VAYA CON DIOS – Sångerskan Dani Klein: “I min ålder är det ingen idé att planera crazy grejor”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Två decennier. Så lång tid har förflutit sedan storsäljande Vaya Con Dios släppte ett album med nyskrivet material senast. Men nu är stunden kommen. Shades of Joy är titeln på verket ifråga, och detta avslöjar också mycket riktigt sinnesstämningen som präglade tillkomsten av albumet elva sånger. Å andra sidan kunde det lika gärna inte blivit något livstecken alls från bandet. Det påstår i alla fall Dani Klein själv.

– Ja, ärligt talat tyckte jag inte det kändes så intressant alls från början att göra ett nytt album, men plötsligt upptäckte jag njutningen i det igen. Saker och ting förändras, och jag kände att jag hade saker att säga igen. Skillnaden mot förr är bara att jag inte måste ta hand om allt omkring också samtidigt.

Mycket lättare än förr

Till skillnad mot många andra musiker, som inte sällan tycker det är en ny kamp som väntar inför skapandet av varje album menar Dani att det är mycket lättare än förr, och då inte minst tack vare den hjälp en dator kan ge.

– Jag menar, numera har jag kompetensen att pröva olika saker. Om jag till exempel vill ha med en trumpet i en sång testar vi bara. Man prövar, och om det funkar tar man in en riktig person som spelar.

– Det är bara att ta kontakt med dem man vill ha med när man bestämt sig för hur man vill ha det?

– Ja, blåssektionen hämtades från Muscle Shoals medan alla stråkar gjordes i Budapest. Om vi inte gjort på det viset hade vi behövt flyga dit och ta in på hotell. Men sådant funkar inte längre. Branschen har förändrats. Artisterna säljer inte så mycket längre. Folk lyssnar på Spotify och Deezer. Det är en katastrof. Jag förstår inte hur man kunde tillåta det att hända. Det som pågår nu är rena rånet.

Ett äkta Vaya Con Dios-album

Samtidigt är det uppenbart att inga rån i världen kan hindra Dani från att känna glädje över att Shades of Joy äntligen sett dagens ljus. Hon beskriver det som ett äkta Vaya Con Dios-album. Av den enkla anledningen att det kom till på samma sätt som då det begav sig.

På samma gång präglas denna låtsamling därmed också fullt logiskt av samma eklektiska variation som alltid varit ett kännetecken för bandet. Det är verkligen ”The real thing”, säger Dani med eftertryck.

Fastnade i pandemin

– Och vad jag förstår började historien om Shades of Joy under pandemin i Bryssel. Du fastnade visst där eftersom du inte kunde åka tillbaka till Andalusien där du bodde just då?

– Det är helt riktigt. Vi fick bara lov att träffa två personer på samma gång, så både jag och mina två musiker fastnade i Bryssel. Och eftersom gitarristen har studio där bestämde vi oss för att bara träffas där på kul. Sedan blev det ett album till slut.

Toppentid i studion

– Man kan säga att ni gjorde det bästa av situationen?

– Ja, och vi hade roligt under tiden. I slutänden var det väldigt trevligt. Vi hade inget val, men vi hade en toppentid där i studion. Det gjorde inte ont alls haha.

Med långt förflutet med vokalissan

Dani berättar att kärnan i Vaya Con Dios nuförtiden endast består av henne själv och de två kumpanerna, gitarristen Thierry Plas och basisten Francois Garny. Bekantskapen med den förstnämnde går tillbaka ända till Danis sidoprojekt Purple Prose i skarven till millenieskiftet, men även Garny har ett långt förflutet med vokalissan.

– Thierry spelade alltid med mig under tiden med Purple Prose. så vi har känt varandra i massor av år. Vi har till och med haft en relation tidigare. Men vi har alltid hållit regelbunden kontakt. Och Francois har jag också känt i evigheter. Vi har också träffats mycket genom åren.

En salig eklektisk mixröra

Samtidigt har det funnits en period i tidernas begynnelse då bandets laguppställning med undantag för Dani själv såg helt annorlunda ut.

Vi skriver mitten av åttiotalet och en tioårsperiod framåt som Vaya Con Dios gjorde stort avtryck på den europeiska kontinenten. Deras eklektiska medryckande sound placerat i en salig mixröra av blues, jazz, soul, mjukpop och latinska influenser nådde en publik som resulterade i tiotals miljoner sålda album och fullsatta spelställen.

Hoppade av och dog i överdos

Tillsammans var Dani, gitarrisen Willy Lambregt och ståbasisten Dirk Schoufs en av få internationella succéer med belgiskt ursprung. Men framgången skulle inte vara för evigt. Inre stridigheter, missbruk och trötthetssyndrom tog tillfälligt slut på bandet.

Lambregt lämnade för övrigt bandet redan innan ens det självbetitlade debutalbumet såg dagens ljus 1988 medan Scoufs, som var medproducent på både förstlingsverket och uppföljaren, 1990 års Night Owls hoppade av bara för att dö i en överdos några månader senare.

Sista albumet på tio år

Därmed hade Vaya Con Dios också mer eller mindre förvandlats till en ”one woman show”. Hitsen fortsatte dock komma, men fjärde albumet Roots and Wings från 1995 skulle bli det sista på nästan tio år. Pressen och stressen började ta ut sin rätt. Det var så illa att sångerskans hår började ramla av.

