Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ryan Coogler
Skådespelare: Letitia Wright, Lupita Nyong’o, Danai Guria, Angela Bassett, Tenoch Huerta
Premiär: 2022-11-09
Betyg: 3
Det verkar som om Marvel bestämde sig för att låta Black Panther dö i samma ögonblick som dess skådespelare, den åt h-e för tidigt bortgångne Chadwick Boseman försvann ur bilden. Rätt eller fel, Bosemans bror har uttalat sig och sagt att broder velat se pantern fortsätta leva med en annan aktör i kostymen.
Men så blev det alltså inte, och detta betonas bums i en prolog där Black Panther hyllas i en begravningsceremoni. Ett år senare styr T’Challas mor, drottning Ramonda det högteknologiska afrikanska hittepålandet enligt dess gamla traditioner.
Komplex eller simpel story?
Wakanda är även som enda landet världen i besittning av naturtillgången vibranium, ett ämne som om det vill sig illa kan användas till annat än i fredliga syften. Därför ställer sig drottning Ramonda i FN, och lovar dyrt och heligt att aldrig dela med sig av råvaran eftersom man ”inte kan lite på världens ledare”.
Annars är storyn i Black Panther: Wakanda Forever antingen komplex eller simpel beroende på hur man ser det. I väldigt korta ordalag avhandlar det hela till större delen maktspelet kring just vibanium. Alla vill ha det, och kanske då mest av alla USA, som har utvecklat en vibraniumdetektor för att kunna hitta egna fyndigheter.
Bad guy sätter hårt mot hårt
Samtidigt hotas Wakanda från havet. Av undervattensriket Talokans ledare Kung Namor, som kräver att det afrikanska landet ska hjälpa till med att stoppa USA:s utvinning av ämnet ifråga. Något Ramonda nobbar. Såklart. Detta faller inte i god jord, så han kidnappar drottningens dotter Shuri för att få sin vilja igenom. Det behöver väl inte tilläggas att det blir åka relativt omgående därefter av vad gäller action när dramats bad guy sätter hårt mot hårt.
Inte en av det starkaste Marvelfilmerna
Men inte ens en Marvelfilm kan som bekant leva av förstörelse och häftiga fajter allena, så det finns en vital sidohistoria om döden. Om att gå vidare för Wakanda nu när deras starke king gått tillbaka till sina urfädernas sälla jaktmarker. Detta ger Wakanda Forever hjärta. Ett hjärta som faktiskt berör. Liksom en air av genuinitet, men det betyder inte nödvändigtvis att det här är en av de starkare Marvelfilmerna.
Ovilja att döda darlings
Fast storslagenheten går förstås inte att bortse ifrån. Liksom ambitionerna, och visuellt ter sig det här oftast både ordentligt storslaget och vackert Men det här är också en film som känns en aning överlastad och präglad av en oförmåga eller kanske snarare ovilja att ”döda darlings” från manusförfattaren Joe Robert Cole och medförfattande regissören Ryan Coogler. Nu går det förvisso att invända här att det fanns så mycket att berätta att det krävdes en film på 161 minuter för att få med allt. Men det hjälper inte. Den känns ändå både en smått splittrad och i längsta laget.
Över tre timmar med Avengers
Å andra sidan höll Avengers: Endgame på i över tre timmar och fyllde ut en väl stor del av filmen med ändlösa superhjälteslagsmål, så sett ur det perspektivet kanske man inte ska var överdrivet kritisk. Trots allt.
