HAJAR I PARIS – från marinbiologiskt drama till fantastiskt hajtuggande

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Sous la Seind (Under Paris)
Regi: Xavier Gens
Skådespelare: Bérénico Bejo, Nassim Lyes, Léa Léviant, Sandra Parfait, Aksel Ustun
Land: Frankrike
År: 2024
Genre: Action, Drama, Skräck
Längd: 104 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en fransk sådan. Hajfilmer kommer det i drivor nuförtiden. Det är inte dussintals utan tjogtals. Det verkar komma ungefär 50 hajfilmer om året. Det flesta av dessa är super-låg-låg-lågbudgetproduktioner. Någon får en fånig idé och slänger snabbt ihop en film hemma i trädgården. Jag är bekant med ett par amerikaner som gör sådana här filmer.

Några av de här filmerna är lite småkul, majoriteten är direkt osebara. Men – då och då kommer det en hajfilm som faktiskt ät rätt bra och höjer sig över mängden.

Gjorde stenhård skräck

Xavier Gens är ett namn som låter bekant. Just det, det var ju han som 2007 gjorde filmen Frontiére(s) en stenhård film som var med om att kicka igång den franska skräckvågen. Därefter gjorde han den usla actionfilmen Hitman, byggd på datorspelet. Jag tror inte att jag sett någon av de filmer han gjort sedan dess, men jag är inte helt säker. Förutom långfilm har han regisserat avsnitt av TV-serier, däribland Lupin på Netflix.

En haj i Seine

Hajar i Paris bygger på en flängd men frän idé: Bérénice Bejo spelar forskaren Sophia, som i en prolog får se sitt team ätas upp av hajen Lilith, som de försett med en sändare. Tre år senare dyker Lilith upp igen – denna gång i Seine! Just det, floden som går genom Paris. Några unga vattenlivsaktivister har upptäckt hajen och kontaktar Sophia. Sophia avfärdar dem, inte finns det väl en haj i Seine? Men jodå.

Tävling måste stoppas

Det är sommar och 2024, och för första gången ska ett triathlon gå av stapeln i Paris. I Seine. Sophia och några poliser uppvaktar stadens borgmästare (Anne Marivin). Hon måste stoppa tävlingen! Det finns en glupsk haj i vattnet! Borgmästaren tänker absolut inte stoppa tävlingen, som är bra reklam för Paris, en stor turistattraktion, och tusentals journalister ska bevaka det hela. En haj i Seine? Skojar ni?

Plötsligt väller det av hajar

Borgmästaren verkar inte ha sett Jättehajen – vindsurfarnas skräck – eller någon annan hajfilm, eller pirayafilm. Då hade hon genast avblåst allt. För vad händer? Det visar sig att Lilith inte är ensam. Plötsligt väller det av hajar i Seine. Och där kommer tusentals människor i badmössa simmande – som ett flytande smörgåsbord. Det slutar inte så bra.

Marinbiologiskt drama

Efter prologen tar det sin lilla tid för filmen att komma igång. Det dröjer mer än halva filmen innan det är dags för en första hajattack. Hajar i Paris är aningen för allvarlig och seriös för sitt eget bästa, och filmens första hälft tangerar drama snarare än hajskräck. Marinbiologiskt drama.

Tugga simmare och annat löst folk

… Men! Den tredje akten är smått fantastisk. Panik uppstår, och hajar tuggar i sig simmare och annat löst folk så att det står härliga till. Katastrofen är ett faktum. Slutscenerna är magnifika. Det är nästan så att jag vill se en fortsättning.

Fantastiska vattenfyllda katakomber

Bérénice Bejo är bra i huvudrollen. De flesta av de medverkande är bra. Borgmästaren är lite väl fånig och karikerad, och de unga aktivisterna är lite påfrestande. Specialeffekterna är överraskande bra.

Visst, allting är förstås datoranimerat, men det ser betydligt bättre ut än alla dessa erbarmliga hajfilmer från The Asylum/Syfy. Hajapokalypsen på slutet är flott. Flera av miljöerna är enastående – till exempel de vattenfyllda katakomberna. Hajar i katakomberna – det ni!

Här kan du se Hajar i Paris (2024)