Klicka på bilden, för att se hela bilden
I en liten mysig bar på Fredriksberg höll Uno-Soul releaseparty för deras sprillans nya album Poppy. Stället var proppat med folk och stämningen var avslappnad och kryddad med öl som serverades över disk, och teamet bakom sjungande gitarristen Rasmus Troels Jørgensen var som sig bör solitt å det värsta.
Jørgensen är den komponerande hjärnan barkom bandet ifråga, och hans lyrik skildrar kärleken fin på både gott och ont. Något som inte minst märks på Poppy. ett verk som lär suga in lyssnaren i ett universum fyllt av stämningar. Med andra ord behöver det väl knappast påpekas att detta var hur uppenbart som helst i Islands Brygges Kulturhus denna afton.
Köpenhamns ruffiga gatumiljöer
På samma sätt var ljudbilden som bjöds given att föra publiken på en resa ända tilbaks till 70-talet och fram till våra dagar. Samtidigt kändes det som om att de tongångar som ljöd ut över lokalen lätt kunde få en att känna det som om man befann sig på plats på någon av Köpenhamns ruffiga gatumiljöer.
En touch av melankoli och tydliga råa undertoner
Vi talar i termerna en musikmix där det förgångnas Love and Peace är en given ingrediens med en touch av melankoli och tydliga råa undertoner. Uno-Souls sound är emellertid inte alldeles lätt att beskriva. Indierock- och powerpopstämpeln ligger nära till hands, men grungen surrar också i bakgrunden. Därav det mer eller mindre samtida tilltalet.
På något sätt blir det därför heller inte alldeles ologiskt när Jørgensen i en intervju med undertecknad avslöjar att han lyssnar mycket på svensk musik som Joakim Thåström och The Soundtrack of Our Lives.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
