FRANK TURNER, Lille Vega, Köpenhamn den 29 oktober 2023 – en gemytlig punktrubadur med personlig svärta

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Första gången jag hörde talas om Frank Turner var i samband med en förfrågan om jag ville göra en intervju för ett decennium sedan. Vid denna tidpunkt var han redan en kontroversiell figur för att han i egenskap av ”klassiskt” liberal vågade sticka ut hakan och dela ut rallarsvingar framförallt åt vänster.

Men priset var högt. Då vi denna tidpunkt mottog han under en period kring hundar dödshot i veckan. En lösryckt samling citat från diverse intervjuer mellan 2009 och två år framåt i The Guardian bidrog till detta och fick folk att gå bananas, menade han själv då.

Predikade för de mest frälsta

Fast allt det där var svårt att tro på igår i Vegas lilla salong. Det var nämligen en högst uppspelt, charmig och lättsam punk-singer/songwriter som äntrade scenen i den utsålda lokalen ganska exakt nio igår kväll. Samtidigt inbillar jag mig att några av de mest kontroversiella sångerna lämnades därhän.

Eller kanske inte ändå. Tvivlar nämligen starkt på att någon blivit upprörd över något igår, britten predikade trots allt för de allra mest frälsta. Fast å andra sidan går det inte att komma ifrån att det här var en det på det hela taget tämligen gemytlig stund man bjöds på.

En hel del svärta förekom dock. Samtidigt kan ingen komma och påstå att mannen inte vågar vara personlig. Såväl de väl dokumenterade missbruksproblemen som den tidigare så länge uppsagda relationen med pappan avhandlade och dennes könsbyte avhandlades, och då pratar vi ändå bara om mellansnacket.

Gjorda för högljudd allsång

Så visst finns mörkret där hos den gode Turner. Men trevlighetsfaktorn var som sagt onekligen hög ändå. Inte så konstigt då repertoaren innehåller en hel radda tralliga bitar som gjorda för högljudd allsång. Redan med inledande låttrion The Ballad of Me and My Friends, If I Ever Stray och The Gathering sattes tonen. Energin, kaxigheten och den punkiga singer/songwriter-frenesin firade tidiga segrar denna kväll, och den bara fortsatte ända till slutsignalen.

(Vrål)fin pubstämning

Ändå stod Turner där ensam på scen med endast sin trogne vapendragare, den mandolinspelande Matt Nasir bredvid sig och skapade (vrål)fin pubstämning mest hela tiden. Inte så konstigt egentligen. Sådant som den färska Do One, anti-nasse orienterade 1933 och folkanstrukna Photosynthesis utgjorde en påminnelse om att det det finns gott om sånger som är som gjorda för detta format i produktive Turners ständigt växande repertoar.

När ”världen blev galen”

På samma gång kan det emellertid vara värt att påpeka att det faktiskt fanns nummer som avvek från detta recept. Däribland popiga Little Changes och hyllningen till transpappaan, lätt bluesiga Miranda, Samt icke att förglömma Be More Kind, en fin lågmäld ballad som skrevs 2016 i samband med att ”världen blev galen och hövligheten försvann”. Allt med tydlig adress Boris Johnson, Donald Trum och deras gelikar.

Förbättringsiver av enga personen

Här ska också villigt erkännas att det var roligt att se Turner visa upp andra sidor än den mest uppenbara också. För mannen är onekligen mer diversifierad än vad som framgår vid en första anblick.

Fast mot slutet återställdes ordningen med ytterligare ett antal allsångsvänliga alster, typ Recovery och hyfsat råpunkiga Get Better, två skapelser som berör en förbättringsiver av den egna personen med allt vad det innebär av kämpande mot demoner och missbruk.

Torr brittisk humor

Förhoppningsvis lyssnade de som behövde det. För Turner är brutalt rättfram utan att göra en stor grej av det. Utöver det är han också genuin och i besittning av en torr brittisk och samtidigt mörk humor som får mungiporna att röra sig uppåt.

Tycks ha mjuknat

Men det är förstås bara grädde på moset i relation till den musikaliska grannlåten som vuxit fram i en skrivmiljö där integriteten regerat och rädslan för att vara kontroversiell uppenbarligen aldrig stått i vägen för kreativiteten. Även om mannen nog förvisso tycks ha mjuknat en del sedan debutalbumet såg dagens ljus för sexton år sedan.