LÄNGE LEVE BONUSFAMILJEN – en rörig film för folk som gjort hemläxan

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Felix Herngren
Skådespelare: Vera Vitali, Erik Johansson, Fredrik Hallgren, Måns Nahtanaelson, Klara Hodell
Land: Sverige
År: 2022
Genre: Komedi, Drama
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF Studios
Betyg: 2

Lisa och Patrik verkar numera vara lyckliga tillsammans igen, och de ser fram emot att fira jul som ett äkta par. Då kommer bakslaget som ett brev på posten: skilsmässan har gått igenom. Lisa hade helt och hållet glömt bort att hon lämnade in skilsmässopapper efter att Patrik hade varit otrogen med en het mamma som också hade ett barn med Downs syndrom (händelser som skildrades i säsong fyra av tv-serien). Patrik känner sig sårad, men planerar att överraska Lisa med ett nytt bröllop på nyårsafton …

Det är ju sånt här som alla människor kan relatera till. Att folk glömmer bort att de är skilda. Att den ena parten i ett förhållande planerar bröllop helt på egen hand utan den andras vetskap … Nej, det går inte att relatera till. Så klart.

Specialavsnitt med jultema

Det här är en långfilm som är en fortsättning på en tv-serie. Den typen av specialavsnitt som alla serier verkar komma med när det är jul nu för tiden. Skillnaden är att Länge leve bonusfamiljen har fått rang av biofilm, istället för film som står på i bakgrunden medan man småpratar, smälter kycklingen/kalkonen/det veganska alternativet och väljer julgodis.

Vissa är oersättliga

Tv-serien Länge leve bonusfamiljen hade tre bra saker: Lill-Babs, Petra Mede och Marianne Mörck.

Bara den sistnämnda är med här, i en relativt liten roll. Lill-Babs är självklart oersättlig. Men det är även Petra Mede (om det inte är mini-Lill-Babs Kristin Kaspersen i Let’s Dance). Petra Medes ersättare är bortklippt från filmen. (Thank heaven for small mercies.) Något som Kristian Luuk inte fått reda på när han hyllade Emma Peters osynliga filminsats i På spåret. Inget ont om Emma, men hon passade inte i rollen. Folk som lämnar borde bli utskrivna ur serien, och inte ersatta av någon som inte är det minsta lik, det är så amatörteatraliskt.

Alla i filmen verkar göra som Markoolio i en gammal hit: Vi drar till fjällen. Det blir lite som filmen Sune i fjällen. Hur många människor kan klämma in sig i fjällstugor, innan konflikter som jäser bubblar upp till ytan?

En konst att säga stopp

Serien borde ha tagit slut efter tre säsonger. Det är en konst att veta när man ska säga stopp, nu är det nog, som Ricky Gervaise efter två säsonger av The Office (och ett julavsnitt som man kunde smälta julmaten till). Men Ricky har ju bara sina bortskämda katter.

Felix behövde väl krama musten ur en död franchise lite till, med en bortskämd dotter som spenderar 30.000 i månaden. På taxi. Övriga kostnader inte inkluderade. Vanligt folk funderar på om de har råd att lyxa till det med en paprika eller inte. (Nej, vi väntar nog till nyår med den extravagansen…)

Frank Dorsin växer i ljusstyrka

Karaktärerna har blivit till ett slags pappfigurer som flyttas runt på olika scener. Finns det någon ljuspunkt i denna film? Ja, Frank Dorsin, som var bra redan i serien, han har vuxit till sig och blivit ännu bättre. Han är betydligt vuxnare och mer trovärdig än de som ska föreställa vuxna.

Biofilmer och specialavsnitt brukar i allmänhet göra saker större än sina motsvarande små tv-serier. Den här filmen lyckas istället med att göra allt mindre. I ett större format. Vilket proportionerligt gör att resultatet känns ännu mindre.

För er som gjort er hemläxa

De som inte sett tv-serien kommer att ha svårt att hänga med. Det är för rörigt och för många ovidkommande karaktärer som ska introduceras på för liten tid. Det här är en film för folk som gjort hemläxan (flera säsonger av tv-tittande).

De som har sett tv-serien kommer att tänka tillbaka på seriens glansdagar. Som är förbi för länge sedan. Två eller tre säsonger är nog. Det är som på en bra nyårsfest. Man ska veta när det är dags att säga tack och hej och gå hem.