ANDERS ROSLUND: ”Jag har alltid undvikit att skriva om seriemördare, men den här gången behövde storyn det”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Ewert Grens och Piet Hoffmann är tillbaka! Det har nu blivit hela dussinet fullt av Ewert Grens deckare. I 100 procent ställs den världsberömda deckarduon inför en till synes olösbar gåta. Hoffmann gör sin hitintills farligaste infiltration och Grens får återigen visa prov på sin skarpsinnighet, samtidigt som han tacklar sina egna inre demoner.

Anders Roslund berättar här hur han klarar av att skapa 100 procent spänning med 100 procent engagemang, varför han slutade som nyhetschef och redaktionschef på SVT, hur han väljer sina teman, vad som är bästa pepplåten för skrivande, hur framtidsplanerna ser ut, vilka som kan tänkas bli bjudna på drömfika och varför Ewert Grens inte skulle bli tacksam för att få ett eget lyxigt beachhouse …

Nya boken utgår från samhällets sätt att lösa brott

– Du har väldigt moderna teman i alla dina romaner! Hur valde du ut temana till just den här romanen … ? Det finns verkligen elände i världen att välja och vraka bland, om man nu skriver deckare … och vill ha aktuella frågor att dryfta!

Anders Roslund: Både när jag och Börge skrev tillsammans (sju böcker som Roslund & Hellström) och när jag skriver själv (fem böcker under författarnamnet Anders Roslund) är utgångspunkten en brottstyp som vi då och jag nu vill ta läsaren i handen till för att mitt i spänningen få veta leta mer om världarna de flesta sällan besöker. Och ur alla perspektiv: gärningsmannens drivkrafter (varför begår man detta brott), utredarnas drivkrafter (hur får man människor att sluta begå detta brott), brottsoffrets drivkrafter (hur går man vidare efter att ha blivit utsatt för detta brott).

Men två gånger har det blivit tvärtom – i stället för att utgå från brottet, har vi eller jag utgått från samhällets sätt att se på och lösa brottet. Och båda två råkar just nu vara aktuella – Edward Finnigans Upprättelse, som i filmversionen som haft premiär i höst heter Cell 8 och handlar om dödsstraff. Det vill säga samhällets sätt att resonera om vad straff och upprättelse är, och min alldeles nya bok 100 procent, där jag också i stället för att utgå från ett brott, utgår från samhällets sätt att lösa brott, i detta fall DNA som så många av oss förutsätter är just 100 procent säkert. Förhoppningsvis blandat med himla massa spänning och oväntat slut …

Viktigt till 100 procent för drivkraften

– Hur viktigt är samhällsengagemanget i en Grens & Hoffmann deckare? Det är ju en stor del av lockelsen att läsa om saker som spelar roll … både lokalt och globalt.

Anders Roslund: Det är, precis som senaste boktiteln, 100 procent. Det vill säga allt. För min drivkraft. Det var därför jag slutade som nyhetschef och redaktionschef på SVT, för att i en annan form kunna resonera och tänka. Men – samtidigt måste det vara 0 procent viktigt för spänningen. Spänningen i spänningsgenren är allt, och utmaningen för mig är att alltid gömma samhällsengagemanget i story och plot, läsaren ska ju få allt det andra på köpet – ett tema eller mina tankar får aldrig står i vägen och skymma spänningen, då får jag gå tillbaka och göra dokumentärer som jag gjorde förr.

Har alltid undvikit skriva om seriemördare

– Romanen 100 procent handlar om seriemördare. Det nämns väldigt tidigt i handlingen att Sverige aldrig har haft en seriemördare (i verkligheten – i litteraturen finns de i mängder). Finns det en risk med att skapa en seriemördare i fiktionen, att man går in i en trop, när Ewert Grens värld i vanliga fall är relativt realistisk? Eller verkar väldigt realistisk för läsaren – det finns gott om långsökta svenska deckare för den som vill ha sådant.

Anders Roslund: Jag tror att de flesta svenskar via fiktionen är övertygade om att vi har och har haft flera seriemördare. Just därför har jag alltid undvikit det, eller hade det till och med som en regel att aldrig skriva om någon eftersom de inte finns här. Men – den här gången bryter jag alltså mot min egen regel för storyn behövde det. Ska man skriva en spänningsroman kring DNA behöver man ett brott som upprepas och väcker känslor, och då hade jag att välja mellan serievåldtäktsman (som vi ju haft många, men jag har tidigare skrivit böcker om sexuellt våld) och seriemördare. Då fick det bli det. Förhoppningsvis blandat med det som annars är mina kännetecken av språk och spänning.

