Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ken Loach
Skådespelare: Dave Turner, Ebla Mari, Claire Rodgerson, Trevor Fox, Chris McGlade
Premiär: 2024-01-26
Betyg: 4
Durham i nordöstra delen av England utgjorde en viktig del av all kolbrytning fram tills gruvdriften lades ner på 80-talet, så som på många andra platser i England. Kvar i delar av landskapet ingjuter sig en hopplöshet, och varje dag blir en utmaning att klara av ekonomin.
Inte blir det bättre av att husen förfaller och värdeutvecklingen styrs av internationella företag, vars affärsidé är att använda bostäderna till flyktingar från krigshärjade områden.
Flyktingar sista spiken i kistan
Dagen då en buss med syrianska flyktingar anländer blir mottagandet allt annat än milt. Ingen har förvarnat invånarna vad som är på gång, och slutsatserna över att detta är sista spiken i kistan blir än mer tydlig när de få lokala stamgästerna lägger fram sin tes mellan klunkarna av öl på den lokala puben The Old Oak.
Gravöl kväll efter kväll
Puben som är den enda fungerande samlingsplatsen drivs, lappas och lagas av TJ Ballantyne (Dave Turner) och håller samman det kvarvarande hoppet i byn. Om man nu kan kalla gravöl kväll efter kväll för hopp.
Handling slår splint
Även om TJ liksom sina vänner har sitt hjärta och sina minnen från gruvan är han den drivande kraften som hjälper de nyanlända flyktingarna från Syrien att känna sig välkomna. En handling som slår splint mellan hans stammisar och hans nyfunna vän, den syrianska unga kvinnan Yara (Ebla Mari).
Ingjuter hopp
Hennes välvilja sammanlänkas med TJs och hon betraktar samtidigt människornas och stadens situation genom sin kameralins. Det är även hon som ingjuter hopp i TJs vardag, tröstar honom när hans älskade lilla hund Marra hamnar i käftarna på ett white trash-pars kamphundar.
Allt är inte becksvart
Regissören Ken Loach sammanflätar en smått melankolisk historia med små medel. Hoppfulla strimmor och eftertänksamhet skänker genom karaktärernas realistiska närvaro en framtidstro för samtliga invånare oavsett härkomst, och allt är inte becksvart.
Symboliserar gemenskap och hopp
Durhams katedral går inte obemärkt förbi, uppsatt på Unescos världsarvslista och invigdes 1093. Den har symboliserat gemenskap och hopp i svåra tider under historien och blir en viktig referenspunkt för invånarna att ta fasta på även i våra dagar.
För att bygga något tillsammans, en katedral, en gemenskap, en hoppfull framtid kräver styrka, och att lära känna varandra visar sig vara en grundläggande komponent, ledord som både TJ och Yara strävar efter.
Balans, förståelse, respekt och vilja
Även om filmen belyser oerhört viktiga aspekter, är det tydligt med facit i hand, att det är en process som tar tid när balans, förståelse, respekt och vilja ska upprätthållas. För trots de bästa intentioner är det inte alltid möjligt att praktisera dessa värden i verkligheten.
Dock reflekteras vikten av att skapa en atmosfär av ömsesidig förståelse istället för att låta den katalyseras genom misstro och förakt. Ken Loach bemästrar hantverket men det är en fröjd att följa Dave Turners mästerliga nyanser framför kameran.
