Klicka på bilden, för att se hela bilden
Vi skriver augusti 2016. Ända sedan strax efter millennieskiftet har kreatörer överallt blivit bestulna på resultatet av sina vedermödor tjugofyra timmar om dygnet 365 dagar om året utan att kunna göra särskilt mycket åt det.
Femton år är inte överdrivet lång tid, men tillräckligt länge för att en hel generation ska ha växt upp med att det bara är att ta för sig av – det illegala – kulturutbudet utan några konsekvenser att tala om. Att ens reflektera över återverkningarna för kreatörerna finns inte ens på kartan hos de flesta som nyttjar det kulturella gottebordet utan att betala för sig. Det handlar bara om att roffa åt sig och hävda en slags diffus påhittad rätt, inget annat.
Sverige – ett ökänt piratnäste
Utvecklingen har till råga på allt skett med de styrandes goda minne, och det gäller inte minst här i det konsensushysteriska landet lagom. Kombinationen ryggradslösa politiker, skamlöst populistiskt journalistkollegor en högljudd militant piratrörelse och goda IT-kunskaper hos folk rent allmänt har gjort Sverige till ett ökänt piratnäste för stölder och hälerier i cyberspace.
Hela branscher åderlåts
Företeelsen har blivit en farsot som redan svårt hämmar såväl kreativiteten som investeringarna i allt som har med kultur att göra. Enskilda kreatörer tvekar att satsa helhjärtat och hela branscher åderlåts å det grövsta. Samtdigt tycks media med tillhörande hippängsliga kollegor med några få undantag ha ställt sig på piratförespråkarnas sida och köpt deras barnsliga munväder i stort sett rätt av.
Imbecilla argument
Vilket är märkligt med tanke på att det ena argumentet nästan alltid är om möjligt än mer imbecillt och irrelevant än det föregående som spys ut. För nej, artister kan inte leva på t-shirtförsäljning och vem tror seriöst på att den vanlige konsumenten köper mer kultur om han/hon samtidigt kan sno åt sig allting efter önskemål utan problem på nätet. Bara för att nu ta några exempel på dumheterna i piratargumentkistan.
Vidare bör varje normalt begåvad individ kunna se att varje försök till rättfärdigande som passerar över en piratpapegojas läppar har sin hemvist i juridiska kryphål, tekniska hårklyverier och trött revolutionsromantik som inte sällan står den våldsbenägna extremistvänstern nära.
Nobben av debatt- och kulturredaktörerna
Debatten kan således bara betecknas med ett ord, nämligen skandalös. Men sanningen är alltid svår att höra. Jag vet, för överlag var det locket på på landets debattsidor varje gång jag ville höja debatten och vägrade stå med (respekt)mössan i hand för såväl kreti som pleti i den rabiata piratmaffian. För egen del möttes jag antingen av ignorerande, ignorans eller nobben av debatt- och kulturredaktörerna. Ändå var jag aldrig närheten av att gå lika hårt åt piratmaffian som jag hade önskat.
Förhoppning att kloka individer ska tänka till
Därav detta alster. För ju längre tiden gick och desto mer stupid debatten blev desto mer insåg insåg jag att det enda som gällde om jag ville tala klarspråk, lägga ut texten utan att censureras alternativt avfärdas och föra fram den långt ifrån bekväma sanningen var att skriva en bok i ämnet.
Tror jag sedan den kommer att förändra något. Tja, optimisten i mig vill gärna tro det. Min förhoppning är att en del kloka individer – inklusive i alla fall några på högre inflytelserik nivå – ska tänka till, se ljuset och i bästa fall agera därefter. Sedan kommer förmodligen också vissa att mumlande hålla med mig utan att för den sakens skull bry sig, och bara det får väl i så fall ses som en halv seger.
Tåget för skydd värt namnet har gått
Fast ärligt talat, pessimisten på min axel säger mig att tåget för ett skydd värt namnet för upphovsrätten har gått. Alldeles för många människor är antingen för giriga, korkade, inskränkta och/eller politiskt indoktrinerade för att göra annat än rycka på axlarna eller i värsta fall bli förbannade på mig istället efter att ha läst den här boken.