Ansvarig för sina karaktärers välbefinnande och lycka

– Ewert Grens har fått ta en hel del smällar sedan du började skriva om honom för tolv böcker sedan. Finns det någon risk att Grens överger dig och springer iväg och hittar en annan författare som ger hans liv ett glassigare manus?

Anders Roslund: Aj – låt honom inte läsa denna intervju och framför allt den frågan, jag vill ju inte att han ska få några vilda idéer! En dag ska jag bli snällare mot honom. Tror jag.

– Jag minns när jag träffade Richard Ford (som högstadieelev på Bokmässan) och han sa att man som författare är ansvarig för sina karaktärers välbefinnande och lycka – det är ju trots allt de om försörjer en! Ja … vi pratade om The Sportswriter och två böcker senare hade han gett Frank ett eget beachhouse. (Frank har förmodligen tjänat ihop till ett beachhouse till Richard Ford också …) Kommer Grens någon gång att få sitt eget beachhouse … eller kommer han att ge dig ett … ?!

Kommer aldrig att få ett beachhouse

Anders Roslund: Minns jag helt uppåt väggarna, eller pratade inte du och jag också om det när vi sågs på Bokmässan?

– Ja, det gjorde vi … men det var “off the record” …

Anders Roslund: Ja, Richard Ford är en fantastisk författare och jag verkligen älskade The Sportswriter, som jag fick som present av hans svenske förläggare Per Gedin. Men när det gäller det där beachhouset så skiljer vi oss åt – Grens kommer aldrig att få ett, han är alldeles för fäst vid att promenera sträckan mellan bostaden på Sveavägen och polishuset på Kungsholmen, de platserna är all hans trygghet och värda alla beachhouses i världen.

Efter botten är enda riktningen uppåt

– Sist vi talades vid dryftade jag funderingar om vilken tragisk hjältefigur Ewert Grens är, Sveriges svar på Colin Dexters Kommissarie Morse – han går ständigt på pumpen när det gäller kärlek! Han är så ofta ensam av fel anledningar. Och han verkar ständigt balansera på gränsen till ohälsa och missbruk … Jag minns att du sa att Grens har fått ta fler smällar än du hade planerat från början, men att det kommer att gå uppåt … och så kommer DEN HÄR början!

– Vad kan man säga utan att komma in på spoilervarning? Så många läsare och lyssnare kommer att sätta kaffet eller hälsosmoothien i halsen när de inleder sitt nya äventyr med Ewert Grens! Hur chockade tror du att folk kommer att bli över en sådan början?

Anders Roslund: Det fina är att om man nått botten så är den enda riktningen därifrån uppåt. Och att läsaren sakta får följa Grens på den vandringen, till ett liv som kan vara vackert, hoppas jag gör läsningen mödan värd.

Bara svensk redan levd research

– Nu till research … Du har ju gjort en hel del livsfarlig research i ditt liv, som internationell journalist och författare – att resa i Colombia för en Grens & Hoffmann deckare är inte precis någon promenad i parken. Men … har nu “en promenad i parken” (lekparken, hyreshusparken) någonstans i Sverige blivit närapå lika farlig? Och …Hur farligt var ditt eget research denna gång?

Anders Roslund: Den här gången, till skillnad mot resor till drogkarteller i Colombia eller människosmugglarterritorium i norra Afrika eller fabriker för kemiskt amfetamin i Polen, är det bara svensk research. Och mycket av den redan levd. Det vill säga min egen resa i det som idag kallas psykisk ohälsa. Sedan, så klart, har jag som vanligt mött grovt kriminella i den andra svenska verkligheten och obducenter som gräver i döda och … ja, sådant som 100 procent handlar om.

Centrala för böckerna

– Grens har haft deckarframgångar i ett antal böcker utan Hoffmann. Skulle Grens kunna klara sig utan Hoffmann igen? Skulle Hoffmann kunna klara sig utan Grens? Jag har filosoferat över hur beroende de båda är av varandra …

Anders Roslund: För böckernas skull är de centrala: Grens som bidrar med kriminalromanen och Hoffmann som bidrar med thrillern och gör dem till sin egen Anders Roslund-genre. Och också som människor (ja, jag vet, de är fiktiva, men för mig lever de!) behöver de idag varandra, två människor som inte litar på någon har börjar lita på varandra.

DNA-idé teoretiskt möjlig

– Intrigen i 100 procent är helt genialisk! Jag satt och funderade över gamla viktorianska deckare där man avslöjar att “det var tvillingar!” Men inte ens tvillingar har likadana fingeravtryck, även om de kan se likadana ut. Det tyckte folk var fantastiskt – på den tiden. “Cutting edge crime solving”. Du har i princip gjort samma sak – fast modernt. Hur kom du på en sådan banbrytande idé? Ingen kommer någonsin att bli imponerad av tvillingar igen … !

