Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Hannes Pór Halldórsson
Skådespelare: Audunn Blöndal, Egill Einarsson, Sverrir Por Sverrirsson, Steinun Ólina Porsteinsdottir, Björn Hlynur Haraldsson
Premiär: 2023-01-20
Betyg: 3
Island kan också film. Och nej jag talar inte om karga dramer om livet på vischan utan om något så udda som en frejdigt hårdkokt actionrulle av amerikanskt åttiotalssnitt modell 48 timmar, Dödligt vapen och Tango & Cash.
Fast öppningen med de tidsenliga gula förtexterna och det dramatiska soundtracket skvallrar möjligen mer om 70-tal än det efterföljande decenniet, men varför hänga upp sig på detaljer.
Diverse destruktion
Bussi är Reykjaviks tuffaste snut. Detta faktum är hugget i sten, och nu är behovet av honom ovanligt stort. Stan plågas av en våg av bankrån där rånarna märkligt nog inte stjäler något. Således är det plattan i mattan från första stund när Bussi tillsammans med hårt prövade partnern Donut ger sig in i en biljakt med diverse destruktion som följd.
Så gissa om Bussi blir utskälld av sin kvinnliga chef, och fantisera gärna om en härjade snuten ifråga går till den lokala baren för att dricka till efteråt. Eller om han har ett dysfunktionellt förhållande med sin on and off-flickvän. Har vi sett det förr? Absolut. Likaså vill jag lova att dramats bad guy Rikki är en helknäpp typ, som njuter av att skjuta folk i huvudet, inklusive sina egna hantlangare.
Snutfilmsklyschorna haglar
Och på tal om hantlangare. I en kort scen figurerar en äldre tysk sådan, och vad är han om inte tortyrexpert. På samma sätt är det givet att det datasnillet som hjälper Bussi med hackandet är en sådan där lagom märklig figur vi alltid ser i sådana här sammanhang.
Vad jag försöker säga är att snutfilmsklyschorna haglar, och de saluförs så (över)tydligt att de inte kan vara annat än fullt medvetna. Det vore således ett understatement att beteckna det här som en kärleksfull hyllning till de amerikanska förlagorna.
Nytänkande i inkörd genre
Ja, också vankas det givetvis bromance också. Inget nytt det heller i och för sig, men Bussis modemedvetne, stilige nye partner Hördur är ingen vanlig hunk. Han betecknar sig som pansexuell, och väcker undertryckta känslor hos Bussi som legat och skvalpat i medvetandet i trettio år. Så vad illustrerar väl detta om inte lite nytänkande i denna väl inkörda genre. Det gör för övrigt också det faktum att Hördur begåvats med en yngre bror med Downs syndrom, som han tar hand om.
Upplösningen är dock som sig bör standard av välbekant snitt. Ska bomben hittas innan det smäller och the bad guys oskadliggöras så det datagenererade blodet sprutar innan eftertexterna börjar rulla? Gör björnar sina behov i skogen, är min replik.
Går in med liv och lust
Charmigt är nog ordet jag letar efter här. Särskilt de av oss som upplevde åttiotalets komiska snutaction då det begav sig bör kunna glädjas åt det här. Regissören Hannes Pór Halldórsson har gjort mycket med får man förmoda relativt lite. Tidvis ser Cop Secret betydligt mer påkostad ut än den är och skådisarna går in med liv och lust i vad de gör även om agerandet kanske inte alltid sitter som smäck. Underhållande, är det hela hur som helst. I alla fall för vänner av genren.
