STRUL – konstig och ologisk actionkomedi, men häftig på sin tid

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Jonas Frick
Skådespelare: Björn Skifs, Gino Samil, Johan Ulveson, Magnus Nilsson, Michael Druker
Land: Sverige
År: 1988
Genre: Action, Brott, Komedi
Längd: 101 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 2

När komedin Strul kom 1988 upplevdes den som väldigt fräsch. Den kändes modern och häftig. Jag var tjugo år då och tyckte att det var coolt att det kommit en svensk film som inte såg ut som andra svenska filmer på den tiden, det vill säga lite grå och trist. Strul hade snabb rockvideoklippning och utstuderad ljussättning.

Vad den handlade om mindes jag inte – det skulle dröja drygt 30 år innan jag såg den igen. Jag såg om den först för några år sedan på någon streamingkanal, och jag tyckte då att den var rätt kass. Den blev inte bättre av att jag såg den på min laptop. Nu har Strul släppts på Blu-ray, så jag såg om den ytterligare en gång.

En ytterst konstig film

Jag vet en del människor som älskar den här filmen. Rent allmänt verkar folk gilla Strul. Jag undrar om de faktiskt sett om den sedan den kom, eller – om de är yngre än jag – sett om den sedan de var barn. Strul är nämligen en ytterst konstig film.

Ditsatt i en knarkhärva

Björn Skifs, som även skrev manuset tillsammans med Bengt Palmers, spelar kemiläraren Conny Rundqvist, som bränner av fyrverkerier i klassrummet och som blir oskyldigt ditsatt i en knarkhärva. Han döms till fängelse, men i fängelsets tvättstuga hittar han en hemlig gång som leder ut till friheten. Ett gäng medfångar känner till denna gång, de sitter i finkan och planerar en stöt, som de sedan smyger ut för att förbereda, och därefter återvänder de till fängelset. Conny blir indragen i kuppen och de spenderar större delen av dagarna ute i det fria.

Av en slump råkar Conny komma knarkligan på spåren och han måste ensam försöka rentvå sig själv. Han blir även förälskad i en tjusig tjej (Gunnel Fred), som visar sig vara polis.

Humorn består i att saker demoleras

Handlingen i Strul är något alldeles osannolikt ologisk. Den är så ologisk att det blir distraherande. Nästan allting sker av en slump. Ingen på fängelset märker att ett helt gäng fångar saknas varje dag.

Humorn består mest i att saker demoleras. Det kraschas mängder av bilar, och de kraschas bara för att det ska kraschas bilar. Folk trillar, det pangas lite, det är en räcka stunts. Folk skriker och det svärs överraskande mycket. Olika dialekter talas i komiskt syfte. Björn Skifs är ju en sympatisk kille som verkar vara trevlig, jag har aldrig träffat honom, och det är väl hans medverkan som gör att STRUL går hem hos folk. Speciellt rolig är filmen inte. Ett par scener är lite smålustiga.

Som syntfunk ur Snuten i Hollywood

Estetiskt ser filmen ut som en parodi på 80-talsfilm. Överdriven ljussättning, många scener går i blått, frenetiskt användande av vidvinkellins, och Bengt Palmers filmmusik låter som syntfunk ur Snuten i Hollywood. Åtminstone på denna Blu-ray-utgåva låter det som om mycket av dialogen är eftersynkad, men om så är fallet vet jag inte.

Barnförbjuden för lite omotiverat pangande

En grej jag glömt bort är att Strul faktiskt var barnförbjuden när den hade premiär! Fan vet varför. Senare samma år fick den nypremiär, då hade man klippt bort drygt två minuter för att kunna sänka åldersgränsen till från 11 år. Vad som klipptes vet jag inte, möjligen en snutt där ett par barn håller på att köras över av en grävskopa och lite omotiverat pangande.

Regissören dog 39 år gammal

Regissören Jonas Frick, som var 25 år när han gjorde Strul och som kom från reklamfilmsvärlden, ansågs vara något av svensk films hopp, han hade lite andra visioner än övriga svenska regissörer.

Dock blev Strul hans enda långfilm. Han skulle göra en snapphanefilm, men den blev inte mer än en promotionaffisch (Jag har inte sett den, men någon sa att den hängde på Filminstitutet, eller om det var på SF:s kontor). På 90-talet flyttade Frick till USA och julen 2001 dog han plötsligt i lunginflammation, 39 år gammal. Det pratades lite om att han dött “under mystiska omständigheter”, men så verkar inte ha varit fallet.

Det mesta är konstigt

Det ligger en del gamla TV-inslag om Strul som bonus på den här Blu-ray-utgåvan. De är rätt kul att se.

På sätt och vis kan jag förstå att jag tyckte att Strul var häftig för 35 år sedan, men idag måste man nog vara väldigt förlåtande för att tycka att det är en bra och rolig film. Det mesta i filmen är konstigt. Men Gunnel Fred är onekligen tjusig.

Här kan du se Strul (1988)