NOICE, Nöjesteatern, Malmö den 5 oktober 2023 – comeback med originalmedlemmar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Var du tonåring i skarven mellan 70-talet och 80-talet minns du med all säkerhet rivaliteten mellan Noice och Gyllene Tider. Man kan ju nästan (men bara nästan) jämföra den med den mellan The Beatles och The Rolling Stones. Dock vara den inte så länge då Noice försvann efter ett par år ur rampljuset och medlemmarna kom och gick och till slut lades gruppen på is. Återföreningar har ju skett då och då men det har aldrig blivit något riktigt förrän nu. Sneglar man på Gyllene Tiders alla avslutningsturnéer ligger ju Noice lååååångt efter…

Var du tonåring i skarven mellan 70-talet och 80-talet minns du med all säkerhet rivaliteten mellan Noice och Gyllene Tider. Man kan ju nästan (men bara nästan) jämföra den med den mellan The Beatles och The Rolling Stones.

Gruppen lades på is

Dock varade den inte så länge då Noice försvann från rampljuset efter ett par år. Medlemmarna kom och gick och till slut lades gruppen på is. Återföreningar har skett då och då, men det har aldrig blivit något riktigt förrän nu. Sneglar man på Gyllene Tiders alla avslutningsturnéer ligger ju Noice lååååångt efter…

Lite mer punkiga

Om ni mot förmodan inte känner till Noice, så var de ett tonårsband från Stockholmsförorten Gustavsberg, och där Gyllene Tider var mer pop var Noice lite mer punkiga. Gruppen kom lite in i en andra andning förra året i samband med att Noice Rockmusikalen sattes upp i Malmö, och en ny generation fick chansen att upptäcka Noice musik samtidigt som den äldre generationen fick en nostalgisk återblick.

Härliga minnen

Själv har jag en hel del personliga minnen av Noice från innan bandet gick in i sin nästan på 40 år långa dvala. En av mina barndomsvänner fick nämligen uppdraget att ersätta sångaren Hasse Carlsson när Noice spelade i sin (tills nyligen) sista platta, Europa. Det blev en hel del tågresor upp till Stockholm under den tiden, och man lärde ju känna de andra rätt bra. Så det finns en hel del härliga minnen att plocka av. Självklart så var kompisen med även denna kväll.

Varvade med mellansnack

Kvällens konsert började med TV-bilder från slutet av 70-talet, och avslutades med ett gästspel av Hajks egen Bengt Alsterlind, som påannonserade bandet och uppmuntrade publiken att köpa lite merch och få den signerad efter konserten.

Noice körde igång Vi e här å nu från den helt nya plattan Gustavsberg. Sedan backade bandet igen till det sena 70- och tidiga 80-talet och låtarna som en stor del av publiken vuxit upp med framfördes. Låtarna varvades också av en hel del mellansnack där Peo Thyrén delade med sig anekdoter om Noice historik och låtarnas tillkomst.

Från bandets storhetstid

Även de för tidigt bortgångna originalmedlemmarna Hasse Carlsson och Freddie Hansson fick en liten hyllning i akustiska numrena Någonstans (baserad på en gammal demo av Freddie) och Det jag känner för (som skrevs av Hasse). En annan kul sak var att det på skärmen bakom bandet visades en hel del bilder och videos från bandets storhetstid.

Låtar i kronologisk ordning

Publiken klappade med mest hela tiden, men under 1987 reste de sig upp och dansade till de välbekanta tonerna. Och det var bara starten. Sedan blev det mer allsång och dansande till Dolce Vita (Det ljuva livet). De flesta av låtarna framfördes i en någorlunda kronologisk ordning. Med tanke på detta fungerade Peos mellansnack också som en väldigt tydlig tidmarkering.

Väldigt lite om tiden efter Hasse

En annan reflektion är hur mycket Charlie Grönwalls röst påminner om Hasse Carlssons, tror också jag nämnde detta när jag såg musikalen. Liksom i musikalen så pratades det väldigt lite om tiden efter Hasse, så tyvärr blev det inga låtar från Europa-plattan (dock kan någon låt dyka upp framöver enligt Peo)…

Farfar ör Benny AnderssonMellodänga som överraskning

Kvällen avslutades med Peo på sång i den nya självbiografiska Gustavsberg, och sedan kom publikfavoriten I natt é hela staden vår. Då stod alla upp och sjöng med. Därmed trodde publiken också det var över och började gå mot utgången, men då överraskade bandet alla och kom ut på scen ännu en gång och körde kvällens mest oväntade låt, Charlies farfars gamla mellodänga, Bang-a-boomerang.

Är man sugen på fler anekdoter om livet med och kring Noice rekommenderas Peo Thyréns bok Från Noice till nu som dessutom såldes i foajén.

 
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.