Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Thomas Cailley
Skådespelare: Romain Duris, Paul Kircher, Adèle Exarchopoulos, Tom Mercier, Billie Blain
Premiär: 2024-01-12
Betyg: 4
På nyheterna får vi allt oftare höra om vilda djur som besöker trädgårdar, rotar i soptunnor och skrämmer livet ur förvirrade dockhuskonsumenter när de tassar runt på det impregnerade trädäcket, i hopp om att finna något ätbart eller är de lika nyfikna på vem som vinner den rumänska upplagan av Paradise Hotel?
“Hotet” från dessa besökare läggs sällan på människan, trots att det är vi som har tagit över deras naturliga habitat och kastat bort nyckeln till deras privata skafferi. Det som återstår är konflikten mellan oss och dem.
Oförklarliga genetiska mutationer
I denna franska film, regisserad och skriven av Thomas Cailley, råkar människan ut för oförklarliga genetiska mutationer. Den nu ensamstående maken François (Romain Duris) tar med sig sin 16-årige son Émile till södra delarna av Frankrike i hopp om att rädda sin fru, som gradvis antagit en animalisk skepnad.
Egen förvandling inträder
Émile (Paul Kircher) börjar på en ny skola, men han har svårt att anpassa sig. Dels skäms han över familjens egentliga skäl till flytten, men även eftersom hans egen förvandling successivt inträder. Hans kroppsspråk och sinnesstämning ligger steget före, nästan som att se en pubertal tonåring snubbla fram steg för steg utan motoriska färdigheter.
Émiles märkbara frånvaro från dagliga rutiner och dragning till det djuriska blir påfrestande för hans far och hans magra följe av vänner. Det är också här filmen klargör rädslan för det främmande och betoningen av familjebandens styrka.
Finns det en räddning?
Genom att gå från att vara jägare till att bli jagad ändras perspektivet, men farhågorna blir allt mer påtagliga. Finns det en räddning, eller blir detta normen i det nya samhället med “vi och dem”?
Rädsla när det okända klampar in
Som en klasskamrat till Émile uttryckte det, varför inte låta dem vara, så kanske de låter oss vara? Människan har alltid varit rädd för det okända, särskilt om det finns runt hörnet och klampar in på det impregnerade trädäcket.
