AFSKY, Plan B, Malmö den 14 mars 2024 – vemod, ångest och klassisk black metal

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Illvilja, från Lidköping hade fått nöjet att agera förband till danska Afsky. Stilmässigt spelar Illvilja en nyare metal som kanske ligger mer åt Göteborgsmetalgenren. Tvåtaktssmatter och manglande gitarrer med två frontsångare ger en rejäl tyngd då de sjunger om vart annat och ibland dubblerar sången.

Snygga gitarrmelodier

Det är mycket vemod och ångest i både musik och sång vilket combon på ett övertygande sätt får fram. Den inledningsvis återhållsamma Tänd eldarna och Släpad i aska, även den lite lugnare gav frontmännen mer utrymme att sjunga ut sin ångest. Även de snygga gitarrmelodierna kommer till sin rätta när de håller igen lite.

Som vanligt när det är live blir texterna nästan omöjliga att höra. Tur då att texter är bifogade på de fysiska produkterna som finns att köpa. Krossa Spegeln är en riktigt cool låt.

Energiskt och drivet

För att aldrig ha hört bandet tidigare fick jag ett positivt intryck av både musik och musiker. Energiskt och hård drivet. Härskaren var ett snyggt avslut på deras set.

Afsky – som black metal på 90-talet med dödsångest

Kvällens headliner var det danska enmansbandet Afsky, som stilmässigt låter som blackmetal lät på 90-talet.

Turligt nog har Ole Pedersen Luk med sig ett gäng bra musiker som kan sprida musiken på scen. Vår frontman börjar nästan varje låt med att vråla ut sin dödsångest. Men frukta icke, det är inte bara elände i musiken.

Magisk och ångestfull

De snygga gitarrintrona som närmast låter som något klassisk gitarrmusik ger en extra dimension på detta. När väl musiken kör igång blir det dramatiskt med shreddande gitarrer samtidigt som musik och sång går i sävlig takt. Den inledande Stormfulde Hav är både magisk och ångestfull. Ska man fördjupa sig och fundera på influenser skulle jag säga Abigor och Emperor.

Skira gitarrer blandat med hög intensitet

Trots all ångest är det medryckande musik, och man hittar utan problem melodier och mitt i allt bryter det av med en skir gitarr i några ackord för att sen låta intensiteten skruvas upp till max.

Borde ju självklart lyssnat in mig mer på bandet innan konserten, men ibland kan det vara en fördel att inte ha hört något alls. Förväntningar och förutfattade meningar blir ju nollställda tills motsatsen bevisas. Frostne Vindfrån nyaste plattan ger nästan gåshud, och det är omöjligt att inte i väldigt långsam takt stå och headbanga till detta. Svårt att höra texterna live men med titlar som Tack för allt och Ett sista farvel är det inte så mycket tjo o tjim om man säger så.

Sparsam scendekor

Med facklor på scenen snyggt arrangerade i ett trädgrensställ spred man både rök, ljus och värme. Behövs ju inte mycket mer för att få den rätta stämningen.

Spridning i den smala genren

Bägge banden levererade, och då de stilmässigt var långt ifrån varandra blev det lite mer spridning av den här annars smala genren. Musikerna verkade själva helnöjda och tackade och bugade publiken för supporten.

Och själv var jag absolut nöjd.