Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Hirokazu Kore-eda
I rollerna: Hiroshi Abe, Yôko Maki, Taiyô Yoshizawa
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-01-06
Det skulle inte förvåna mej om någon producent i Hollywoodbörjat fundera på en amerikansk variant på “Efter stormen”. Ryota är författare med framtiden bakom sej precis som ett havrerat äktenskap bakom sej och nu livnär sej som privatdeckare ger onekligen mersmak. Pengarna han drar in på att leta efter försvunna husdjur och att spana på äkta män eller hustrur som förmodas ha vänsterprassel går åt till spel i alla dess former. Han älskar sin son men eftersom underhållet sällan kan betalas i tid är det ständigt en kylig relation till ex-hustrun som dessutom har en ny pojkvän.
Hirukazu Kore-Eda har gjort sej ett namn långt utanför Japan med filmer som “Sådan fader sådan son” och “Barnen som inte fanns” har signerat en lågmäld och lite tungsint film om mänsklig svaghet och viljan att resa sej och bevisa något både för sej själv och omgivningen. Ryota är ingen dålig människa, möjligen svag för att alltid vilja ta den lättaste vägen ut ur de problem som ibland kallas för livet. Han utgår från att ex-hustrun låter udda vara jämt när han inte kan betala underhåll och som privatdetektiv tänjer han gärna på moral och etik om det kan ge lite extra pengar till spelkassan.
Titeln anspelar på en tyfon som får dramats huvudpersoner att sätta ner klacken och begrunda såväl sej själva som sina nära och kära och agera med en mognad som ger nämnda storm en symbolisk innebörd. I rollen som Royotas mamma ser vi Kiki Kirin en mycket populär skådespelerska på hemmaplan som jag lärt mej tycka om i många japanska filmer. Hon har förmågan att lyfta alla scener hon är med i.. En högst sevärd och mycket lättillgänglig film från öst till väst.
skriven 2017-01-03
