KEE MARCELLO, Plan B, Malmö den 6 april 2024 – Europe, modell 80-tal tolkas med urproffsig ackuratess

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Kee Marcello, med rätt att tolka Europe skulle denna turnerande konsertvända också kunna benämnas som, och det är bara att tacka och ta emot. För eftersom hans forna arbetsgivaren Tempest & Co. nästan med en dåres envishet ignorerar sitt 80-talsmaterial i allmänhet och albumen Out of This World och Prisoners of Paradise i synnerhet är det allt tur att Marcello alias Kjell Lövbom tar sig an uppgiften att ge fansen vad de kräver.

Med detta sagt, inget ont i sökandet mot 70-talet hos dagens Europe, men jag kan tycka att det har blivit obalans i repertoaren när det ska till att spelas live.

Alla måste nämnas

Nåväl, denna skada repareras alltså med råge av Marcello och hans All Star Band. En föga förvånande ordentligt rutinerad combo bestående av idel duktiga musiker. Musiker som alla måste nämnas, för övrigt.

Så vad sägs om en laguppställning bestående ex-basisten från Alien, Ken Sandin, Darby Dodd, till vardags skinnplågare hos flippade proggrockaren Devin Townsend, tidigare Whitesnake-keyboardisten Michele Luppi och sist men inte minst frontmannen Jakob Samuel från The Poodles.

Tajt och snyggt rakt igenom

Samuel ägde för övrigt både scenen och låtarna han framförde. Samspelet med särskilt Marcello var angenämt att skåda samtidigt som det röstmässiga verkligen överträffade förväntningarna. Så ja, jag är imponerad.

Här bör också nämnas att det hela tedde sig riktigt tajt och snyggt rakt igenom. Ändå går det inte att komma ifrån att det fanns ett hyfsat tydligt element av lössläppthet på samma gång, men så kan det bli när ett proffsigt gäng som detta står på scen.

Inga jämförelser i övrigt, men lite samma känsla uppenbarade sig när minst lika meriterade coverbandet The Dire Straits Experience gjorde Malmö den äran för knappt två veckor sedan.

Uteslutande repertoar från Marcello-album

Men repertoaren då, undrar säkert vän av ordning. Ja, den bestod precis som utlovats i förhandsinformationen uteslutande av sånger från just Out of This World och Prisoners of Paradise, det vill säga de två album Kee Marcello själv medverkade på en gång i tiden.

Om mitt räkne försök nu är korrekt hade sex nummer hämtats från förstnämnda och sju från Prisoners… Vilket betyder att Marcello ger oss möjlighet att höra många låtar live, som inte hörts sedan åttiotalet då Europe själva spelade dem på denna turné.

Skön nostalgitripp i 80-talets tecken

Typ riffglada öppningslåten Break Free, en sång som lustigt nog redan då gav en föraning om 70-talsfokuset som skulle komma vid återföreningsalbumet Start from the Dark i början på millenniet. Fast för övrigt var det här förstås till större delen en riktigt skön nostalgitripp i 80-talets tecken. Sådant som efterföljande More than Meets the Eye, uptempo-rökaren Ready or Not och den smått groovy Girl from Lebanon,var typiska exempel av det gediget vinnande slaget.

Fick publiken att vråla ikapp

Och det var inte de enda. Sådant som Halfway to Paradise och Got Your Mind in the Gutter, en tempofylld öslåt modell fotbollsrefräng som fick publiken att vråla i kapp med varje gång titeln upprepades, var andra höjdpunkter.

På andra sidan spektrat hittades de programenliga balladerna. Inget hårfagert 80-talsband med självaktning kunde trots allt visa upp sig utan några softa saker där tempot drogs ner då det begav sig, och denna kväll avverkades den nästan skamlöst bortglömda Homeland och förstås, Prisoners of Paradise.

Powerballad borde blivit en megahit

Sistnämnda får nog ses som något av ett magnum opus av bandet, och denna kväll fångade Marcello, Jacob och resten av gänget på det hela taget magin i denna lika dramatiska och melankoliska powerballad. Ett alster som borde blivit en megahit då det begav sig, och förmodligen också blivit det om inte grungen kommit och förstört allt.

Därefter avrundades det ordinarie setet med en annan kioskvältare i repertoaren. Talar givetvis om Superstitious, och Marcello lade självklart ner det där välbekanta solot med förväntad ackuratess.

Den imaginära hatten av

Så vad mer kunde man önska sig, så säg? Tja, det hade väl varit roligt att även få höra Open Your Heart och I’ll Cry for You från ovannämnda album.

Å andra sidan kan man kan väl inte få allt. Men det tål att sägas; det här var ett riktigt starkt gig starkt präglat av den spelglädje och inspiration denna proffsiga kvintett är i besittning av. Den imaginära hatten av för alla inblandade med andra ord. Samt för Europes låtskatt, modell 80-talet förstås.