Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Svaniti nella notte (Vanished into the Night)
Regi: Renato De Maria
Skådespelare: Riccardo Scamarcio, Annabelle Wallis, Massimiliano Gallo, Gaia Coletti, Lorenzo Ferrante
Land: Italien
År: 2024
Genre: Drama
Längd: 92 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2
Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en italiensk sådan. Som uppslukade av natten visar sig vara en nyinspelning av en argentinsk film från 2013 som jag aldrig hört talas om. Nyinspelningar är något som inte enbart görs i Hollywood, detta är alltså en italiensk sådan. I Italien dubbar de ju filmer, hade det inte räckt med att släppa originalfilmen dubbad till italienska?
Renato De Maria har regisserat denna thriller om den hårt prövade Pietro, som spelas av Riccardo Scamarcio, en kille vi sett i en rad filmer, bland annat i John Wick: Chapter 2. Pietro har skilt sig från sin bitchiga hustru, amerikanskan Elena (Annabelle Wallis från bland annat Annabelle), de har två små barn, det är vårdnadstvist och grejor. Dessutom har Pietro antagligen inte råd att behålla ett stort hus han köpt för lånade pengar. Pietro har av allt att döma varit en slarver och spelat bort stålar och haft sig.
En kväll har Pietro har barnen i sitt stora hus. Barnen går och lägger sig på andra andra våningen, Pietro tittar på TV på bottenvåningen. När han ska titta till ungarna är de väck. De är spårlöst försvunna. Han ringer efter Elena, som anländer. En man ringer upp Pietro och säger att han vill ha 150.000 euro för att lämna tillbaka barnen, som alltså kidnappats.
Så mycket pengar har inte Pietro och Elena övertalar Pietro till att göra en deal med hans kriminelle barndomskompis. Pietro ska ta sig till en grekisk ö och hämta en väska full med knark. Pietro har inget annat val att gå med på detta. Uppdraget går dock inte riktigt som planerat.
Den första timmen av den här filmen är rätt ljummen. Det är en standardthriller, det känns som en typisk TV-film, det är inte dåligt, men det är inte alltför spännande.
Men en timme in i filmen vänder det. Filmen tar en oväntad vändning. Plötsligt fångades mitt intresse. Tyvärr hölls intresset inte uppe särskilt länge. Mysteriets lösning är nämligen både dum och långsökt. Synd, tänkte jag. Jag hade hoppats på ett mer unikt och oförutsägbart slut.
Annabelle Wallis är verkligen jättedålig i sin roll. De flesta av hennes repliker är på engelska, alla andra pratar italienska. Hon är överdriven och irriterande. Riccardo Scamarcio, å andra sidan, är som vanligt bra. Visst, han har ett och samma ansiktsuttryck genom hela filmen, han har samma buttra uppsyn han alltid har – men jag gillar honom.
Här finns en rad flotta miljöer, en viss elegans, men det hela är lite för slätstruket och lättglömt.