MALMÖ MELODIC DAG 2, Plan B, Malmö den 28 juli 2024 – DARE var dagens givna kungar.

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Dagens utropstecken: softa Boys from Heaven. Dagens utropstecken 2: musikaliskt mixade och knappast softa 7th Crystal. Dagens debutanter: superproffsen i Transatlantic Radio. Och så vidare.

Ja, också levde veteranerna i Dare upp till sin status som headliner. Med råge dessutom. Darren Wharton och hans mannar serverade nittio minuters lika glänsande som personlig AOR-melodisk rock. Fansen slickade också helt följdriktigt i sig det som bjöds. Entusiasmen var påtaglig från första stund.

Stöd från vapendragarna

Ändå är frågan om det inte var bandmedlemmarna själva som bidrog mest från sitt håll med sitt goda humör och uppenbara engagemang. Ständiga leenden från Wharton kompletterades med gott stöd från gamla vapendragarna, basisten Nigel Clutterback och gitarristen Vinny Burns. Det framgick helt enkelt tydligt att de hade roligt där på scen. Positivismen formligen strålade ut från scenkanten.

Märkbart mer tyngd

Samtidigt präglades tillställningen av något av en business as usual-känsla. För positivismen är något man blivit van vid när det gäller det här bandet. Liksom professionalismen. Men en sak stod ut den här gången, och det var att man anammat märkbart mer tyngd till anrättningen.

Funkade det då, undrar säkert vän av ordning. Absolut. Bra låtar håller i nästan vilken musikalisk klädsel som helst. Men nästa gång vill jag nog ändå ha tillbaka det vanliga smekande AOR-soundet. Med tydliga folky anslag i de fall de brukar framträda, bör tilläggas. Det är ju trots allt så att det keltiska arvet är något som följt Dare ofta och länge, och detta gör sig bättre och mer uppenbart i en softare omgivning.

Fyra spår från både debuten och senaste

Fast visst, via sådant som Silent Hill, Sea of Roses och Road to Eden fick man ändå ett hum om dess existens, så helt bortfibblade var dessa inslag inte i söndags. Det var för övrigt inte själva historien om bandet heller. Vet inte om det fanns någon tanke bakom, men faktum är att fyra spår var avverkades från såväl debutverket Abandon som senaste diton Road to Eden.

Inget man skojar bort

Från tiden däremellan plockades i sin tur ett tiotal nummer, däribland Until och We Don’t Need a Reason i en rytmiskt smått galopperande version. Sistnämnda tedde sig dock lustigt nog inte på långa vägar så hård som på albumet den hämtats ifrån. Talar förstås om Blood from a Stone, fortfarande bandets utan konkurrens tyngsta album.

Fast oavsett vilket, En låtkatalog som den Dare förfogar över är Inget man skojar bort. Det fick man ännu en gång bekräftelse på i söndags. Särskilt inte när upphovsmännen bakom dem alltjämt är i så excellent form.

Inget standardiserat AOR-band

Men som sagt det spelades alltså som sig bör musik med en hel radda andra band också denna långa dag. Nästan ett halvt dygn innan Dare gick av scenen hade 7th Crystal äntrat den. Undertecknad anlände till lokalen precis lagom och blev sånär golvad av ett band jag mer eller mindre ignorerat trots att andra och tillika senaste albumet Wonderland införskaffats redan vid releasen 2021. Överflödets förbannelse, ni vet.

Det tilltaget är det emellertid dags att ångra nu. För 7th Wonder är ingen vanligt standardiserat AOR-band. Hell, no. Det här är en combo som live framstår som ett lika driven som duktig combo som kombinerar sin givna melodiösitet med metal och aning inslag från proggrocken.

Det är stötiga rytmer med skön intensitet och små utvikningar. I parti och minut. Utan att tappa bort låtarna det minsta. Nummer som Higher Ground och Versus från kommande ännu odöpta tredje albumet illustrerade detta med emfas. Dagens utropstecken nummer två, som sagt.

Vuxenpoppigt somrigt upplyftande

Samtidigt var det alltså Boys from Heaven som måhända överraskade allra mest. Så här ska slipstenen dras när soundet ska softas och dras åt det mera westcoast-orienterade hållet.

Vuxenpoppigt, somrigt upplyftande och som sig bör slickat så det förslår är lämpliga omdömen för att bedöma denna underhållande sextett. Amerikanarna kallar ibland den här typen av musik för yachtrock. Tänk i termerna folk som Christopher Cross, Rupert Holmes och Kenny Loggins, så förstår ni vad som avses.

