Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Harry Bradbeer
Skådespelare: Millie Bobby Brown, Henry Cavill, Sam Claflin, Louis Partridge, Helena Bonham Carter
Land: Storbritannien
År: 2020
Genre: Äventyr
Längd: 123 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Maka på dig Sherlock Holmes – det finns en ny mästerdetektiv i stan! Men visst är viktorianska London tillräckligt fullt av fiffel och båg och mördare i välskräddade kostymer och plommonstop för att räcka till mer än en detektivbyrå?
Enola Holmes är Sherlock Holmes hitintills ganska okända lillasyster. Hon figurerar i en serie ungdomsböcker av Nancy Springer, men det är Netflix påkostade filmatiseringar med tekniskt skojiga finesser (berättelser med klippdockor, stumfilmsskyltar och så vidare) som gjort henne megakänd. Och det är ingen mindre än The Crowns Princess Margaret, alltså Helena Bonham Carter, som spelar Enola Holmes orädda och stridbara mamma. Det är lätt att förstå varför Sherlock har blivit som han blivit med en sådan familj.
Explosiva grejor
När berättelsen inleds är Mrs Holmes försvunnen och bröderna Mycroft och Sherlock är konfunderade. Enola är hjärtekrossad. Hon fyller sexton … och mamma är borta. Hon måste hitta henne! Men publiken förstår innan Enola att hennes mamma försvunnit frivilligt, hon är en del av ett nationellt nätverk av ökända terrorister, mer kända som militanta suffragetter … och det som mamma Holmes håller på med är explosiva grejor. På mer än ett sätt. Det är inte meningen att Enola ska följa efter. Men följa efter gör hon, och blir på vägen involverad i ett annat fall – det verkar som om någon är ute efter att mörda den reformvänlige Lord Tewkesbury, en jämnårig snygging till Enola och blivande kärleksintresse i serien.
Smidigare sätt fixa rösträkningen
Det finns många plot holes i intrigen. Om någon inte vill att någon annan ska rösta på ett visst sätt – det finns så många så mycket smidigare sätt att fixa rösträkningen på än att leja klumpiga yrkesmördare för att ta familjemedlemmar av daga. (Och dessutom – någon måste ju ärva gods och titel – har man haft ihjäl arvtagarna finns det ju ingen i framtiden som kan ta hand om flagnande tapeter och läckande tak och annat glamoröst adligt arvegods).
Fördrar botanik framför politik
Nummer ett på röstfixarlistan är mutor och övertalning (det funkade ju utmärkt när Quatar fick fotbolls-VM), och den viktorianska klassikern är ju att skicka ut yngre familjemedlemmar på ”The grand tour”. Folk som är upptagna med att måla akvareller i Italien är inte hemma och röstar. Det är förresten inte förrän Lord Tewkesbury är mordhotad som han börjar att intressera sig för politik, innan dess verkar han mest vara intresserad av botanik. Han håller på att försörja sig med att sälja blommor när Enola hittar honom.
Segt och historiskt felaktigt
Jämfört med boken finns en lång och onödig sekvens där Enola ska gå i skolan och den löjliga skolan samt även räddningsaktionen påminner mer om något ur en Roald Dahl bok än ett Sherlock Holmes äventyr. Både segt och historiskt felaktigt utan att vara kul (vilket de flesta anakronismer brukar vara).
Misslyckade förklädnader
Ett running gag genom hela filmen är en parodi på Sherlock Holmes mästerliga förmåga att klä ut sig (väl dokumenterat i Conan Doyles äventyr) – här försöker Enola klä ut sig och varje gång misslyckas förklädnaderna kapitalt.
Uppblåst som han ska vara
Intrigen må vara korkad, men det är småskojigt mellan varven. Familjen Homes är utmärkt castad – Sam Claflin som Mycroft, Henry Cavill som Sherlock och Helena Bonham Carter som Mrs Holmes. Mycroft är precis så irriterande och uppblåst som han ska vara, Sherlock har både empati och skarpsinne, och Mrs Holmes är bokstavligen kick-ass.
