Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: M. Night Shyamalan
Skådespelare: Dave Bautista, Jonathan Groff, Ben Aldridge, Nikki Amuka-Bird, Rupert Grint
Premiär: 2023-02-03
Betyg: 1
Med en dåres envishet fortsätter M Night Shyamalan att göra film. Med flera dårars envishet fortsätter producenter att pumpa pengar i Shyamalans filmer. Varför? M Night Shyamalan är sannolikt den sämste nu verksamma Hollywoodregissören. Det går förstås att hitta mängder med regissörer som är extremt mycket sämre än Shyamalan, men då handlar det oftast om folk som gör lågbudgetfilm, amatörfilm och så vidare. Shyamalans nya film kommer från Universal Pictures och den kostade 20 miljoner dollar att göra.
… Vid närmare eftertanke har Shyamalan aldrig gjort någon bra film. Anledningen till att alla överraskades av slutet på Sjätte sinnet – jag också – är att Shyamalan bryter mot sina egna regler. Hela tiden. Bruce Willis rollfigur gör saker ett spöke inte kan göra. Därför gick vi på det.
Shyamalan kan inte skriva dialog
Jag har inte recenserat någon Shyamalan-film här sedan SPLIT kom 2017. Jag tror detta beror på att Glass, 2019, och Old, 2021, antagligen inte pressvisades här – den senare kom dessutom under pandemin. Jag har inte sett de två filmerna, däremot såg jag The Visit, 2015, i höstas. Den byggde på en bra idé, men föll på att det var en found footage-film och på att Shyamalan inte kan skriva dialog, hans rollfigurer låter aldrig som riktiga människor.
Den nya filmen Knock at the Cabin bygger på romanen The Cabin at the End of the World av Paul Tremblay, som kom 2018. Boken kan jag inte uttala mig om, men efter att ha sett filmen blev jag inte sugen på att läsa den.
Beväpnade med tillhyggen
Det här är en film om världens undergång. Jonathan Groff och Ben Aldrige spelar det homosexuella paret Eric och Andrew, som hyrt en mysig stuga i skogen, dit de åker tillsammans med sin lilla dotter Wen (Kristen Cui). När Wen ensam sitter i gräset framför stugan och fångar insekter, kommer plötsligt en man gående. Leonard (Dave Baustista) heter han, och han säger att han vill bli hennes vän. Han säger även att det är viktigt att han får prata med Wens föräldrar, han måste bli insläppt i huset. När ytterligare tre personer, alla beväpnade med tillhyggen, kommer stompande i skogen blir Wen rädd. Hon rusar in i till Eric och Andrew i stugan.
Bara ett sätt att stoppa undergången
Främlingarna bultar på dörren och vill komma in, och när det inte blir insläppta bryter de sig in och binder fast Eric och Andrew vid varsin stol. Wen får titta på tecknad film på TV. Förutom Leonard är det Sabrina (Nikki Amuka-Bird), Ardiane (Abby Quinn) och Redmond (Rupert Grint). De säger att de alla, trots att de inte känner varandra, haft samma vision. Jorden är på väg att gå under. Det är bara någon dag kvar nu, och det finns bara ett sätt att stoppa undergången:
Inkräktarna dödar varandra
En av de tre semesterfirarna, Eric, Andrew eller Wen, måste dö, och de får själva välja vem som ska dödas. Varför? Hur fan ska jag veta det? De här tre är utvalda på någon vänster. Ett offer hindrar undergången.
Eric och Andrew vägrar förstås – och då måste en av inkräktarna dö. Av någon anledning. Därför dödar inkräktarna varandra. Detta är inte något som stoppar världens undergång, de måste dö ändå. Om detta förklarades missade jag det, kanske tittade jag på klockan just då, kanske tänkte jag på annat, kanske nickade jag till.
Filmad teater
Knock at the Cabin är filmad på 35mm, vilket förstås är trevligt. Filmen inleds med riktiga förtexter – som dessutom är snygga. Filmmusiken är bra och olycksbådande.
… Men där efter går det snabbt utför. Det här är filmad teater. Eric och Andrew sitter på sina stolar större delen av speltiden. Inkräktarna står framför dem och pratar en i taget. Replikerna de fäller är onaturliga och konstiga. Ibland rör de sig i formationer, som om de utför något slags koreograferad dans. Alltså, det här känns som om någon gymnasieskolas pretentiösa teatergrupp Sinnesro & Myrra framför sitt senaste epos i skolans aula, och publiken är glad eftersom de slipper lektioner.
Kommer detta leda fram till en twist?
Spännande? Nej, inte alls. Det här är bara tråkigt och konstigt. Dessutom gör det teatrala anslaget att man distanseras från det som sker på duken. Det är svårt att engagera sig. Jag gäspade. Jag tittade på klockan. Kommer detta att leda fram till en twist på slutet? Nej, det gör det inte. Det är bara dumt.
Ett medvetet konstnärligt grepp
Filmfotot är intressant. Filmfotografen Jarin Blaschke jobbar med udda perspektiv, bilderna beskärs på ovanliga sätt. Ibland förvrids bilden en aning. Det senare kan förstås bero att biografmaskinisten råkat komma åt linsen, men jag tror att det är ett medvetet konstnärligt grepp. Ett grepp som skulle kunna skapa en viss spänning och oro, om det inte vore för att filmen var så fånig.
Kommer någon att tycka att det här är bra och otäckt? Finns det M. Night Shyamalan-fans? Vad ska jag laga till middag? Pyttipanna? Ja, idag köpte jag ägg att steka till.
