Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: James Mangold
I rollerna: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafne Keen, Boyd Holbrook, Stephen Merchant
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-03-01
Förra året såg jag om X-MEN ORIGINS: WOLVERINE från 2009, eftersom jag hittade på Blu-ray för ett par tior, och jag hade inte sett den sedan den kom. Min recension av filmen kan ni inte läsa, eftersom den låg på Metrobloggen, som alltså lade ner och raderade alla bloggar utan att meddela mig – men jag tyckte att filmen var rätt vissen. När jag nu såg om den tyckte jag nog att den var ännu sämre än jag mindes den som. Fast den börjar bra.
Wolverines andra solofilm; WALK THE LINE-regissören James Mangolds THE WOLVERINE (2013), är däremot riktigt bra. Och nu är Mangold tillbaka med filmen LOGAN, som i Sverige fått titeln LOGAN – THE WOLVERINE.
Hugh Jackman gör här sorti som Logan, det vill säga Wolverine. Han tänker inte göra rollen fler gånger. Och när Jackman och Patrick Stewart satt hon Graham Norton i fredags, sa Stewart att han också bestämt sig för att inte spela professor Xavier igen. Det behövs inte heller – LOGAN är en mer än värdig avslutning på deras sejour i rollerna.
LOGAN skiljer sig radikalt från de tidigare X-MEN- och WOLVERINE-filmerna; ja, från de flesta superhjältefilmer. Istället för att göra ännu ett glättigt äventyr med superhjältar i kamp mot superskurkar, varvat med lagom doser tvålopera, har Mangold, som även skrivit storyn (löst baserad på Mark Millars serie “Old Man Logan”), gjort ett mörkt drama med kraftiga drag av western. Tonen är ödesmättad, uppgiven och direkt sorgsen.
Året är 2029 och Logan jobbar som limousinchaufför. Han är bitter och nedsupen. Han ägnar sig även åt att ta hand om professor Xavier, som nu passerat 90 och är väldigt skröplig. Xavier kan inte längre kontrollera sina mentala krafter och utgör stor fara, så Logan förvarar honom i en gömma vid mexikanska gränsen.
Logan börjar bli skröplig han också. Hans kropp är som bekant självläkande, men nu tar det tid för såren att läkas. Han åldras. Kanske är han till och med döende.
Plötsligt dyker det upp en liten mexikansk flicka; Laura (Dafne Keen), som Logan och Xavier måste ta hand om. Laura visar sig vara mutant – med samma krafter som Logan. Hon är på rymmen från ett hemligt ställe där den sinistre doktor Zander Rice (Richard E Grant) odlar mutantbarn. Laura vill leta upp ett mytomspunnet ställe i North Dakota som kallas Eden; en fristad för de få kvarvarande mutanterna. Dr Rice vill ha tillbaka Laura och skickar ut sina råskinn till hejdukar (Daniel Bernhardt skymtar som en av dem) för leta upp henne.
Till skillnad från de tidigare filmerna i sviten, är LOGAN Rated R i USA; det vill säga barnförbjuden. Detta har skapat flera möjligheter. Dels för att den livströtte, hatiske Logan faktiskt får lov att svära, något han nu gör ofta. Det passar rollfiguren, och nog passar det bättre att han ryter “motherfucker” när han kastar sig över sina motståndare. Dels för att våldet blir lika rått som Wolverine; den här gången får vi se vad som verkligen händer när man hugger adamantiumklor i folk. Huvuden rullar. Men framför allt har filmen fått en väldigt vuxen ton. Superhältarna har förvandlats till människor, de är misslyckade, trötta, och förhållandet mellan främst Logan och Xavier blir riktigt rörande. Patrick Stewarts tolkning av Xavier lyfter den här filmen, men även Hugh Jackman är förstås bra. Stephen Merchant spelar albinomutanten Caliban, som inte mår så bra han heller.
Som jag nämnde påminner filmen om en western. Kanske blir parallellerna lite väl övertydliga när Xavier och Laura ser MANNEN FRÅN VIDDERNA på TV. Bland annat får vi höra den filmens hjälte Shane fälla sina berömda slutrepliker – repliker som Logan lika gärna skulle kunna fälla.
En detalj jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om, är att Marvels serietidningar om X-Men existerar i Logans värld! Mutanterna och superhältarna är så kända att det görs serier om dem. Logan läser en tidning i vilken han själv figurerar, och avfärdar äventyret som påhittat skit. Men vad som är intressant här, är att de tidningar som förekommer i filmen inte är autentiska. De har gjorts speciellt för Mangolds film – men de ser onekligen ut som autentiska Marveltidningar från 1980- och 90-talen.
Hur som helst: LOGAN är en överraskande bra film – det här är mycket bra, till och med. Betyget härunder är så starkt att det närmar sig en femma. X-MEN-filmerna har varierat en del kvalitetsmässigt och jag har inte varit så där jätteförtjust i de senaste. LOGAN visar sig vara den bästa X-MEN-filmen hittills – med bred marginal. Den är även en av de bästa superhjältefilmer som gjorts.
Det här är en rå, våldsam och blodig actionfilm, men det är som dystert, existentiellt drama den utmärker sig mest.
Plus i kanten för att vi slipper en halvtimmeslång slutstrid.
De som inte orkar sitta kvar under eftertexterna för att få se bonusscener, kan den här gången faktiskt lämna salongen med gott samvete. LOGAN saknar nämligen bonusscener. Jag satt kvar och väntade – till tonerna av Johnny Cash.
skriven 2017-02-28
