MELISSA DALEY : FYLLDA HJÄRTAN OCH FRUSNA TASSAR – om husdjur ska prata ska alla kunna prata

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Christmas at the Cat Cafe
Förlag: Historiska Media
Serie: Kattcaféet (del 2)
Översättning: Ingmar Wennerberg
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 298
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-10-17

Katten Molly fick sitt lyckliga slut på Debbies gulliga kattcafé i lilla Stourton i Staffordshire, en by som har ett 500-tal mänskliga invånare och förmodligen betydligt fler djur. Romanen Varma scones och vilsna katter fokuserade på att söka och att finna. Och hur gick det sedan?

Katten Molly fortsätter att berätta om sina öden och äventyr i Fyllda hjärtan och frusna tassar.

Kastrerad pojkvän och rasren konkurrens

Molly har numera pojkvän (som Debbie kastrerar) och fem söta kattungar som snabbt växer upp och blir mer och mer äventyrliga. Är sju katter lagom för ett café? Romanens nytillskott, Debbies syster Linda, verkar inte tycka det. Linda flyttar in efter att ha gjort slut med sin man. Hon har med sig en ilsken hund, Beau, och hon införskaffar också en vacker rasren katt, siamesen Ming, eftersom kattcaféet, enligt Linda, behöver något extra exotiskt dragplåster och inte bara en hög simpla bondkatter.

Molly blir förnärmad och känner att hon återigen måste kämpa för sin överlevnad. Om inte den nya hunden och den nya katten ska ta över det hem som hon kämpat så hårt för att hitta och att göra till sitt…

Djurvänner och folk som har kattcaféer i verkligheten må rysa. Det som Debbie och Linda gör är inte normalt på något sätt för professionella människor som bedriver kattcaféer och andra verksamheter där djurens väl och ve står i fokus. Man kan inte slänga in nya djur i någon annans revir hur som helst.

The Secret Life of Pets – med inkonsekvent antropomorfisering

Precis som i den förra boken är det Molly som är berättare och iakttar både människor och djur. Det vilar en air av The Secret Life of Pets över det hela. För vad vet vi om husdjurens hemliga liv … ?

En sak som vi lärt oss av filmerna är att alla husdjur kan prata i hemlighet, när husse och matte är ute. Här är dock antropomorfiseringen inkonsekvent … Molly, hennes kastrerade pojkvän och hennes fem kattungar kan prata. Men inte Lindas hund. Varför? Katterna kan alltså resonera och hålla långa dialoger, hunden kan bara säga “voff” eller gny och morra lite. Om husdjur ska prata ska alla kunna prata.

Siames kan inte vara med i en dialog

Samma problem finns med siamesen Ming. Hon jamar och ger andra kattläten ifrån sig, men hon kan inte vara med i en dialog eller förklara något, som alla de andra katterna. Det är väldigt märkligt. Att vara döv är inte samma sak som att vara stum, och eftersom Ming ger ifrån sig en massa siamesiska mjauiga läten så kan hon uppenbarligen prata.

Katten Molly förstår hur dyr en designerhandväska är

Hur mänskliga tankar och beteenden har djur? Mollys kinder hettar när hon grälar med sin pojkvän. Men katter får inte varma kinder – de reser ragg, spottar fräser, burrar upp svansen, visar klorna … och Molly har den fantastiska förmågan att bedöma hur dyr en handväska är. Eller en pyjamas. Eller smink. En värdegranskning som övergår de flesta normala människors förmåga.

Inte ett ideal för djur som levt utomhus

Och Molly är avundsjuk på Ming för att hon är vacker, smal och har perfekta vita tänder. Det här låter snarare som en mänsklig fotomodell som blänger på en annan modell. Rovdjur har sina tänder för att döda byten med – inte som skönhetsattiralj – och när det gäller att vara smal … går tankarna till sketchen med björnen i Mupparna som dissar en Hollywoodaktris (Sandra Bullock) med orden att hon aldrig kommer att överleva vintern.

“Smal“ är inte ett ideal för djur som levt utomhus i gränder och vildmark och som tvingats att kämpa för överlevnad. “Smal“ är heller inte ett ideal för vilda djur. Snarare bara ett tecken på att du just gått ur ide, vinterdvala, eller en annan ofrivillig svältperiod. Och att diskutera avundsjuka för att någon är “rasren” … Nä, där fungerar det absolut inte att antropomorfisera. Och förmodligen är inte kattiga katter avundsjuka på någons rasrenhet. Det borde inte heller förmänskligade katter vara.

Hur många bagerier kan en by försörja?

Vän av feelgood kommer så klart att fundera på hur många bagerier och caféer om alla dessa små byar kan försörja. Och Debbie har helt oförklarligt stängt ¨på lördagar och söndagar, de dagar som man normalt sett går på café.

Och på lördagar och söndagar går hon själv till ett bageri (som har öppet) för att köpa färska bakverk och umgås med familjen. Som består av en vuxen dotter som borde jobba själv -det brukar man göra i England efter sina O’levels – till exempel med att hålla kattcaféet öppet på helgen? Bara ett förslag. Järnaffären går i alla fall i konkurs i denna bok, så helt avskilda från debet och kredit lever folk tydligen inte i denna lilla idyll.

Fokus på catfights

Förutom rivaliteten mellan Molly och Ming fokuserar boken även på en annan “catfight” – den mellan Debbie och hennes lillasyster Linda. Det finns likheter mellan systerrelationen i svenska serien Åremorden – för lillasyster förväntar sig alltid att storasyster ska agera förälder och ta hand om allt. Det är väl det storasystrar är till för?

Julstämningen får dock alla att hålla sams till sist. Både katter och människor.