa klockan? Svaret här är: till väldigt blodiga längder.
Så ja, filmen kanske börjar med ett gnistrande “Walk of Fame”-ögonblick, men den slutar *Obs Spoiler – med en blodig slaktfest där bara en kan stå som segrare. Och ärligt talat – vem hade trott att jakten på skönhet kunde bli så äcklig?
