KEBNEKAJSE, Annelundsgården, Malmö den 9 juni 2024 – svängig progg, folk och jazzrock med klassiskt band

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Vågar man vara fyndig och påstå att bandet fortfarande är på topp? Tja, de har säkert varit mer drivna och nyskapande i deras haydays, men detta var en väldigt trevlig tillställning. Dessutom var det premiäröppningshelg på Annelundsgården för sommarens alla band som ska spela här. Av flera anledningar var det mycket folk här denna kyliga söndagskväll. Gratis inträde och Kebnekajse på scen samt ett nytt ställe är alltid intressant.

Samtidigt rullade det bara på under kvällens gång. Den inledande Leksands skänklåt svängde igång och med fiol och gitarr som körde melodin blev detta en trevlig öppning. Musiken ligger och tuggar, och man vet aldrig om det är två eller tolv minuter kvar då det bara rullar på. Med lite miner och ögonkontakt kommunicerar musikerna med varandra, och de känner säkert i ryggmärgen när låten ska avslutas.

Försiktigt sväng

Även Horgalåten känner man igen från albumet Kebnekajse, som släpptes 1973. I samma försiktigt svängande stil med en drivande bas blev det ett skönt gung. Man kan tro att all musik var typ femtio år gammal, men Sangenutan är nästan ny och kom 2011. Lite mer jazzrock på detta med folkmusikaliskt sväng.

Suggestiv jojk och jazziga inslag

Som avbräck mot det instrumentala bjöds det på Vallåt efter Britta Jansson som framfördes med enbart Kenny Håkansson på gitarr och jojk (eller något åt det hållet). Medryckande och suggestivt. Publiken stod andmäktigt tyst. Polska från Alfta bjöd på mycket fiolsolon från Mats Glengård. Även här rullar musiken på bara och folkmusiktemat bryts av med klart jazziga tongångar.

Fusionfolkmusik

Farmors brudpolska skulle kunna var skriven av Jean-Luc Ponty eller någon annan fusionsnubbe. Fast det var ändå svensk folkmusik. Många taktarter som jobbade mot varandra men gifte sig på ett coolt sätt. Basisten Göran Lagerberg drev på bra.

Och ifall någon kommer ihåg popbandet Tages från 60-talet så var han med där. Känns som man har varit med ett tag om man säger så. Även A-mollspolskan från Hultkläppen var en snygg blandning av jazz, fusion och folkmusik. Återhållsamt sväng. Barfota blev stilmässigt en naturlig fortsättning på det lite modernare soundet.

Tidlöst
From-Olle och idioten från senaste plattan 2011 var skrivna i samma tidlösa stil och här bjöds det på lite mer sologitarr från vår frontman. Kenny Håkansson har ju haft många andra musikaliska projekt och under namnet Beno Zeno spelade han i Dag Vag.

Brudmarch efter E. Eriksson lär alla känna igen och den började väldigt försiktigt för att sen byggas upp och svänga på rejält. Svenskt vemod när det är som bäst. Mycket applåder blev det. Elefantens strävan mot nirvana lät ju tämligen flummigt, men låten var en lite rakare med drivet trummande från Pelle Ekman.

Konserten började gå mot sitt slut och Kebnekajse avslutade med Resa mot okänt mål. En passande titel till band som ständigt spelar på och kanske inte riktigt vet var de hamnar härnäst.

Lite tyckande kanske

Som tidigare sagt, en riktigt trevlig tillställning. Bra ljud och snyggt framförda låtar. Har sett bandet tidigare där de flummat ut allt för mycket till ingen nytta. Det här torde vara lättlyssnat för de flesta även om jag kan tänka mig att många av de äldre i publiken var luttrade.

Dessutom var det kul med ett nytt ställe där man kan ta en pilsner och lyssna på musik. Hela sommaren är inbokad med artister och om bara vädret är hyfsat kommer detta garanterat bli succé och komma igen nästa år. Och Ebbot (ja, den kände musikern) satt bredvid scenen och sålde Kebnekajses t-tröjor.