Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Tom Ford
I rollerna: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Isla Fisher, Armie Hammer, Laura Linney
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2016-11-18
Modedesignern tillika regissören Tom Ford visar i sin andra film att hans känsla för stil är lika stadig oavsett medium. Nocturnal Animals är en sällan skådad otroligt sublim och vacker thriller.
Susan är en framgångsrik konsthandlare med en inte lika framgångsrik relation i bagaget. En dag får hon en bok skickad till sig, från före detta pojkvännen Edward. I brevet som kommer med boken skriver han att det är första utkastet och att han vill gärna att hon är den förste att läsa den. Så börjar denna mardrömslika film då man ömsom får följa läsaren Susan och och ömsom handlingen i boken, tills de parallella skeendena allt mer vävs ihop till ett hämndspel.
Skickligt hoppar filmen mellan Susans läsupplevelse, där hon blir allt mer övertygad om att handlingen har något med henne att göra, till tillbackablickar från tiden då hon och Edward var ett par, till den fruktansvärda historia som utspelar sig i boken, där en man som heter Tony och hans familj blir utsatta för trakasserier av ett gäng killar på en öde motorväg i Texas och där situationen helt säkert kommer att urarta.
Ford jobbar mycket med kontraster. Hoppen mellan Susans glamorösa liv, där hon sitter i sin gigantiska avskalade lyxvilla och frenetiskt läser boken, de otäcka och ibland våldsamma scenerna i boken och därtill det nedskruvande tempot och Amy Adams milda, ibland nästan viskande röst. Det får en viss effekt. Helst av allt vill man egentligen bara gå händelserna i förväg, det långsamma och nedtonade får det att krypa i kroppen.
Inledningen är en lång scen där stora kvinnor dansar nakna i glitter i slowmotion. Det är en märklig inledning som inte kopplar tillbaka till handlingen, den känns malplacerad, men kanske är den bara en kontrast till Susan själv, som är tunn, stel och tillbakahållen.
Med Nocturnal animals (som bygger på Austin Wrights bok Tony och Susan) lyckas Tom Ford med konststycket att förmedla den där känslan när man sugs in i en bok och plötsligt är där där händelserna utspelar sig. I boken blir det än mer förstärkt då man liksom Susan är en läsare, och ändå känns det inte som något som går förlorat i filmen.
Från början till slut är Nocturnal animals en suggestiv thriller som definitivt lämnar kårar längs ryggraden.
Matilda Arborelius
skriven 2016-11-18
