Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Shana Feste
Skådespelare: Ella Balinska, Pilou Asbæk, Clark Gregg, Shohreh Aghdashoo, Dayo Okeniyl
Land: USA
År: 2020
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 104 minuter
Visas på Amazon Prime
Betyg: 1
Ännu en film från Amazon Studios som får premiär direkt på Amazon Prime Video. Fast egentligen är detta en skräckfilm från Blumhouse som skulle gått upp på bio. Run Sweetheart Run spelades in 2019 – och 2022 filmades några kompletterande scener. Tre år senare, alltså.
Ibland ögnar jag igenom så kallade user reviews på IMDb. Vad som ofta slår mig är hur otroligt hatiska, fördomsfulla och misogyna människor världen över är. En väldig massa människor som skriver dessa recensioner, de flesta ger intryck av att vara amerikaner, hatar verkligen filmer med kvinnor i huvudrollerna, filmer med kvinnor i bärande roller, filmer med budskap, och så vidare. De anklagar precis allting för av vara woke och vänstervridet. Det kan vara rätt obehagligt att läsa dessa texter.
Klumpigt hanterat budskap
… Men så ser jag Run Sweetheart Run, i regi av Shana Feste, som även varit inblandad i manuset, och jag börjar nästan känna mig som de där hatiska snubbarna på IMDb, vilket förstås inte är en bra känsla. Den här filmen visar sig ha ett starkt feministiskt budskap – men det är så otroligt klumpigt hanterat att det blir direkt genant.
Blir attackerad
Det hela börjar ganska hyfsat. Ella Balinska spelar Cherie, en ung juridikstudent som jobbar som sekreterare på en advokatbyrå. Hennes chef har blivit dubbelbokad en kväll, så han ber Cherie äta middag med en viktig klient. Det är allt hon ska göra, inget mer. Cherie fixar barnvakt, klär upp sig, och går hemifrån. Ett problem är att Cherie har mens och hennes dotter har kastat den sista tampongen i toalettstolen.
Den viktiga klienten heter Ethan (Pilou Asbæk), och han visar sig vara trevlig och charmig, även om han brusar upp när han ser en hund. Det bär sig inte bättre än att de går hem till Ethan efter middagen för drinkar och annat. Då attackerar Ethan Cherie, han misshandlar henne och hon måste fly.
Så här långt är filmen alltså hyfsad. Den har en del problem med berättartempot och det är lite märkligt ryckigt, men filmen är okej.
Blir anklagad för att uppträda berusat
Ethan skriker något om att han ska jaga Cherie hela natten. Cherie lyckas få tag på polis, men de tror inte på den blodiga Cherie, istället arresterar de henne för att uppträda i berusat tillstånd. Här börjar det kännas märkligt. Här kommer alltså en tydligt misshandlad tjej i finklänning – och de syr in henne för att hon druckit.
Visar sig vara monster
Ethan kommer och hälsar på Cherie i cellen, eftersom polisen förstås tycker att han är trovärdig. Cherie släpps ut och jakten fortsätter – och det blir bara dummare och dummare. Cherie måste hitta någon som kallas The First Lady– denna lady vet vad som pågår. Ethan visar sig vara ett monster, bokstavligt talat, och han har inga problem med att hitta Cherie, eftersom hennes blod har en kraftig doft. Cherie gör flera försök att köpa tamponger under jakten.
Blir plötsligt religiös
Cherie får lift med några unga tjejer som konstant skriker girl power floskler. The First Lady introduceras och Cherie får veta att blodet är hennes superkraft, eller hur det nu var. Sedan blir filmen plötsligt religiös(!), och Cherie och ett helt gäng tjejer tar på sig vita karatedräkter för att slås med djävuls-Ethan. Nej, jag skojar inte – de har karatedräkter.
Manus som om skrivet av arga tonåringar
Jag satt länge och tänkte att, tja, Run Sweeheart Run kan väl få en tvåa i betyg – men jag sänker tvåan till en etta. Filmens sista akt är så osannolikt dum att, ja, jag vet inte vad jag ska säga.
Shana Feste har sagt att filmen bygger på hennes egna erfarenheter av en urspårad träff som ledde till att hon misshandlades – men bitvis känns det som om manuset är skrivet av arga tonåringar. Här finns inga nyanser alls. Ingen beter sig realistiskt, alla män är svin, och här finns alldeles för många logiska luckor som gör att storyn känns slarvig och ogenomtänkt. Allting är konstigt. Det är taffligt gjort.
Gravt misslyckat
I en scen sitter några ungdomar och tittar på Motorsågsmassakern och vi får se flera klipp ur den filmen. Det är modigt att visa klipp ur en av de bästa skräckfilmer som gjorts i denna film, som inte är en av de bästa skräckfilmer som gjorts.
Run Sweetheart Run skulle ha kunnat bli en bra film, eftersom här finns en del bra idéer. Resultatet blev gravt misslyckat.
Fotnot: Run Sweetheart Run visades i Sundance 2020. Filmens handling har delvis ändrats i den version som nu fått premiär.