Anders Roslund: Tusen tack! Så glad jag blir! Jag har gått runt med den där storyidén ett tag, och då och då testat den på DNA-experter, och när de gemensamt sa “ja, ingen kan säga att det inte är teoretiskt möjligt”, då skrev resten sig själv.

Började varje skrivmorgon med Tom Petty

– Nyfiken musikälskare som man är – vilket soundtrack hade du till denna bok när du skrev … ? Blev det någon Melodifestivalhit i år igen … ? Mer Clara Klingenström?

Anders Roslund: Den här gången började varje skrivmorgon med “I Won’t Back Down” med Tom Petty, det passade både Grens och Hoffmanns båda kamper – det är en låt som dessutom alltid fått mig att känna mig som … Anders.

Zofia starkare än sin make

– Jag är ju en stor fan av Zofia (som är Piet Hoffmanns fru i serien …) kommer hon och hennes tidigare trauman att få en egen roman och en lösning av något slag i någon framtida roman?

Anders Roslund: Det är en så himla bra idé! Jag har ofta tänkt att så ska det bli, men då kommer en annan story i huvudet som kräver att Piet kliver in. Men den finns där fortfarande som tanke och kräver uppmärksamhet, så jag hoppas det. Och tack för att du gillar Zofia – hon är ingen fru som står bredvid, hon är starkare än sin make som utåt sett är den starke, hon är stabil, klok och någon som ingen ens överväger att sätta sig på.

Pågår alltid något kring film

– Har du en story arc klar för dig, hur många böcker det kommer att bli om Grens och Hoffman – eller är det spoilervarning att svara på det?

Anders Roslund: Minst en till i alla fall. Den jag sitter och gör storyn till nu, och ska börja skriva på runt jul.

– Film och tv-planer … är något klart som du får lov att tala om?

Anders Roslund: Det känns som det alltid pågår något kring film eftersom allt i den världen tar så lång tid och har så många viljor inblandade. Det blir mer, men jag är redan så stolt över att fyra böcker blivit film eller tv-serie. Odjuret som blev tv-film med Daniel Alfredsons regi och Ola Rapace i huvudrollen, Tre Sekundersom blev Hollywoodfilm, Box 21 och Edward Finnigans Upprättelse som båda blivit tv-serier.

Spoilervarning

– På slutet av 100 procent – rätta mig om jag har fel – tolkar jag det som att Ewert Grens för första gången i hela romanserien är, eller har potentialen att bli, komplett lycklig. Och han har hittat, eller skapat, en alldeles egen familj.

Eller … är det bara jag som är alldeles för positiv och vill att “Sveriges egen Morse” äntligen ska få lite andrum? Vem vet, han kanske får än ännu värre smäll i inledningen av nästa roman?

Anders Roslund: Nu pratar vi spoiler … men ja, han hittar något som liknar lycka och familj och det är han så värd.

Författarfavoriter eller karakärer att prata med

– Har du några speciella minnen från Grens & Hoffmann turnéer utomlands? Eller annorstädes på kontinenten?

Anders Roslund: Oj, massor. Det räcker till många intervjuer och skulle göra denna intervju till en ny roman …

– Om du fick bjuda fem favoritförfattare eller favoritbokkaraktärer på besök och prata … vilka skulle du välja? Och vad skulle ni prata om?

Anders Roslund: Alltså, det går inte att låta bli att bjuda in Ewert Grens och Piet Hoffmann. Det är så mycket jag vill fråga dem om – och förmodligen mycket de skulle vilja säga till mig som utsätter dem för allt detta trassel! Sedan pratar jag gärna en stund med Dennis Lehane som jag tycker är en enastående författare i denna genre, och jag sörjer att jag och Inger Alfvén aldrig fick till det där kaffet som vi ofta talade om, hon dog i somras och jag har alltid tyckt så mycket om hennes texter, långt före det att vi blev grannar. Och om vi ändå har dukat upp, skulle man kanske kunna drömma om att Tomas Tranströmer kunde knacka på!

– Det låter som en härlig fikastund! Lycka till med Grens & Hoffman och alla andra projekt i framtiden!

Läs JPS Medias recensioner av:
ANDERS ROSLUND : 100 PROCENT
ANDERS ROSLUND : LITAPÅMIG
ANDERS ROSLUND : JAMÅHONLEVA
ANDERS ROSLUND : SOVSÅGOTT
ANDERS ROSLUND : TRE TIMMAR