Reste sig från askan

– Det blev för mycket med allt. Mina partners i bandet hade missbruksproblem, Dirk gick bort 1991. Alla tittar alltid på sångerskan, men om man är musiker och har problem ser ingen det för det mesta.

Återkomsten kom med ovannämnda bandet Purple Prose. Detta blev dock en kortlivad affär, så fem år senare reste sig Vaya Con Dios oväntat från askan och släppte albumet The Promise. Seden blev det tyst igen. Åtminstone vad gäller släpp av nytt material. En samlingsalbum, en skiva med nyinspelningar på franska och en specialutgåva med nya versioner av de gamla sångerna följde.

Skulle utgöra ett farväl

Sistnämnda så sent som för två år sedan. Men redan 2013 deklarerade Dani att turnén då skulle utgöra ett farväl till Vaya Con Dios. I alla fall vad gäller livebiten, och hon menade verkligen allvar.

– Ja, jag bodde i Spanien då med mina hundar. Jag bodde på landet och njöt av livet och naturen, så om jag inte fastnat i Bryssel under pandemin hade jag förmodligen fortsatt gå omkring i mina jeans och odla grönsaker. Jag hade verkligen bestämt mig för att sluta turnera.

Otroligt med internationell karriär

– Vilket jag kan förstå, du har gjort musik långt innan du bildade Vaya Con Dios också. Så den självklara frågan är hur du ser på din långa karriär så här långt?

– Well, jag kan bara säga som så att jag är väldigt lyckligt lottad. Bryssel var inte precis huvudstaden för musikbranschen. Så att få en internationell karriär är otroligt. Vi har sålt tio miljoner album, och har turnerat över hela världen. Så jag är väldigt glad för det. Å andra sidan följer mycket press och ansvar med det där också, men på det hela taget är jag väldigt glad över min karriär.

Avskräckt och deprimerad

– Fast du fick kämpa hårt med andra projekt, typ föga kända Arbeid Adelt och Stellover innan du slog igenom hårt med Vaya Con Dios. Funderade du någonsin på att ge upp under de här åren?

– Ja, en gång pressade min mor mig och sade till mig: ”Du är trettio, har ett barn, inget ordentligt jobb och vet aldrig när du har pengar”. Hon sade att jag inte kunde fortsätta leva på det viset, och det gjorde mig väldigt avskräckt och deprimerad över alltihop.

Borde göra sin egen grej

Fast som det heter, den som frågar ska får svar. Så när Dani ringde upp sin mor och frågade henne vad hon skulle göra blev svaret att hon borde göra sin egen grej istället för att förlita sig på andra.

– Det var då en vän till mig som skulle öppna en cool klädaffär undrade om jag inte kunde komma och sjunga några låtar på invigningen. Jag hade bara två dagar på mig att förbereda dem, men det funkade. När jag var där frågade min väninna om vi kunde fortsätta sjunga.

Första hiten ett faktum

Det var alltså där och då Dani träffade och sedermera slog sina påsar ihop med tidigare nämnda Willy Lambregt och Dirk Shoufs. Eftersom folk frågade var de kunde se dem spela till vardags började trion improvisera, och resultatet av dessa ansträngningar lät inte vänta på sig. Förstasingeln Just a Friend of Mine var snart både ett faktum och en hit, och resten är historia.

– Men det är så livet fungerar. Det var inte alls så jag tänkt mig det. Fast det går inte att kontrollera allting, och det var ju tur. För det ledde till bra saker.

Var inte mogen klara av framgång

– Sett i backspegeln, tror du det var en bra eller dålig sak att du fick vänta på framgången?

– Jag tror det var bra. För jag var nog inte mogen tillräckligt för att klara av den innan. Du vet, när det började hända saker visste jag redan vad jag ville göra. Så när skivbolaget föreslog saker lyssnade jag inte. Jag hade kraft nog att stå emot det där, och jag visste också att jag skulle kunna hantera om jag började tjäna pengar. En del som aldrig haft pengar spenderar alltihop direkt, men vid det laget hade jag lärt mig att inte göra samma sak själv.

Planerar inte tjugo år i förväg

– Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Har du någon tanke på länge du tänkt fortsätta med Vaya Con Dios?

– Jag vet inte. Jag tar det som det kommer. Vid min ålder planerar man inte tjugo år i förväg. Nuförtiden tar jag allt dag för dag. Sedan är det trevligt att ha lite tid att göra det oväntade också.

Ingen idé planera crazy grejor

– Du fyllde sjuttio förra året. Vad betydde def för dig?

– När jag tittar mig själv i spegeln känner jag inte igen mig. Men det är bara något man måsta acceptera, det är så det är. Jag vet inte hur lång tid jag har kvar, så det kloka är att ta en dag i taget. Det är ingen idé att planera crazy grejor, men det är trevligt att ta saker som de kommer. Precis som det här albumet.

Gör mycket av jobbet själv

– Avslutningsvis: vad är den största missuppfattningen om Vaya Con Dios? Om det nu finns någon?

– Inte precis. Men jag tror att en del människor inte inser att jag i egenskap av kvinna också skriver texterna, är låtskrivare och producerar. Jag gör mycket av jobbet själv, men det fattar inte folk. För det är oftast män som gör det där.