THE HIVES, MANDO DIAO och THE SOUNDS, Mölleplatsen, Malmö den 5 augusti 2023 – trevlig minifestival, men headlinern var självklar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

The Sounds

Först till rakning var The Sounds som denna soliga lördagskväll drog igång sin show prick 18.30. Det var fullt ös med en gång och Painted by Numbers fick inleda det hela.

Maja Ivarsson var självklart extra taggad för en spelning på hemmaplan (även om bandet nu är från Helsingborg). Det var mycket ”hallååu Malmö, det är så jävla kul att spela här”, så det nästan blev för mycket. Men publiken var med på noterna. Då speltiden var ganska exakt en timme var det bra att tempot hölls uppe.

Får man säga ”rockbrud” nuförtiden?

Förmodar de flesta vet hur bandet låter, men för oinitierade är det melodisk indiepop med mycket gitarrdriv och medryckande syntslingor. Det stora genombrottet kom redan 2002 med Living in America, som självklart spelades i slutet av setet.

Song With a Mission svängde bra och Maja hoppade runt på scen som hon brukar. Iklädd i sina sedvanliga shorts och skinnjacka ser hon verkligen ut som en rockbrud. Ifall man nu får säga så nuförtiden.

Fortsatt högt tempo

”Är ni fucking redo?” blev frågan innan No One Sleeps When I’m Awake drog igång med sitt envisa gitarriff. Den finstämda balladen Something to Die For hade säkert tänt många mobilficklampor om det hunnit bli mörkt.

Allt eftersom det blev varmare på scen åkte både skinnjacka, stövlar och strumpor av och tempot var fortsatt högt. Shake Shake Shake och Hope You´re Happy fick avsluta konserten.

Mando Diao

Från Borlänge kommer det här bandet, som jag dessvärre inte riktigt fått grepp om när det gäller det stilmässiga. Men att de är populära är det ingen tvekan om då de säljer ut konserter både i och utanför Sverige.

Vibbar till 70-talsrock

Inledande Wake Up har spelats mycket på radio så den känner man igen. Björn Dixgård på sång och gitarr har en soulfylld och vacker stämma, och jag får på något sätt vibbar till amerikansk 70-talsrock. Fire in the Hall har en väldigt medryckande melodi, och det är svårt att inte stå stilla till detta.

Det blev publikkontakt från första tonen, och deras positiva attityd smittade självklart. Det svängde gott i Long Before Rock’n’Roll. Lite åt cowboyrock, tyckte jag, Frustration hade likartat stuk, men det var kanske deras Mexico-inspirerade scenklädsel som lurades. En klart medryckande låt oavsett.

Snygga gitarrdueller

Även Mando Diao höll på att tacka ihjäl sig för att de fick spela i Malmö. Nåväl, vidare med kvällens tryckare, Long Long Way. Scream For You har man även den hört på radio. Här blev det även snygga gitarrdueller mellan Björn Dixgård och Jens Siverstedt.

Vackert, men det skar sig

Dock tyckte jag att tempot sjönk i slutet av konserten, det blev lite för många lugna låtar. Setet avslutades med den obligatoriska Strövtåg i Hembygden. En vacker visa, men den skar sig ändå rätt radikalt mot resten av vad de spelade. Men visst, den låg 167 veckor på svensktoppen, så några måste ju ha gillat den.

De kom in igen efter idogt klappande och i Black Saturday och Dance With Somebody tände det till rejält på scen och det blev allsång från publiken.

The Hives

Kvällens headliner? – Utan tvekan, ja. Även om alla banden är stora både i och utanför Sverige är det nog dessa gubbar som de flesta hade kommit för att se. Det kändes så längst fram vid kravallstaketet då det var betydligt mer tryck än vid tidigare band.

Nytt album i bagaget

Kan ju förstås ha att göra med energin som bandet utstrålade. Frontmannen Howlin’ Pelle Almqvist måste ha gjort av med typ femtusen kalorier på den dryga timmen de spelade. Med ett nytt album i bagaget som kommer nästa vecka, The Death of Randy Fitzsimmons har de redan hunnit med en USA-turné och gör nu ett antal spelningar tillsammans med The Sounds och Mando Diao.

Gammal klassiker manglades

Även övriga i bandet spelar som det vore på liv och död och varje ackord sitter som hugget i sten. Redan efter tre låtar så börjar Pelle att ge sig i diskussion och elda upp publiken. Bogus Operandi är första singeln från nya albumet och den fick inleda konserten. Kolla gärna videon, den är klart cool! Walk Idiot Walk är en gammal klassiker som manglades Igenom fortare än kvickt. Rigor Mortis Radio var även den från nya plattan.

Mamma hade bestämt

Den Ramones-inspirerade Good Samaritan svängde rejält, och publiken var väl inte i extas men något åt det hållet. Vi fick även reda på att ikväll hade Howlin’ Pelles mamma bestämt att han fick göra allt som han annars inte fick göra innan bandet drog igång nästa nummer i form avGo Right Ahead.

Ny blivande klassiker?

Vid det här laget hade vår sångare varit nere framför scenen ett antal gånger och varit på väg ut över kravallstaketet. Dessa brukar ju vara till för att inte publiken ska storma scenen, men det kändes nästan tvärtom. Roligt var det om inte annat. Stick Up, även den från nya plattan i sitt medryckande midtempo har alla möjligheter att bli en klassiker. Och på tal om klassiker har vi ju Hate to Say I Told You So.

Vad menar Howlin’ Pelle?

Svetten lackade men bandet verkade ha mer energi än Sveriges samlade kärnkraftsproduktion. Förstår att deras konserter bara är en timme. Ja, som tidigare band under kvällen var även The Hives oerhört glada över att få spela i Malmö denna kväll.

Detta upprepades med jämna mellanrum. Fast man vet inte riktigt vad han menar alltid. Var ju som sagt väldigt mycket snack om Turning Torso-kuken, satelliter och kineser som styrde våra hjärnor och gud vet allt… I’m Alive var en de tyngre långsammare låtarna men lika energiskt. Frontmannen lyckades även med att försvinna ut i folkhavet sittandes på axlarna på en i publiken.

Countdown to Shutdown fick avsluta det ordinarie setet men lyckligtvis kom de in igen. Klassikerna Come on och Tick Tack Boom blev en trevlig avslutning på den här kvällen.

En sammanfattning är ju alltid trevligt…

Att sätta ihop en liten minifestival med bra och aktuella band är ju alltid trevligt och det är dessutom ett bra sätt att få nya lyssnare. Priset blir ju ändå ungefär samma för biljetten. Misstänker dock att banden får mindre att dela på. Om det är rätt spelordning finns det säkert åsikter om då alla banden har sin trogna publik. Men som i min överskrift var det gitarrernas afton denna kväll.

– The Sounds har Maja som med sin coola attityd (hon röker på scen!) framför sina klassiker.
– Mando Diao har sina snygga melodier och bra sång. Dock tycker jag att stilen är lite spretig.
– The Hives har sin sällan skådade energi och snärtiga låtar. Behöver knappast skriva att banden är snortajta men jag påpekar det ändå.

Oändliga köer

Något att klaga på då? Verkar som toaletter för damer, var klart underdimensionerade då det var milslånga köer. Även köer för att köpa en korv eller kaffe var oändliga. Eller var det bara många som var hungriga. Fast scenljud och ljus var bra. Ifall det nu kan kompensera det övriga.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.