LOCKWOOD & CO. (säsong 1) – hejdundrande deckarshow och viktoriansk skräck

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Baserad på Jonathan Strouds böcker Lockwood & Co.
Regi: (1, 8) Joe Cornish, (2, 3, 4) William McGregor, (5, 6, 7) Catherine Morshead
Skådespelare: Ruby Stokes, Cameron Chapman, Ali Hadju-Heshmati, Sharon Morgan, Sandra Huggett, Andrew Woodall, Vanessa White-Smith, Bobby Brown, Twana Omere, Lily Newmark
Land: Storbritannien
År: 2023
Genre: Action, Ävenyr, Drama
Längd: ca 45 minuter (8 avsnitt)
Visas på Netflix
Betyg: 5

En av årets första och bästa nya releaser på Netflix är den brittiska serien Lockwood & Co, baserad på de bästsäljande böckerna av Jonathan Stroud. Det här är en hejdundrande deckarshow, levererad med både humor och gravitas och ett briljant soundtrack med genuin 1980-tals känsla.

Säsong ett är baserad på de två första böckerna i serien, The Screaming Staircase och The Whispering Skull

Deckartrion klarar alltså av hela två avslutade fall, med en hel massa mord och mordförsök, på bara åtta avsnitt. Det första fallet tar bara tre avsnitt. Avsnitten är kring 45 minuter och goda vänner har redan passat på att ”binge watcha” serien fyra gånger. Det är lätt att bli beroende av Lockwood & Co. De goda nyheterna är att bok tre och fyra i serien är ännu bättre, så det är bäddat för en ännu mer spektakulär fortsättning.

Kärlek och respekt

Filmatiseringen har förhållit sig till böckerna med kärlek och respekt och man känner igen de karaktärer som man engagerat sig i, sida efter sida, volym efter volym. Produktionsdesignen är ypperlig, det känns som om man befinner sig mitt i böckerna och går runt i dem, dynamiken är perfekt, de bästa replikerna finns kvar och det finns så många bra skådespelare i serien, ända in i minsta biroll. Och musiken. Det är tiopoängare på tiopoängare.

2022 – eller 1982?

I serien befinner vi oss mestadels i London, året är 2022 (vilket bland annat syns på papperstidningar som karaktärerna läser) men den elektroniska utvecklingen tycks ha stannat på 1980-tals nivå. Folk har tjock-tv och kassettbandspelare. Folk går till bibliotek och letar i pappersluntor, precis som i Harry Potter böckerna – och precis som i Harry Potter böckerna finns det en hemlig ”restricted section” där det går att komma åt extra godbitar.

En framtid – eller nutid – i en alternativ värld där 1980-talet regerar har redan använts i Ready Player One. Men där användes ett glatt, poppigt 1980-tal, det var pastellfärger och glad popmusik och DeLorans (tänk på tidsmaskinen i Tillbaka till framtiden) och  massor av Spielbergreferenser.

The Cure och Bauhaus är husgudar

I Lockwood & Co. befinner vi oss i Storbritannien, och det här är inte ett glatt och poppigt och pastelligt 1980-tal. Det här är ett 1980-tal där The Cure och Bauhaus är husgudar. Du vet inte hur kul det är med fäktningsslagsmål förrän du sett ett tonsatt med en hitlåt från The Cure. Party Fears Two  av The Associates blir som en liten musikvideo med Lockwood och Lucy som huvudpersoner. Song to the Siren av This Mortal Coil är så perfekt att man skulle tro att den var specialskriven för den här serien.

I mitten av 1980-talet, i Storbritannien, var ungdomskulturen lite mörk och gritty,”Thatcherite gloom”, och musiken passar perfekt till den romantiska ”doom and gloom”  stämning som härskar i världen i Lockwood & Co.

Tre vänner bedriver deckarbyrå

Trion Anthony Lockwood (Cameron Chapman), Lucy Carlyle (Ruby Stokes) och George Karim (Ali Hadji-Heshmati) arbetar alla på Lockwood & Co och de har ett mysigt och rörigt krypin tillsammans, 35 Portland Row, i stil med Sherlock Holmes 221B Baker Street.  Trions specialitet är hemsökta hus och herresäten.

