BOY FROM HEAVEN – Sverige har fått sin egen John le Carré

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Walad Min Al Janna (Cairo Conspiracy)
Regi: Tarik Saleh
Land: Sverige, Frankrike, Finland, Danmark
År: 2022
Genre: Drama, Thriller
Längd: 126 minuter
Format: DVD
Distributör: TriArt
Betyg: 5

Boy from Heaven kan sägas vara en skänk från ovan för svensk filmindustri. Den var först ut av de svenska filmer som tävlade på den senaste filmfestivalen i Cannes. Ruben Östlunds Triangle of Sadness vann Guldpalmen, Tarik Salehs Boy from Heaven vann pris för bästa manus och dansk-svenska produktionen Holy Spider vann för bästa skådespelerska. En unik framgång för svensk film.

Tarik Saleh belönades dessutom med den svenska Guldbaggen för bästa manus. Och hans film blev Sveriges bidrag till Oscarsgalan. Dock kvalade inte Boy from Heaven in på listan med de fem filmer som slutligen blev nominerade till bästa internationella film – och tyska All Quiet on the Western Front var en sådan stor favorit att det knappast blev någon spänning i den kategorin i år.

Gammal spionrulle möter modern politisk thriller

Boy from Heaven är en modern politisk thriller, blandat med samhällskritiskt drama och gammal god spionrulle. Sällan har det varit så spännande med små lappar instuckna i tidningar, främlingar som sitter bredvid varandra och låtsas att de inte känner varandra … och så här såg det ut i gamla spionthrillers som filmades i ett delat Berlin. Alla spionerar på alla, och vem i hela världen kan du lita på?

Drömstipendium förvandlas till mardröm

Huvudpersonen Adam är en fattig fiskarpojke som får ett stipendium till en prestigefull religiös skola. Adam har alltid tyckt om att läsa och fundera. Att få studera till imam vid det berömda Al-Azhar-universitet i Kairo, sunnimuslimernas absoluta maktcentrum i världen, det är en dröm som går i uppfyllelse. Det är i alla fall vad Adam tror.

Adam tror också att han får en god vän i skolan, Zizo. Men i själva verket har Zizo en agenda: att värva Adam som spion. På order av Fares Fares glasögonprydde säpoagent Ibrahim. Han behöver en ny ”ängel” i skolan när ”the grand imam” har gått bort och staten vill se till att ”rätt kandidat” med ”rätt åsikter” blir vald. Sedan kan man fråga sig vad som är ”rätt” eftersom samtliga män, både de religiösa och de statliga, framstår som rejält skenheliga. De käkar dubbelmoral morgon, middag, kväll och missar inte en chans att hugga folk i ryggen. Till och med de som ska vara ”på samma sida”.

Adam ser sin vän Zizo knivhuggas av fyra okända män … och förstår att även hans eget liv är i fara. Men varifrån kommer hotet?

Svartaste fåren i frommaste korridorerna

Filmen påminner en hel del om Mario Puzos och Francis Ford Coppolas Gudfadern III (fast Vatikanen är här utbytt mot Kairo) och intrigerna kring en påve som dör och en ny påve som ska väljas. Eller Umberto Eccos roman Rosens namn (filmad med Sean Connery som deckare) där munkar mördas till höger och vänster och religiösa män visar sig vara inte alls så fromma när allt kommer till kritan.

Felsteg kan leda till inbördeskrig

Nu är Tarik Saleh mycket mer sparsmakad med hot, blod och mord än både Puzo/Coppola och Ecco, hotet ligger mer och pyr under ytan hela tiden. Men vad som står på spel är mycket klart och tydligt: ett felsteg i ödesdiger riktning kan leda hela landet in i ett blodigt inbördeskrig.

I periferin pågår vardagsliv – som också står på spel

Tarik Saleh är också mycket skicklig på att zooma ut. Ja, vi får följa Adam och hans vänner (eller icke-vänner) och spionaktiviteter. Ja, vi får följa med Ibrahim på jobbet på säkerhetspolisen och alla intrigerna där. Men vi får också se vanligt liv i Kairo i bakgrunden, där folk lever, arbetar, ber … ovetande om alla intriger och allt maktspel. Deras liv finns också med i balansen … för i händelse av inbördeskrig kommer ingen att gå säker.

Stillsamt, hederligt slit i soluppgången

Slutligen är det fint att Saleh gjort Adam till fiskarson. Det finns något stillsamt vackert med slitet att skaffa mat och bilderna på hur fiskarna samarbetar med båtar, nät och fångst i rosenfärgad soluppgång. Mycket ärligare – och nyttigare – än det som politiker, militärer, religiösa män och andra maktens män håller på med. Det här är en historia om män med makt – och män med maktmissbruk. Ska man lämna fisket och gå ut och fiska själar … eller är fisket i själva verket en mycket bättre sysselsättning än det maktspel som alla de högtravande männen håller på med?

Stilsäker regi, snyggt foto, utmärkt skådespeleri och dramaturgiskt fulländat manus. Tarik Saleh kan vara stolt över sig själv. Sverige – och Egypten – har fått sin egen John le Carré.