Nu personifierar danskarna kanske inte detta fullt ut, men det faktum att en saxofonist tillhör laguppställningen säger onekligen en del. Med detta sagt; Boys from Heaven bör inte missas i framtiden. Fina balladen Old Days och Too Far Gone var bara några av höjdpunkterna.

Kapellmästare åt LeAnn Rimes

Och på tal om slickat. Transatlantic Radio må vara debutanter, men denna Los Angeles-baserade kvintett kan i sanningens namn inte personifiera det sena 70- och 80-talets typiska amerikanska studiomusikertradition mer än vad som är fallet. Initiativtagaren Victor Brodén slog igenom som basist och kapellmästare åt countrystjärnan LeAnn Rimes, och på den vägen är det. Övriga medlemmar i bandet har liknande meriter i massor med undantag då för sjungande Karlskronabon Mattias Osbäck.

Övertygande professionalism

Med andra ord var det svårt att tro att gruppen begick sin livedebut på Malmö Melodic. Lät det snyggt, undrar du kanske. Gör björnen sina behov i skogen, svarar jag. För det är givet att det lyste igenom i kvintettens framträdande att det är fullblodsproffs det handlar om. Några felsteg musikaliskt var det inte tal om.

Vi talar i termerna framträdande som bådar gott inför framtiden. Om man vill och kan fortsätta satsa, det vill säga. En lätt trevande inledning förvandlades snabbt till ett övertygande testamente över gängets professionalism. Bästa nummer? Well, debutsingeln That’s What You Get (for Falling in Love) är definitivt en snärtig popdänga medan senaste släppet Fever Dream definierar begreppet sofistikerad ballad.

Sitter bekvämt på två stolar

AOR med en edge betecknas Wildness som I Malmö Melodics pressutskick, och det stämmer tämligen väl. För även om nu ljudbilden har AOR/Melodic Rock som bas, så vilar mer än en liten bris av hårmetall i soundet. Vilket jag antar är helt medvetet.

Samtidigt är det ett gott beslut att gå en annan väg än den mest renodlade om man vill stå ut i den här genren. Mången duktiga och kompetenta band låter likartade på ett sätt som sätter ett hinder när det gäller att skilja dem åt, men Wildness nyttjar den hårfagra rockens attack och energi, och sitter därmed bekvämt på två stolar. Med stil dessutom. Det vimlar av dängor som inledande Die Young och Renegades of Love i deras repertoar, och det ska enbart ses som något positivt.

Inte knockad, men låtarna är starka

Roulette å sin sida har sina bopålar stadigt planterade i traditionell AOR. Det du ser är vad du får, och det är knappast det sämsta. För egen del kan jag tycka att det är lätt att uppskatta senaste albumet Now!! Okej, knockad är jag inte, men att det är del starka låtar som slåss om utrymmet går knappast att förneka.

Synd då att det hela dessvärre tedde sig något jämntjockt live. Jag kan helt enkelt uppleva att bandet saknar det där lilla extra som står ut. Eller också berodde det på att mättnaden började göra sig påmind efter en hel dags konserter, vad vet jag.

Välspelad skapelse, med snygga låtbyggen

Till skillnad mot Roulette står dock JD Miller ut av ett band som befinner sig på den hårdare delen av melodic rock-skalan. Måste säga att jag blev smått imponerad av det här gänget när nya och tillika fjärde albumet Empyrean släppte under senvåren. Det här är nämligen en tung välspelad skapelse med en ansenlig mängd snygga låtbyggen, och mer behövs egentligen inte sägas.

Skulle till och med vilja hävda att det finns ett visst mått av sådant som kallas sofistikerat i repertoaren. i alla fall på just Empyrean och 2019 års Afterglow. Därför var det lite synd att detta pund inte förvaltades nämnvärt i söndags. Missförstå mig inte nu, bandet har en skön smittande energi, men det blev lite väl tydliga tendenser åt det råbarkade hållet i lördags.

Jämfört med albumversionerna handlade det om avsevärd skillnad. Sånger som inledande Game of Love och The Desire hade behövt adderas en hel del nyans för att göras full rättvisa.

Setlistor finns här

Dag 1
Dag 3

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
 
 

print

Våra samarbetspartners