Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Hong Sangsoo
I rollerna: Jae-Yeong Jeong, Min-Hee Kim, Yeo-Jeong Yoon
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2016-09-30
Av en slump hamnar den framgångsrike regissören Ham Cheon-soo en dag för tidigt i en liten stad i Korea där han ska visa en av sina filmer.
För att fördriva tiden besöker han ett gammalt palats, och där träffar han den unga konstnären Yoon Hee-jung. De spenderar dagen ihop, hon visar honom sin ateljé och de äter sushi och dricker några glas soju för mycket.
Han bedyrar att han älskar henne och hon blir smickrad och fnittrig. Men när det kommer fram att han är gift raseras allt.
Så tar filmen slut och börjar om. Med samma scener och miljöer men annorlunda dialog och händelseförlopp. För Right now, wrong then är i själva verket inte en film utan två.
Och tur är väl det. Hade den första stått för sig själv hade den inte lämnat några starka avtryck. En skrupelfri, framfusig och känd regissör som därtill agerar uppblåst och egocentriskt försöker förföra en ung och naiv konstnär men hans rykte kommer ifatt honom och sätter krokben för hans planer. Inte så värst originellt. Men ihop med den andra filmen blir det en helhet med flera nivåer, med detaljer som kontrasterar.
För vad betyder det egentligen att färgen Hee-Jung målar med i första filmen är neonrosa, medan den i andra är neongrön?
Genomgående i de båda filmerna är scenerna utdragna och utspelar sig huvudsakligen ätandes och drickandes.
Dialogen är prövande, som att karaktärerna inte riktigt vet hur de ska närma sig varandra. I andra filmen är regissör Ham ärligare och Hee-jung framstår som både mer reserverad och rakryggad.
De båda filmerna sätter mottagaren i en annorlunda biosits. Det är mer till än att bara fundera ut vilket av skeendena som är den ”riktiga”. Den icke-kronologiskt berättade helheten blir nästintill filosofisk.
Är det för att visa hur lätt och enfaldigt vi tittare gärna väljer den trevligare versionen att tro på? Lever deras dubbeljag i två parallella världar med olika utgångar beroende på agerande? Eller är det helt enkelt bara ett sätt att visa filmkonstens alla möjligheter?
Matilda Arborelius
skriven 2016-09-30
