FALLET MAKROPULOS, Malmö Opera den 1 april 2023 – Agneta Eichenholz briljerar i odödlig huvudroll

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Musik och libretto: Leoš Janáček 
efter en pjäs av Karel Čapek
Dirgent: Patrik Ringborg

Regi: Elisabeth Linton

Scenografi: Julia Hansen

Kostym & maskdesign: Anja Vang Kragh

Ljusdesign: Ulrik Gad
I rollerna:
Emilia Marty: Agneta Eichenholz 
Albert Gregor: Magnus Vigilius
Jaroslav Prus:  Rodion Pogossov
Krista: Hanna Husáhr

Vitek: Thomas Volle

Dr. Kolenaty: Lars Arvidson

Janek Prus: Mathias Hedegaard

Hauk Sendorf: Bengt Ola Morgny

En påkläderska: Katarina Lundborg
En scenarbetare: Thomas Hildebrandt
Malmö Operaorkester
Medverkande barn: Smilla Dellgran Fejgin, 
Thia Skogmar
, Algot Olsson, 
Hugo Hybinette Ermedahl
Statister: Henrik Andersson, 
Torsten Andersson
, Thomas Wiberg
, Mea Sethson, 
Belén Palm Torres
, Caroline Almkvist

Opera i tre akter
Spelas 1 april - 3 maj 2023
Scen: Storan
Språk: tjeckiska, textas på svenska och engelska
Längd: ca 2 timmar och 10 minuter inklusive paus

29 april kl 19.00 kan du se föreställningen i sin helhet på SVT
6 maj kl 19.20 kan du höra föreställningen i P2 Danmark

Fallet Makropulos uruppfördes i Brno år 1926 och är den tjeckiske tonsättaren Leoš Jànaceks (1854-1928) näst sista opera. I likhet med flera av hans tidigare verk präglas även detta av tankar på meningen med livet. Det är tydligt att Jànaceks försöker uppmana sin publik att ta vara på den korta tid vi fått till skänks. Och i vårens uppsättning på Malmö Opera befäster sopranen Agneta Eichenholz denna visdom med sådan kraft att det känns som att alla i salongen får svaret på livets stora gåta. Döden har ett värde; den som inte får möjlighet att dö kan inte heller leva fullt ut.

Detektivhistoria i kafkamiljö

Första akten är gåtfull. Stämningen är kafkalik; något är närvarande, men ändå undanglidande. Miljön präglas av 1920-talets art decostil. Vi befinner oss i ett väntrum där färgerna går i smutsgrått och gult. En städerska rör sig långsamt genom lokalen. Tiden verkar stå still. Varför alla dessa domare och advokater? Tydligen ska en arvstvist lösas, där ett gammalt testamente spelar en avgörande roll. På en bänk sitter en kvinna iförd en påfågelmönstad cape. Hon lyssnar uppmärksamt på de upprörda samtalen som förs om fallet Makropulos och blir igenkänd som operadivan Emilia Marty. Ingen vet att hon är odödlig eller att hennes krafter har börjat avta och att hon därför är på jakt efter receptet till odödlighetselixiret som hennes far framställde till den tyskromerske kejsaren år 1585 men i stället gav till sin dotter.

Karaktärerna nästan smälter samman

Stackars Marty vandrar sedan dess i en evighetslabyrint, förstärkt av Leoš Jànaceks korthuggna, tonala musikstil. Musiken ligger helt i linje med 1920-talets modernistiska tidsanda och dramaturgiskt fungerar det väldigt väl att miljöerna och karaktärerna nästan smälter samman, eftersom divan Marty måste framträda i all sin glans. Fallet Makropulos står och faller nämligen med huvudrollen.

Detaljerna gör helheten

Marty dyrkas av alla, men visar sig vara en manipulativ, elak och oändligt sorgsen person. Hon är trött på livet; allt upprepas och allting av värde tas oupphörligt ifrån henne. Dessutom måste hon ständigt gömma sig bakom nya namn. En dag blir hon igenkänd från ett liv hon tidigare levt i Spanien och orkestern är genast där och förstärker med kastanjetter.

Liknande detaljer som är roliga att leta efter eller överraskas av är till exempel när Marty erbjuds pengar och slagverken klirrar eller som när hennes historiska återblickar förstärks av subtila anspelningar på musik från olika tidevarv. Utöver den dramatiska ouvertyren och tredje aktens musikstycken så är det utan tvekan detaljerna som gör den här operan till ett så minnesvärt verk.
Unikt språkbruk och sångare utöver det vanliga

Leoš Jànaceks skrev själv librettot och musiken ligger tätt intill texten. Symbiosen kommer till uttryck inte minst i de rörliga konversationerna. Det sägs att Jànacek alltid hade med sig ett block för att ta anteckningar från samtal runt omkring.

Kanske är det därför som dialogerna känns äkta och är så medvetet förstärkta av instrumenten. Sammantaget är detta en underhållande opera, men också ett verk att imponeras av eftersom det krävs sångare och musiker utöver det vanliga för att göra Jànaceks intentioner med verket rätta

Starstruck!

Agneta Eichenholz är som klippt och skuren för den krävande rollen som Emilia Marty. Inte minst eftersom de musikaliska uttrycken är så skiftande, men också för att den framförs på tjeckiska. Förberedelserna påbörjades för över ett år sedan och Eichenholz intensiva arbete har gett mångfaldigt resultat. Extra roligt är att hon skolats vid musikhögskolan i Malmö och nu har återvänt till malmöscenen som en internationellt hyllad sopran. Jag är starstruck!