Hur får man snabbast in 60 000 pund?

Bokserien och tv-serien inleds på samma sätt – med att Lockwood och Lucy lyckas rensa ett magnifikt gammalt herresäte från spöken – vilket är de goda nyheterna. De dåliga nyheterna är att de dessutom råkar bränna ner hela kåken på köpet. De blir skyldiga 60 000 pund och försäkringen täcker ingenting. (Även i deckarshower får man alltså ingenting för sin försäkring – det finns kryphål överallt).

Anthony Lockwood får den briljanta idén att trion tillsammans ska lösa ett ditintills olöst mord på en firad 1980-tals skådespelerska, och eftersom Lucy kan prata med spöken borde de väl ha lösningen som i en liten ask …? Men det är inte så lätt att kommunicera med spöken. Och Lucy lyckas helt missförstå vilka levande människor i deras omgivning som är livsfarliga …

Rockar samma silhuett som Sherlock

En stor del av handlingen kretsar kring hur en varm vänskap växer fram mellan tre karaktärer som är diametralt olika, både till sätt och framtoning.

Anthony Lockwood är ett slags gotisk romantisk byronic hero – och egenföretagargeni – och visst har han samma siluett som Sherlock, där han sveper fram i en skräddarsydd och elegant lång rock. Att man ständigt befinner i dödsfara är inget skäl för att inte föra sig med stil.

George Karim älskar mest av allt att läsa och han har gått helt motsatt väg när det gäller klädstil:  femton nyanser av orange och flanellrutigt.

Lucy Carlyle, tjejen från norra England som prövar sin lycka i London, håller sig till olika nyanser av blått. Och hon har cool musiksmak. Flera av banden som är med på soundtracket finns även på posters på väggarna i hennes rum. Och så spelar hon in kassettband till sin bästa vän i norr.

Vinnande teman från viktorianska klassiker

Temana och intrigerna känns igen från viktorianska klassiker – både i facket deckare och i facket skräck. De båda genrerna blandas med fördel även idag. Även om det finns spöken i den här världen – i Sherlock Holmes värld hade ju allt en naturlig förklaring – så är förövarna i dessa ”whodunnits” hundra procent levande och mänskliga och livsfarliga.

Man har tack och lov valt att minimera behovet av specialeffekter, som lätt dränker handlingen när något ”övernaturligt” ska vara med, och ibland befinner sig spökena till och med off-stage. Som i en park som Lucy och Lockwood går förbi.

Dowton Abbey byggnader och Morse bilar

Lockwood & Co stoltserar med byggnader som hade kunnat platsa i Downton Abbey och bilar som hade passat Kommissarie Morse. Det är äkta miljöer och äkta personer. Man känner igen England, både huvudstaden och landsbygden, allt från tågstationer och vidsträckta landskap till små detaljer som kex och järngaller vid trottoarerna. Och det är härligt att se regntunga skyar och små svarta taxibilar, och att höra typiskt brittiska vardagsuttryck. Dessutom dricker huvudpersonerna te istället för produktplacerade amerikanska läskedrycksmärken.

En saga om vänskap

Visst finns det spöken med i serien, men man har satsat på genuina miljöer och genuina mänskliga karaktärer, så specialeffekter spelar en mycket liten del i serien. Det är till syvende och sist en bra saga om vänskap – och om att hitta nya vänner även där man minst anar det … Till och med i fiendelägret.

Och så är det en rasande bra deckarshow där alla är misstänkta tills eftertexterna rullar …

Gillar du deckare, viktoriansk skräck, riktigt bra 1980-tals musik, ett gripande vänskapsdrama … då är detta serien för dig.

PS. Visst vill du lyssna mer på musiken när serien är över … 

Här är en lista på alla hits som är med i Lockwood & Co, många från 1980-talet och några nya med samma doom-and-gloom romantiska känsla: