Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jalmari Helander
Skådespelare: Jorma Tommila, Aksel Hennie, Jack Doolan, Mimosa Wilma, Onni Tommila
Premiär: 2023-04-14
Betyg: 4
Tidigare i veckan var jag på bio och såg 93 minuter amerikanskt splatter (Reinfeld. Idag har jag varit på bio och sett 91 minuter finskt splatter.
Sisu är skriven och regisserad av Jalmari Helander, som 2010 gjorde tomterafflet Rare Exports och som 2014 levererade Samuel L. Jackson-rafflet Big Game; den förstnämnda uppmärksammades på filmfestivaler och av genrepress, den senare var väl ingen större höjdare, om än kompetent gjord. Nu har han gjort en krigsfilm.
Redig karl som vägrar dö
“Sisu” är ett finskt ord, enligt en rollfigur i filmen svåröversatt, men enligt webbsidan Minoritet.se betyder det “Jävlaranamma. Styrka, envishet och uthållighet,” med mera, och det är en del av den finska självbilden. Det är också en beskrivning som passar denna films hjälte, Aatami Korpi (Jorma Tommila), “Den Odödlige”, en redig karl som vägrar dö, och som med fast beslutsamhet fortsätter mot sitt mål.
Året är 1944, andra världskriget går mot sitt slut, ryssarna har lämnat Finland, men i Lappland irrar det omkring tyska soldater. I Lappland befinner sig även den mytomspunne finske kommandosoldaten Korpi, som ensam tog kål på hundratals ryssar.
Tänker döda alla tyskarna
Korpi gräver guld – och minsann om han inte också hittar guld. En hel del. Han fyller två sadelväskor, tar sin häst och börjar rida mot civilisationen för att uppsöka en bank. På vägen stöter han på en pluton trötta, men onda, tyskar. Dessa vill ha Korpis guld. Korpi vill förstås inte lämna ifrån sig guldet, så han dödar snabbt och enkelt en handfull tyskar och flyr. De övriga tyskarna jagar Korpi och kommer så småningom över guldet – men trots att han blivit skjuten, hängd, uppeldad och dränkt vägrar Korpi att ge upp. Han tänker återta sitt guld – och han tänker döda alla tyskarna. Allt leder fram till en punch line i filmens sista scen.
Spaghettiwestern, Rambo och Tarantino
Jag ser att Sisu har jämförts med ett helt gäng andra filmer och med olika regissörer. Scenerna där Korpi rider över de lappländska vidderna påminner förstås om spaghettiwesterns, vilket även filmmusiken ibland gör, framför allt under eftertexterna. Korpi själv känns som en finsk Rambo – men Rambo är närmast en återhållsam amatör jämfört med Korpi, och Korpi får Clint Eastwood att framstå snacksalig. Actionscenerna närmar sig ibland John Wick, det myckna och extremt blodiga våldet gör det här till en splatterfilm. Det går även att ana en liten doft av Tarantino.
En jävel på att hålla sig vid liv
Vad det här också är, allt grovt våld till trots, är en tjoflöjtfilm. Någon realism, bortsett från miljöerna, finns här inte alls. Korpi slaktar motståndet med hjälp av kniv, hacka, maskingevär, samt med en del annat han kommer över. Eftersom han med jämna mellanrum skadas, opererar han sig själv flera gånger. Han är en jävel på att hålla sig vid liv, Korpi! Han kommer på nya, fiffiga saker hela tiden. Tråkiga människor lär klaga på att filmen är overklig – men bristen på realism är liksom hela poängen med detta enorma blodbad. Filmen är indelad i kapitel och ett av dessa heter “Slakta alla!” – och det säger väl allt. I just detta kapitel får Korpi lite hjälp av några finska kvinnor, som är rediga karlar även de.
Har försökt skriva tuff amerikansk dialo
Filmens inledande berättarröst är på finska, liksom kapitelrubrikerna. Tyskarna pratar dock engelska – norrmannen Aksel Hennie spelar en av dem, engelsmannen Jack Doolan gör en annan. Ska jag klaga på något i filmen, är det på den engelska dialogen. Den känns lite grann som om några finska tonåringar försökt skriva tuff amerikansk dialog. Tack och lov pratas det inte så mycket i filmen – under större delen av filmen pratas det inte alls.
Kapitlet “Legenden” borde också klippts bort, i detta berättar en av de tyska soldaterna allt om Korpi, det är ren exposition, och både ooriginellt och lite taffligt skrivet. Korpis ryska smeknamn nämns, och jag väntade mig nästan att tysken skulle säga “They call him Baba Yaga”.
Ska du bara se en finsk krigsfilm…
… Men annars gillar jag den här filmen. Den är bra, den är stenhård, den är lite rolig. Den är snyggt gjord med bra filmfoto, musiken är ödesmättad. Jorma Tommila är utmärkt i huvudrollen.
Ska du bara se en finsk krigsfilm om en guldletare som sticker knivar i huvudet på tyskar och som tar fyr och som klättrar ombord på flygplan i flykt i år, så ska du se Sisu!