Ihåligheten är påfallande
Min erfarenhet av den här debatten säger mig nämligen att även vanligtvis kloka människor börjar debattera och resonera som en sjuåring när den här frågan kommer på tal. Ihåligheten är påfallande för att uttrycka det milt. Sedan är det förstås också så att sanningen som vanligt alltid är svår att höra, men det skulle ingen god pirat erkänna om man så trampade honom eller henne på halsen.
Piskan måste svida
Fast oavsett vilket kommer det alltid att behövas en fungerande lag eller kalla den gärna piska som komplement till de nödvändiga morötterna och de legala alternativen som växt fram på senare år. Och de måste svida ordentligt. Annars kommer kultursfären och underhållningsbranschen fortsätta på vägen mot att bli blott en skadeskjuten resurssvag halvmesyr av vad de var innan den konstanta plundringen på internet tog fart.
Bjuder ut material för inga pengar alls
Resultatet ser vi tydligt redan idag, såren är djupa och åderlåtningen bara fortsätter. Den har till och med blivit legitim i och med tillkomsten av Spotify, Storytel och Netflix, alternativ som bjuder ut enorma mängder material för i stort sett inga pengar alls. Den moraliska kollapsen har blivit laglig när prissättningen anpassats till en illegal marknad istället för till den sedvanligt lagliga och hållbara diton, som är fallet i den verkliga världen alltid annars.
Vid sidan om de legala alternativen
Till råga på allt fortsätter pirateriet leva i disharmoni vid sidan om de legala alternativen – filmbranschens situtation är ett bra exempel på det, där tvingas filmbolagen oftast acceptera att de senaste filmerna finns att nyttja på nätet innan premiären på bio – och politikerna verkar mest bara vilja att debatten ska självdö. Då slipper de liksom att bli anklagade för att vara teknikfientliga, mot ”det nya” och hantera en hysterisk piratlobby.
Piratorgie i rättfärdigande
Fast de folkvalda kan snart pusta ut, diskussionerna har i dessa dagar för övrigt i stort sett ebbat ut. Med undantag för det upphaussade återanvända piratgnället i samband med premiären av den illa dolt idoliserande Pirate Baydokumentären 2013 var det i sanningens namn länge sedan sedan jag läste den senaste gäspiga piratorgien i rättfärdigande kryddad med avledande integritetstjafs.
Men även om debatten tagit paus kvarstår problemet. För vad många inte tycks vilja inse är att skapande fortsätter kosta pengar även om resultatet av kreatörernas vedermödor kan nyttjas olagligen på ett kick med några klick bort.
Politiker har köpt populistiskt gagg
Frågan är bara vad som kan göras. En hel del om viljan finns. Det hade räckt för många vanliga Svenssons om det verkligen funnits en rimlig risk för konsekvenser. Då hade makten i bästa fall kunnat återföras där den hör hemma, nämligen hos kreatörerna och investerarna. Synd bara att större delen av våra politiker köpt det mest populistiska integritetsgagget rätt av för att slippa göra något, och därmed vara den egotrippade piratpöbeln och tanklösa, likgiltiga Svenssons till lags. För en sak är säker; det krävs en del obekväma beslut för att piratskutan ska förmås köra in i det virtuella isberget. Det råder det ingen som helst tvekan om.
Förhastade beslut av mediabolagen
Samtidigt kan pessimisten i mig tidvis ha svårt att se positivt på framtiden. Inte bara för att oviljan att se problemet är gigantiskt, utan också för att piratmaffian i stort sett fått sin vilja igenom på bara dussinet år. För som sagt, plundrandet har blivit både lagligt och legitimt genom mediabolagens förståeliga, men ändå förhastat ogenomtänkt panikartade och förringande bortslumpnng av sin egen mjukvara.
På samma gång har piraterna nått sitt orättfärdiga mål. Att i stort sett slippa betala ett enda dugg för den kultur som så många sliter så hårt för att skapa och investera i.
Ett gigantiskt haveri
Men inte nog med det, skurksajter som Pirate Bay och idel fulstreamande filmsajter tillåts alltjämt existera. vilket inte kan betecknas som något annat än ett gigantiskt haveri ur både juridisk och moralisk synvinkel. Fast sett med piraternas ögon är det förstås ett utmärkt exempel på att både äta kakan och ha den kvar. Utan att behöva oroa sig för några personliga och juridiska konsekvenser dessutom.