PETER CASE & SID GRIFFIN, Medley, Malmö den 9 maj 2024 – angenäm, humoristisk singer/songwriterkväll för vuxna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Slutligen hasade sig JPS:s utsände, Cyril Tönisberg (alias Dr. Spoiler), till medley för allra första gången. Anledning? Peter Case och Sid Griffin.
 
Malmös senaste fysiska tillskott till rockscenen, medley (ska det verkligen stavas med litet ”m”?), är beläget i city på Södra Promenaden 51 sedan något år tillbaks. (Inom parentes sagt: ett kvarter in emot centrum, på Stora Nygatan, bodde Lennart Persson, Sveriges genom tiderna bästa musikjournalist.)

Där det låg ett diskotek

Entrédörren vätter mot en av stadens kanaler – nöjsamt, inte minst för de besökare som uppskattar ett bloss mellan akterna, lite stilla naturkänsla. Jag vill minnas att det även låg ett diskotek här en gång i tiden, kanske inte på exakt samma adress, men någonstans i närheten på samma gata.

Favoritmusik i fallfärdig Volvo

Ja, vi talar om tiden för omkring trettio år sedan. Ungefär vid samma tidpunkt som jag gick en åtta-veckors filmkurs i Varberg och konstant fördrev den två-och-en-halv-timma långa trista resan fram och tillbaka i min fallfärdiga, rostblå Volvo kombi, från Malmö Värnhem till utbildningsstället, med att lyssna på favoritmusik på kassettradion. Två album som ofta och gärna trycktes in var Peter Cases The Man with the Blue Post-Modern Fragmented Neo-Traditionlist Guitar (1989) och Six-Pack of Love (1992).

Marginell åldersskillnad kring 70

Torsdagen den 9:e maj nådens år 2024 är det fortfarande, om än inte svinkallt i södra Sverige, men absolut ingen sommarvärme så fort solen börjat gå ner. Det är dags att dra sig inomhus för att avnjuta den USA-baserade kombon.

Vi stiger med andra ord in på medley för att bevittna 70-årige Case tillsammans med nästan lika gamle Sid Griffin (född 1955, do the math yourselves). Marginell åldersskillnad. Publiken verkar befinna sig i angränsande åldrar, eller, mja, kanske är medianåldern trots allt något lägre.

Fans tvingas stå i dörröppningen

Lokalen som beträds är inte jättestor. Sammantaget tre rum (bar plus två). Vad kan själva ”konsertlokalen” ta i besökare räknat? Jag gissar någonstans mellan fyrtio och åttio. Flera fans tvingas stå i dörröppningen.

Mycket mellansnack

Griffin inleder den akustiska spelningen. En man på gott humör kommer det att visa sig. Skämtar direkt om Mello och på den vägen fortsätter det. Genren är singer-songwriter med mycket mellansnack i nästan stand up-skolan.

Griffin har sin bakgrund i The Long Ryders, en grupp jag hört talas om, men inte är något vidare familjär med. Uppenbarligen lite mer rock då det begav sig än idag.

Nedtonat punkanslag

I halvlek lämnas pinnen över till Case, i vissa kretsar legendarförklarad bland annat för sina insatser i The Nerves, under mitten av 70-talet, och därefter The Plimsouls.

För såväl Case som Griffin har det lite punkiga anslaget från de tidiga albumen numera tonats ner. Det är lite lugnare i gubbåldern, Case spelar till och med långsam Coltrane på elpiano (vilket jag dock ser som ett rätt onödigt stilbrott). Om det inte är så enkelt som att det är svårare att rocka stenhårt med bara en akustisk gitarr som medhjälpare!?

Pipa än som mer än duger

Men Entello Hotel är än idag en höjdare och min favorit och det stycke som även kändes starkast under kvällens föreställning, Travellin’ Light följde på en klart godkänd andraplats. Case har fortfarande en pipa som mer än duger, och den utklassar klart kollegans. Ljudbilden när Case spelade var för övrigt riktigt mäktig, bombastisk med små medel.

Blondie-hit spelas inte

Det namedroppas en hel del i mellansnacket; Tom Waits, Chris Hellman, T Bone Burnett, Roger McGuinn, Jeffrey Lee Pierce med flera, varför det är ganska förvånande att Case inte nämner eller spelar Hanging on the Telephone som han gjorde med The Nerves och som Blondie, som bekant fick en hit med.

I publikhav med gitarr och banjo

I finalen dyker de bägge gentlemännen upp samtidigt och lämnar scenen för att gå runt i det lilla publikhavet med gitarr respektive banjo. Trevligt.

Bägge artisterna har givit ut nytt material jag är obekant med. Men inte länge till.