Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Hirokazu Kore-eda
I rollerna: Haruki Ayase, Masami Nagasawa, Suzu Hirose
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2016-02-28
Systrarna är en i raden av Kore-edas filmer om förlorad barndom. De tre systrarna Sachi, Yoshino och Chika bor ihop i sin mormors gamla hus i Kamakura, Japan, efter att ha blivit mer eller mindre övergivna av sina föräldrar som små. När deras far som de inte träffat på 15 år dör åker de till hans begravning. Väl där träffar de sin yngre halvsyster, en blyg tjej i yngre tonåren som de aldrig träffat, eller ens vetat om.
Systrarna beslutar sig för att ta Suzu under sina vingar. Med stor entusiasm flyttar Suzu in hos sina äldre systrar och långsamt, långsamt försvinner hennes blyghet.
I två timmar håller Kore-eda en nästan maniskt klistrad vid denna lågmälda syskonhistoria. Systrarna är en stillsam berättelse om systerskap, förlorad barndom och om att se dem som behöver synas. De mättade färgerna kontrasterar mot Koda-systrarnas personligheter. Sachi är äldst och således den lilla familjens överhuvud. Hon är ansvarstagande och moderlig där Yoshino, syster nummer två, är ohämmad. Yoshino byter pojkvän ofta och ses sällan utan en öl i handen. Chika å sin sida är den sportiga och något udda karaktären. Sina skillnader till trots möts de i sin omvårdnad av Suzu. De verkar outtalat överens om att göra allt för att ge Suzu den trygga barndom de själva aldrig haft.
Även om det stundtals blir alltför sockersött när alla fyra systrar ler i samförstånd strax innan de brister ut i lyckligt krystade skratt är Systrarna en film som lämnar en berörd. Starkast är filmen i de stunder då systrarnas till synes trivsamma vardag krackelerar när undantryckta känslor och frustration börjar bubbla upp till ytan.
Med stor finess och små gester visar Hirokazu Kore-eda i detta stillsamma och vackra familjedrama att man inte ändra det förflutna men att man definitivt kan ändra sättet man ser på det.
Matilda Arborelius
skriven 2016-02-28
